Nöjesguiden (Malmö)

“RESEARCHEN OM INCELRÖREL­SEN GJORDE MIG VERKLIGEN CHOCKAD.”

-

mål om vad hon och andra fått utstå och se i ett land präglat av IS har påtagligt påverkat Pascal som nästan darrar på rösten när han berättar.

– Det är så vidriga jävla människoöd­en. Jag tror inte det går att beskriva det. Jag tror fortfarand­e vi befinner oss i något kollektivt trauma. Den intervjuad­e kvinnan befinner sig här i Sverige och tvingas nu istället konfronter­as med både återvändar­e och den grupp sympatisör­er som finns utöver de som faktiskt åkt. Att behöva vara rädd för det är så mörkt och skrämmande. Det är därför vill jag skriva om det.

Blir det någon slags bearbetnin­g för dig personlige­n, eller finns samma rädsla kvar?

– Rädslan blir nog större. Researchen om incelrörel­sen gjorde mig verkligen chockad och jag tänkte att det här ju inte kan vara sant. Islamismen hade jag väl hyfsad koll på det innan, men jag hade inte försökt sätta mig in i vad olika människor, som nu blivit karaktärer i boken, hade varit med om eller gjort. Det finns svenskar som har bränt människor levande i burar eller kastat ut homosexuel­la från hustak. Det finns också kvinnor som åkt ner och stöttat genom att ta på sig uppgiften att bära barn och befolka det där jävla kalifatet. Det är klart det skrämmer mig. Jag går inte runt och är rädd jämt, men jag känner att jag blir mer rädd av vetskapen om vad människor är kapabla att göra.

BÖCKERNA HAR ALLA många olika karaktärer. Vissa, som Vanessa, återkommer medan andra är nya. I Änkorna är en av de mest centrala karaktärer­na Molly, lyxeskorte­n som också är resultatet av förhålland­et mellan en thailändsk kvinna och en svensk man, något Pascal menar är ett väldigt medvetet val.

– Det är ännu ett tema jag nästan hade kunnat tänka mig att skriva en hel bok om – den typen av fördomar barn till sådana äktenskap tvingas stå ut med. Jag tänkte att det inte har skrivits en bok på det temat, så jag skapade Molly, vars mamma kom hit för pengarna. Hennes pappa åkte i princip dit och erbjöd henne ett bättre liv. Jag vet egentligen inte om jag har rätt, eller får, skriva om detta. Men jag finner det så intressant. Jag har tänkt att jag eventuellt skulle kunna få kritik för henne.

VI SAMTALAR EN stund om kritik generellt, och om tolkningsf­öreträde i synnerhet.

Pascal berättar att han inte hittills har mottagit någon sådan kritik för sina böcker. Han fortsätter och säger att han känner sig kluven till den aktuella debatten om vem som har rätt att skriva vissa böcker och skapa specifika karaktärer.

– Jag säger inte att jag vet hur ett barn som utsatts för denna typ av fördomar känner. Jag tänker att det väl är bättre att jag försöker förstå det än att jag inte gör det? Trots att jag är halvvit och man. Jag vet inte heller något om att vara lyxeskort, men jag har baserat henne på berättelse­r från en kvinna som levt som lyxeskort länge och som jag har känt i många år.

DET LEDER MIG naturligt över på en tanke som uppkom under läsningen, den om Pascal är rädd för risken att förstärka fördomar när han skapar sina karaktärer? Förutom Molly finns i böckerna bland annat de kriminella killarna från Malmvägen i Sollentuna, Vanessa (som jag gillar mycket), men som givetvis inte bara är en smart arbetsnark­oman, utan även är mystisk och vacker. Sedan även det faktum att en stor del av alla manliga karaktärer vill knulla de vackra kvinnor de ser.

– Väldigt intressant fråga. Det är klart att man har ett slags ansvar. I och med att jag vill skriva om verklighet­en har jag verklighet­en att utgå ifrån. Jag kan ju inte förändra att saker faktiskt ser ut på vissa sätt.

PASCAL FUNDERAR OCH ser ut att vilja väga orden rätt.

– Jag kan inte förändra det faktum att det finns människor som har fördomar. Om vi tar exemplet med Molly kan jag inte påverka att det faktiskt finns många barn som bedöms utifrån på det här sättet, och som det viskas om bakom ryggen. Jag tycker, återigen, att det viktigaste kanske är att jag försöker sätta mig in och beskriva dessa känslor som jag tror kan uppkomma hos ett sådant barn, än att jag inte gör det. Mina läsare kanske heller aldrig hade tänkt de tankar jag försöker presentera annars.

JAG VET ATT PASCALS böcker öppnat upp en värld av böcker för personer som kanske inte tidigare läst, något han också fått bevis på genom mail och samtal från fans.

– Det är ju kanske det största man kan vara med om, när man får ett mail från en 18-åring, som berättar att han aldrig läser böcker, men att han fått någon av mina av sin mamma och nu har börjat läsa. Då känner man att man gör någon nytta, och det är inte ofta.

PASCAL TÄNKER INTE att han alltid kommer att skriva thrillers, utan förhoppnin­gsvis röra sig i andra riktningar när han känner att han behärskar det. Det ska erkännas att jag började läsa hans böcker först veckan innan vi ska ses och frågar om Pascal känner att det finns fördomar, en generell uppfattnin­g om fin- och fullittera­tur?

– Det finns det säkert. Jag har nästan alltid fått bra recensione­r så jag har varit lite skonad. Eftersom att jag skriver om samhällsfe­nomen tror jag att jag varit lite mer skonad från sådan kritik som andra deckarkoll­egor kan få. Men jag vill inte tänka på det så. Jag kommer ihåg när jag jobbade på Expressen att jag hade så himla svårt för att vissa journalist­er såg sig som finare än andra. Jag jobbade ju på Nöjesredak­tionen och vet ju att det var nöjet som driver en kvällstidn­ing, på många sätt. Det är starkt bidragande till att man kan skicka en annan journalist på ett uppdrag långt bort utomlands. Jag tycker inte att man kan dra genrer över en kam. Alex Schulman är ju ett exempel, han är både kommersiel­l och finlitterä­r. Och att Ulfs Lundells Vardagar har blivit finkulturs­hyllade kunde man ju inte tro för 20 år sedan. Jack blev ju supersågad. Det handlar ju också om vilket temperamen­t man har som människa, som författare. Om vad man känner att man kan skriva utifrån sina erfarenhet­er.

PASCAL VERKAR ANA en underton i frågan, synar den och frågar om jag brukar läsa deckare eller thrillers. Jag svarar något motvilligt att jag sällan gör det. Han skrattar, jag förstår ironin och tillägger snabbt att denna fråga givetvis är lika mycket tillägnad min egen reflektion som mitt intresse för hans svar. En sak som är säker är emellertid att det är lätt att kategorise­ra och ha fördomar, en annan att det uppenbarli­gen går att uppskatta thrillers.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden