OMNIPOLLO HAR HITTAT HEM

Lagom till att fantombryggarna går in på sitt tionde år har de blivit med sitt första bryggeri. Nu börjar en ny era för Omnipollo.

Första gången jag träffade Henok Fentie var när han började på en av mina tidigare arbetsplatser i samband med att jag slutade. Det var en snabb nick i dörren, och inte så mycket mer med det. Hans sejour på byrån i fråga blev emellertid inte särskilt lång, då Omnipollo senare samma år något oväntat sopade hem priset som årets bästa öl på världens då tredje största ölmässa Sthlm Beer & Whisky Festival. Detta bara något drygt år efter att varumärket Omnipollo skapades.

JAG TRÄFFAR HENOK ute i den kyrka de precis tagit över från Sundbybergs Köksbryggeri. I två års tid har han och medgrundaren Karl Grandin letat efter den perfekta lokalen för sitt första egna bryggeri. Nu har de hittat den.

Vad var det som tilltalade er med den här platsen?

– Jag var här för första gången för typ ett halvår sedan, och fastnade just för kombinationen av konsthall och bryggeri. Det är precis vad vi på Omnipollo också pysslar med. Konsten som hänger uppe just nu är faktiskt gjord av Tobias som jobbar på Omnipollo nu. Men för ett halvår sedan var det Kalle som hade en utställning här, och både jag och han blev helt lyriska över lokalerna. Vi hörde rätt omgående av oss till Peter på Sundbybergs och frågade om vi fick köpa det.

Hade de gått i säljtankar innan?

– Nej jag tror faktiskt inte det. Men jag kan känna igen mig i hur det går till när en möjlighet öppnar sig. De har kämpat så hårt i så många år för att få till ett bryggeri här, och nu lämnar de över det i trygga händer. De är också med i processen och utvecklar verksamheten så länge de känner för det.

HENOK MENAR OCKSÅ att grädden på moset är det tap room som det redan har funnits ett utskänkningstillstånd på plats för att driva, vilket Omnipollo har för ambition att förnya.

– Som född och uppvuxen stockholmare känns det roligt att få ge tillbaka något till kulturen och nöjeslivet. För bara några år sedan hade vi inte en tanke på att öppna på en fysisk plats. Sedan öppnade vi hatten och märkte hur roligt det var.

SEDAN DESS HAR det blivit ytterligare två barer, en i Göteborg och en i Hamburg. I vår väntar en öppning i Tokyos finanskvarter.

– Just nu delar jag min tid mellan Stockholm, Tokyo och Addis Abeba där jag bor för tillfället med min familj. Det fungerar ändå förvånansvärt bra.

Du halkade ganska tidigt i din karriär in på öl. Har det alltid känts självklart att det är detta du ska syssla med?

– Ganska tidigt ändå. Jag var med och drev Bishops under en massa år, och vi brottades en hel del med tankarna kring hur vi skulle lösa tillväxten. Den uttalade målgruppen var förhållandevis hög åldersmässigt, vad händer när de inte går ut på krogen längre? Hur fyller vi på underifrån? Jag var övertygad ganska tidigt om att nyckeln till detta låg i hantverksöl.

EFTER TIDEN PÅ Bishops Arms fick Henoks blivande fru jobb i Belgien. Henok flyttade med dit och fortsatte odla sitt intresse för öl.

– Jag hade bryggt en del innan, när jag bodde på Reimers vid Hornstull. Den första batchen vi gjorde hette ”Horan” vill jag minnas, och var något slags hornstullsöl. En liten batch på 15 liter som smakade skitäckligt. Men i Belgien blev jag hemmaman, och i samband med det mer seriös hembryggare.

HENOK KONTAKTADE BRYGGAREN Dirk Naudts på det flamländska bryggeriet De Proefbrouwerij som specialiserar sig på att brygga öl åt andra, och lyckades övertala honom att få brygga hos dem. – Han är en väldigt akademisk bryggare, laboratoriedriven och helt ointresserad egentligen av att sälja öl. Jag kom dit helt utan ett namn men lyckades väl på något sätt använda min bakgrund på Bishops för att få till ett samarbete.

Resultatet blev en första produkt, Leon, som Henok tog med sig hem till Sverige.

Det var då han träffade Karl Grandin.

– Det var kärlek vid första ögonkastet, för min del iallafall.

Därefter tog det tre år av hårt jobb, bokskrivande barnafödande och resor innan det var dags att säga upp sig från sina dagjobb.

– Det var faktiskt min fru som påpekade att det var dags, istället för att bara jobba kvällar och helger med Omnipollo. Men timingen var också perfekt, hade jag gjort det tidigare skulle vi inte ha kunnat plocka ut löner. Vi hade också vunnit bästa öl på Stockholm Beer och fått in några listningar på bolaget, så vi hade ett momentum.

