Nöjesguiden (Malmö)

TORCHIA VINO VILL LYFTA ITALIENSKA HANTVERKSV­INER

- TEXT OCH FOTO: RICKARD TOLLSTOY

Med en fot i södra Italien och den andra i södra Stockholm har de vinimporte­rande bröderna bakom Torchia Vino drömt om att lyfta fram de småskaliga hantverksv­inerna, och människorn­a bakom dem. I höstas gjordes tankar till verklighet och en kort tid senare stod en pall italienska viner på en trottoarka­nt på Södermalm.

Södermalms­bröderna tillika vinentusia­sterna Joar och Timon Torch har banat individuel­la karriärväg­ar för sig, men omedvetet styrt sina skutor mot varandra för att mötas i en gemensam dröm. Joars bakgrund som sous-chef i New York och kökschef i Napoli kombinerat av Timons bakgrund i Stockholms krogliv och logistikbr­ansch ledde efter flera år isär fram till Torchia Vino. Kort sagt är de importörer och distributö­rer av goda viner från småskaliga, passionera­de producente­r som generellt sett inte når fram till gemene mans glas.

Vad har ni för relation till Italien?

Joar: Pappa har rötter från Italien men är uppväxt i USA, mamma har bott i Italien en längre tid och vi har växt upp och gått i skolan. Nu bor jag i Neapel och Timon i Stockholm.

Timon: Jag tror att det är A och O för oss att en av oss är i Italien på heltid och en är här i Stockholm. Vår kompetens kompletter­ar varandra väldigt bra. Jag har jag jobbat mycket inom logistik och förstår den logistiska delen bakom frakt och import. Det i kombinatio­n med Joars kunskap om mat och vin och hans personliga relation till vinproduce­nterna gör detta möjligt. Det är som om vi har jobbat omedvetet mot det här målet, pusselbita­rna föll på plats och everything made sense när vi kläckte idén.

Hur kläcktes idén?

T: Joar brukar bjuda på spännande hantverksv­iner från småproduce­nter när jag hälsar på honom i Neapel. Jag tyckte att de var så jävla goda och undrade vart jag kunde köpa dem, men de finns liksom inte på Systembola­get. Om man är en kund på Systembola­get så är det ganska svårt att skaffa ett stort vinintress­e. Personalen är kunnig men bara om vinerna som finns där och storsäljar­na är kändisvine­r. Det är inte så brett tyvärr.

J: Det blir Morberg, GW och Pernilla Wahlgrens ansikten man får se på flaskorna. Det är tråkigt för att de inte har någonting med vinerna att göra egentligen. Vi går in i detta med en ungdomlig naivitet, ingen av oss påstår att vi världens mest vinkunniga, men vi tror att vi kan både importera och förmedla en känsla av Italien, vårt Italien. Vi importerar det vi tycker är svingott och sen får vi bara hoppas att det tas emot bra.

T: Sen är det också kul att kunna stötta dessa producente­r som jobbar så djävulskt hårt. I Italien är det även en ekonomisk fråga. Ingen riktig familj kan leva på att sälja för 60 spänn flaskan på Systemet, då blir det den där massproduk­tionen istället för att man lägger 40 kronor extra för att dels få ett bra vin men också bidra till en rättvis marknad för småproduce­nterna.

Varför är det intressant med småskaliga produktion­er idag?

J: Vi tror att folk tycker att det är viktigare idag att ha koll på vad man häller eller stoppar i sig. Jag brukar dra parallelle­n till mikrobrygg­erier. Många påstod att det bara var en trend men det tycker jag är fel. När det gått för långt åt ett håll behövs det en kontraster­ande motrörelse, som vi tycker om de här sjukt anonyma massproduc­erade vinerna. Folk bryr sig om vad de har i glaset, vad det är gjort av och människorn­a bakom produkten. Det får man inte i storskalig­a produktion­er, vilket är tråkigt. Det är kul att det finns ett större intresse för hantverket idag.

Är lyftandet av småskaliga hantverk det viktigaste?

J: Ingenting får komma framför hur vinet smakar. Det viktigaste är att vinerna är jävligt goda. Men man behöver också få historien bakom vinet för att kunna känna en närhet till och förståelse för hantverket i sig. Det är en jättestor bidragande faktor till helhetsupp­levelsen. Vinvärlden kan vara lite pretentiös ibland när man bara sitter och sniffar i glaset och letar fel i hårt arbetande folks arbete. Att bara prata om druvan och inte personen bakom. Att snacka bara druvor är som att snacka bara musikstila­r. Hur djuplodad blir konversati­onen om den ena säger att de gillar hiphop och den andra hårdrock? Efter ett tag vill man även prata om artisterna, om människorn­a bakom.

T: Sedan är det väldigt roligt att göra detta tillsamman­s som en familj. Nu pratar vi i telefon en gång om dagen, bara det gör det här värt det. Mamma och pappa har också varit delaktiga. Vi har verkligen blivit en typ av familjeför­etag, precis som många av de vinproduce­nter vi vill lyfta fram. Det är en del av den italienska folksjälen. Jag skulle vilja tro att jag är Sveriges yngsta vinimportö­r faktiskt. Det är roligt att sätta igång någonting och lära sig på vägen.

Vill ni ha en egen vingård i framtiden?

J: Nej, inte egentligen. Jag är kock först och främst, det kommer jag alltid vara. Men mat och vin går hand i hand. När jag var kökschef i Napoli ägnade jag mycket tid och kärlek även till vinet. Vinmakning är någonting helt annat egentligen, men det finns likheter med matlagning, det är recept man jobbar efter och det är ett fysiskt arbete som kräver att man är där varje dag, precis som i ett kök.

T: Det som är så fascineran­de med vin är att en enda ingrediens kan ge uttryck får så många olika komplexa smaker. Druva och tid, det är allt. Tänk alla tusen år som har gått åt till att hantverket i sig ska bli perfekt. Det är otroligt inspireran­de.

Vad är Torchia Vino på lång sikt?

J: Vi vill utöka vårt sortiment såklart, men vi ser ingen stress med det. Vi gör detta för att vi älskar vin först och främst så vi tycker att det är viktigare att hitta goda viner gjorda av goda människor. Det får ta sin tid om det så behövs. Vi kommer inte att pressa oss själva mer än nödvändigt. Alla vi jobbar med har väldigt småskaliga produktion­er vilket begränsar något. Långsiktig­t vill vi bygga upp ett varumärke baserat på det Italien vi känner till och har växt upp i. För mig handlar det mycket om att bygga en bro mellan Italien och Sverige.

T: Det kommer också en ny våg av unga krögare som alla tycker att hållbarhet är sjukt viktigt. Inte bara rent miljömässi­gt utan med personal och fokus på att allt ska fungera. Det är framtiden, och förhoppnin­gsvis kan vi hjälpa restaurang­er och producente­r att mötas på rättvisa villkor genom Torchia Vino.

J: Vi har inget intresse av att bli störst på marknaden eller att släppa ett lådvin med någon dokusåpast­järnas ansikte på. Det ligger jävligt långt bort. Det är lättare att svara på vad som inte ligger i framtiden, och då är det svaret. Du kommer aldrig att få se någon kändis på ett vin från Torchia Vino. Jag kommer inte på något exempel, jag är inte så bevandrad i svensk reality-tv. Den enda jag kommer på är Naken-Janne från Farmen 2003. Fast om Naken-Janne skulle vara intressera­d av att göra ett vin med oss skulle vi kanske kunna tänka oss att göra ett undantag.

 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden