DAVID ARONOWITSCH: ”ASYLSKÄL BORDE VARA HÖJDA ÖVER POLITIKEN.”

Dokumentärregissören berättar om sin bioaktuella film och det hårdnande debattklimatet.

TVÅ FAMILJER ÄR fast i den lilla grekiska byn Idomeni som blivit ett tillfälligt flyktingläger i Grekland vid gränsen mot Nordmakedonien. Nadia och Nawaf har flytt tillsammans och har sina barn med sig medan Yasir oroar sig för sin fru som sedan ett och ett halvt år tillbaka är fången hos IS, som tidigare har dödat deras minsta son. Den stillsamma och intima filmen Idomeni skildrar en vardagskamp i en tid av tung väntan och är ett porträtt av människor som tvingas finna sig i en verklighet som kommer att prägla dem för livet.

Du har verkligen nischat in dig på migration i dina filmer. Hur har det blivit så?

– Det är svårt svara på. Men det är framför allt att du blir berörd av situationen och de du träffar. Du kan bara inte släppa det. Och jag vet inte riktigt varför det är så. Det är människor som på något sätt blir klämda i en politisk situation och drabbas av den. Det är väl ett politiskt intresse kombinerat med intresset för olika omöjliga situationer människor hamnar i och olika former av förtryck.

Hur såg ditt första möte med familjerna ut?

– Allra första mötet skedde faktiskt när en av Nadia och Nawas söner stod och jonglerade. Vi befann oss egentligen på andra sidan av gränsen, på den nordmakedonska sidan. Han stod och jonglerade och var väldigt kontaktsökande på något sätt. När vi till slut hamnade i Idomeni där det var kaosartat sökte vi upp honom.

Vad är det starkaste minnet från inspelningen?

– Det är olyckan.

VARDAGEN I LÄGRET bryts en dag när två barn omkommer i en drunkningsolycka. I dokumentären återberättas och bearbetas händelsen genom de andra barnens samtal om vad som hänt.

– När man insåg att de lyfte pojkarna därifrån och sedan hur det påverkade alla runt omkring. Och att detta tragiska skedde i skymundan. Den lokala grekiska sociala administrationen låg på oss att vi inte skulle prata högt om olyckan. Varför säger de så? undrade vi. De ville förstås inte framstå som dåliga. Helt bisarrt för det hade ju hänt och det får absolut inte döljas. Filmen blir ett sätt att visa sanningen och att den tragedin inte glöms bort.

Hur ser situationen ut i Idomeni idag?

– Lägret stängdes i maj 2016 och de som har tagit sig den vägen efteråt gjorde det genom smuggling eller tog sig över gränsen på egen hand. På Lesbos verkar situationen vara katastrofal, i lägret Moria och även på de andra öarna, Chios till exempel. Men det som verkar mest oroväckande är att lokalbefolkningen har blivit så avigt inställd.

Har du själv upplevt att debattklimatet har hårdnat sedan 2015?

Get Out.