BRÖDERNA BENNETT ÄR TILLBAKA

Det som en gång började på en fotbollsplan och sedan mynnade ut i en musikkarriär tar under våren ett nytt avstamp med Bröderna Bennetts första album.

I ETT RUM på Saffransgatan i Angered är två femåriga tvillingbröder i tårar. Året är 1997, Brian i Backstreet Boys har hjärtfel och kommer kanske att dö. Han klarar sig, men pojkarna glömmer det inte. De vet det inte då, men musik kommer ha en stor roll roll i deras fortsatta liv. Spola fram femton år. Bröderna har klivit in i vuxenvärlden. Två defensiva mittfältare har nyligen lagt fotbollsskorna på hyllan och den ena, Johnny, pluggar psykologi i London. Den andra, Sammy, född en minut efter, studerar till arbetsterapeut i Malmö. Men det är något som fattas för bröderna Bennett.

– Jag var uttråkad och började freestyla i min webbkamera, hörde av mig till Johnny och bad honom lyssna. Han började för sig själv på sitt håll. Han kunde inte catcha ett beat. Jag sa till honom att hålla tempot, att han kommer fatta hur han ska hoppa in, det är som att hoppa in i ett hopprep, man bara catchar det. Han sa att det känns som beatet hinner ikapp honom. Jag sa du kommer inte alltid känna så. Så fortsatte han och blev bättre, berättar Sammy Bennett.

– Jag har haft ett intresse för ord sen jag var liten men vi har alltid varit sportmänniskor. Musiken var ett intresse men som ett vanligt fan. När fotbollen hamnade i baksätet, och jag har aldrig varit en människa som dras till ett vanligt jobb, så växte musiken fram och tog mer plats, fyller Johnny i.

RESTEN ÄR HISTORIA. Bröderna Bennett släppte några singlar med sitt dåvarande kollektiv Tusen. Även om de var uppenbart inspirerade av UK-scenen, var det inte många i Sverige som lät som dem. Den 10 april släpps äntligen deras debutalbum Och du heter?

Har det funnits en särskild tanke i studion?

Sammy: Varje gång vi skapar en låt föreställer vi oss hur det ska vara live. Klart det ska låta bra i lurarna men det är mycket livegrejen. Även bara kasta färg på väggen, göra saker som vi inte har gjort innan, våga vara lite obekväma. Det är en gemensam nämnare för många av låtarna på plattan, att jag är lite obekväm. Rap är en konstform som går att bemästra. Du kan vara mer eller mindre vass på det och kan bli vassare, ord ska sättas samman till en rytm och melodi. När du kan det tycker inte jag det är lika kul att göra samma sak om och om igen. Jag vill utmana mig själv, testa sjunga, kasta in oförutsägbara skrik eller whatever som bryter av det traditionella. Rap är basingrediensen men det tillkommer annat som inte gör det förutsägbart.

Johnny: Jag tror också att vi inte vill känna oss bundna till hiphop, därför heter plattan Och du heter?

PÅ ALBUMET HAR de främst jobbat med Richard Zastenker, som arbetar under namnet LIOHN, även han från västkusten. En producent de beskriver som ung men ändå erfaren. Han är mångsidig, tycker till och är ärlig.

S: Det har bidragit till ett öppet klimat där vi alla kan kritisera varandra och vara raka och ärliga. Framförallt Richard har från start varit grym på att motivera sina tycken, det gör det lättare som artist att kunna ta till sig det.

J: Det kan vara svårt att veta vad det är man ska ta till sig från en annan person generellt. Vad är det som är mitt ID och vad är en annan människas ID? För man vill inte bara göra någon annans grej för att den tycker det. Det måste ändå vara något som man kan skriva under på eller förstå.

S: Vi har fått lära oss snabbt att man måste vara öppen och våga misslyckas. Det mest utvecklande och roligaste i den här skapandeprocessen har varit att hela tiden nötas och sparras.

J: Och experimenterandet. Speciellt i startfasen släppte vi allt och bara gjorde det som kändes bäst.

Ni har alltid varit bra på att göra er egen grej. Ni är också stora musikfans och tar in influenser. Går det att vara originell och måste man sträva efter det?

J: Även om man är fan av musik har man många olika inspirationskällor. De kokas ner till något eget.

S: Men det har inte alltid varit så. I början… var läste du att stil… man stjäl…

SAMMY OCH JOHNNY vänder sig ofta till varandra under intervjun när de svarar. De avbryter sällan utan fyller i och pratar till varandra.

J: Det finns det kända citatet som sägs vara Picasso; ”good artists copy, great artists steal”.

S: I början när jag hörde nåt jag gillade kopierade jag. Det var en period när jag lyssnade mycket på grime och det var då jag började rappa så jag lät mer som en grimeartist. Idag kan jag lyssna på en typ av musik men det betyder inte att jag låter så, jag tar det och gör det till nåt eget.

J: Man blir bättre på att inspireras.

S: Man blir bättre på att hitta sig själv.

PÅ ALBUMET GÄSTAS de bland annat av Fricky, som är med på nya singeln Flyger högt.

S: Fricky gick all in! Han gör låten bättre. Att höra andra på våra låtar har gjort att jag kunnat lyssna på ett objektivt sätt, kunnat chilla och njuta.

J: Som ett fan! Det är mäktigt att kunna göra saker med människor man själv respekterar och ser upp till. Jag vill göra mer av det.

JOHNNY OCH SAMMY Bennett identifierar sig starkt med Göteborg. Där har de familj, vänner och sammanhang som gör de trygga. Men de kan fortfarande bli uttråkade.

J: Kulturlivet i hela Sverige är alldeles för fattigt, inte bara gällande musik. Ibland har jag känt att jag vill pendla mellan Göteborg och Berlin för att få mer stimulans och leva lite.

S: Men det finns många som drar i trådar.

J: Jag bashar inte mot eldsjälarna som får saker att hända. Det handlar om Sverige i allmänhet, kan vara budgetar i kommuner, vad som faktiskt ges för att främja kulturen. Det saknas tänk kring kultur, folk förstår inte vad det innebär att vilja uttrycka sig själv och vad det kan ge människan och samhället.

S: När vi var yngre och inne i sportvärlden kunde jag se ner på dom som var inom fest- och nöjesbranschen, tänkte de är bara ute och festar och har inget liv. Nu när jag varit i det själv ett tag inser jag att det är det som får folk i städerna att må bra. Att musik finns, att det arrangeras festivaler, fester, det är minst lika viktigt som läkare.

Vad lyssnar ni själva på nu?

S: En artist som är mer uppe där och som jag ändå tycker gör det vågat är A$AP Rocky med Testing-plattan, den var riktigt fräsch. Att han i sin position väljer att avvika lite och göra nåt helt annat är ändå tungt.

J: Han hade kunnat göra Fuckin’ Problems tjugo gånger men verkar ha mer integritet och vision än så.

BRÖDERNA HAR LIKT A$AP Rocky även rört sig inom modevärlden. Gått visning för Selam Fessahaye, modellat i Seinabo Seys musikvideo Good In You och modemagasin har uppmärksammat deras klädstil. Även om musiken är deras grej är de inte främmande för att våga ta andra steg.

J: Musiken är ett av många intressen jag har. Jag ser mig som en musiker och kreativ människa, musiken tillåter mig att uttrycka det på ett visst sätt, sen har jag andra sätt jag vill uttrycka mig på.

S: När vi kom in i musiken och fick hype i början blev det verkligen ”det här är min grej”. Jag blev kåt på tanken att få bekräftelse, trodde det var det som skulle göra mig hel. Men nu när jag har levt med musiken ett tag fattar jag att det finns mycket mer som gör mitt liv fulländat. Om den här skiten inte går som jag tänkt kommer jag inte må skit för jag har annat i mitt liv som gör mig hel. Den inställningen gör det lättare att våga för det känns inte som du riskerar lika mycket. Den här skivan är min bebis, den här bebisen kan få lite ärr i ansiktet men det kommer inte döda en.