DEN ANDRA SIDAN

Vi satt vid köksbordet på en tysk restaurang. Den bullrige krögaren sprang runt i lokalen, spelade musik från en bärbar högtalare och vrålade ”har vi den här på glas” till en servitris medan han korkade upp en flaska Spätburgunder. ”Nu har vi det”, svarade hon med ett blick som med all önskvärd tydlighet signalerade att detta inte var första gången scenariot utspelade sig. Där satt vi sedan från tidig kväll tills att krogen plötsligt stängde fem timmar senare, en tidsrymd som bara flög iväg.

Om det är något jag har saknat under pandemin är det precis den här typen av kvällar. Kvällar på krogen som aldrig tar slut, och som mitt i allt kaos helt plötsligt bara flyter på som ett självspelande piano. Kvällar där du inte behöver köa för att få en sittplats och hålla meteravstånd till dina bordsgrannar.

För någon vecka sedan fick jag en sådan nära krogenupplevelse. En glimt av hur det var förr och hur det kanske kan bli igen. Jag spelade skivor i en av mina favoritbarer, som vanligt hellre än bra, och helt plötsligt befann sig hela krogen i harmoni. Det var som att det fanns exakt rätt antal sittplatser i lokalen, samtliga gäster låg på en för dem perfekt promillenivå och vinet var oklanderligt tempererat. Jag noterade till och med hur några sällskap vände sig och samtalade med bordet bredvid, fortfarande inom gränsen för avståndsregeln men ändå. Kan vi komma till ett nytt normalläge snart och hamna där igen? Jag tror det. Eller, jag måste helt enkelt tro det.

Jag heter Pelle Tamleht, och det här är mitt Sommar och vinter i P1.

PELLE TAMLEHT Chefredaktör Nöjesguiden pelle.tamleht@ng.se