DET MOMENTUM HENOK pratar om höll i sig, och 2020 blir med största sannolikhet året då koncernen Omnipollo går över en omsättning på 100 miljoner totalt.

Från 0 till 100 miljoner på tio år. Det är ändå ganska imponerande?

– Jag tog ett lån från morsan på 30 papp, det är de enda pengarna vi hade från början. Men nyckeln till att vi kunnat växa så kraftigt är att vi hela tiden outsourcat allt. Ekonomifunktioner, marknadsföring och inte minst bryggning. Fram till nu då.

När kände du för första gången att ni var ett riktigt företag?

– Det var nog när vi fick nycklarna till vårt första kontor, det är något speciellt med det. Även vår första anställde i bolaget, Magnus Björnstjerna, som också fick som sin första uppgift just att hitta ett kontor. Att gå till jobbet och sitta där med en laptop som företaget betalat, inte jag personligen, det var en milstolpe.

Ska vi prata lite mer milstolpar, vilka andra tillfällen skulle du säga så här i retrospektiv har varit extra betydelsefulla under resans gång?

– Omnipollos hatt var såklart också en sådan, den första fysiska manifestationen av vår grej.

Det är roligt att du räknar upp de fysiska platserna, med tanke på att ni fram till nu inte ens har haft ett bryggeri?

– Det är helt rätt. När vi pratade om vad vi ska kalla den här kyrkan sa Kalle just det att Omnipollo inte är en plats, vilket han har rätt i. Namnet kommer istället att bli Omnipollos Hypnagoga.

Ni bygger en kyrka för att hedra Omnipollo.

– Exakt. Det har också alltid varit viktigare att sprida vår idé snarare än att kränga så mycket öl som möjligt. Det känns mer långsiktigt och motiverande.

Finns det något tak för er utveckling?

– Det är en väldigt intressant fråga. Jag har pluggat marknadsekonomi och det finns någon slags fast övertygelse inom den att man måste växa, annars krymper

man. Någon borde mythbusta den grejen, jag tror inte det stämmer.

Det blev ett ramaskri i ölvärlden nyligen när Beavertown släppte in Heineken som ägare. Ser du någon fara med att bli för stora?

– På ett sätt kan jag känna att vi är rätt stora redan nu, vi har liksom precis köpt en kyrka. Jag tycker att det viktigaste är kulturen i företaget, och att vi inte gör avkall på våra principer och värderingar som bolag. Det viktigaste tycker jag när man släpper in en extern finansiär är att de lägger sig i rätt saker, som finanserna till exempel, men absolut inte ölutvecklingen. Om Omnipollo skulle vara ett band som tog in en ny lead singer skulle jag ha svårt att spela kvar i det bandet om man säger så.

Har du någon gång funderat på att kasta in handduken?

– Jag har varit helt besatt från dag ett så det har ännu inte hänt. Självklart har det varit tufft bitvis, men det här är drömjobbet.

FÖRUTOM ATT KÖPA en kyrka i Sundbyberg befinner sig Omnipollo också i slutfasen med sitt nästa projekt, att öppna en bar i Tokyos finanskvarter.

– Jag kan väl passa på att annonsera det nu också. Det blir i slutet av april, vilket också är anledningen till att jag delar min tid mellan tre världsdelar just nu. Baren ligger i en gammal ålrestaurang i den äldsta delen av Tokyo, runt hörnet från hotell K5 som också blir vår driftspartner på plats. Handtaget på dörren är fortfarande i formen av en ål.

Det har pratats väldigt mycket om er design, inte minst i den senaste intervjun vi gjorde med er. Hur viktig skulle du säga att den har varit för era framgångar?

– Den är extremt viktig såklart. Jag kommer från en ölnördsbakgrund som sagt, och det ständiga problemet vi brottas med har alltid varit och är fortfarande hur man tar ölen från en nischprodukt i ett murrigt pubsammanhang till något större. Sinnebilden från början var att vår öl skulle kunna serveras på Riche, det var ytterligare en sådan milstolpe, och jag tror vi kom in där om det var första eller andra månaden redan. Den övergången var helt och hållet designdriven.

Otroligt bra milstolpe, att komma in på Riche.

– Ja! Men det var också så konkret. Jag minns än idag när jag kom in på Riche och såg vår öl i handen på folk i baren, det var första gången jag verkligen kände att “nu händer det”.

Vilka andra nycklar ser du till er framgång, vad har ni gjort som gör er unika?

– Vi har alltid varit extremt noga med att kvaliteten på allt vi släpper ifrån oss ska vara på högsta nivå. Det har också gjort att vi kommit in på även ölgeeksens topplistor, vilket är extremt viktigt. Kvaliteten på ölen måste kunna leva upp till designen, dagen den inte gör det är vi rökta.