”ATT SKAPA IHOP ÄR EN VÄLDIGT INTIM PROCESS.”

de flesta sammanhang. Jag har alltid haft rollen som den roliga muppen i gänget och kan aldrig hålla tyst, och då tror jag att det där kommer automatiskt. Det handlar kanske också lite om utanförskap. Jag är gay, och det finns inget självklart sammanhang för det när man växer upp. Man anpassar sig till omgivningen, men det har också gjort att jag velat ta för mig ännu mer. Det är nog lite av en försvarsmekanism att vilja framstå som cool och självsäker för att inte bli skadad.

ELLEN KRAUSS FÖRSTA singel The One I Love har gått varm på radiostationerna sedan den släpptes i april förra året. Den handlar om att få uttrycka kärlek oavsett sexualitet. På den senaste singeln No Talk sjunger Krauss om att hitta sin egen väg och inte ge vika för osäkerhet och rädsla. Det är lättare sagt än gjort, framför allt när man är en ung tjej som växer upp i en offentlig bransch.

Hur påverkas du av kraven och förväntningarna i musikbranschen?

– Mycket är väldigt ytligt när man jobbar med musik, men jag tycker inte att det påverkat mig så mycket. Jag har nog blivit mer medveten om saker och ting, och ifrågasättande kring vad som är coolt – vad tycker jag är bra och vad kommer andra att tycka? Det är också svårt att försöka kombinera sammanhanget jag har med mina kompisar med den professionella sidan av mig. Att vara en artist… Ibland känns det konstigt att ens säga det. Kompisgänget betyder allt i min ålder, så det har varit svårt att komma fram till hur jag ska bete mig och så. Men jag tror att det bästa är att bara vara sig själv och göra sin grej. Och ha kul, men inte för kul.

UNDER TIDEN VI pratar kommer jag på mig själv med att glömma bort Ellens unga ålder, hon känns självklar och erfaren på ett nästan provocerande sätt.

Jag vill också vara en cool och lovande 20-åring. Som tur är finns det inte bara fördelar med att ha skrivit sina låtar som 16-åring.

– Det är mycket i processen som jag absolut inte tänkte på innan. Vissa låttitlar och omslag ser ju förjävliga ut nu när jag tänker tillbaka. Det låter sjukt kristet och töntigt, typ The One I Love. Det är ett så stört namn. Och Criminal to

Love, varför skulle jag döpa den likadant? På den fronten har jag blivit mycket mer medveten och försiktig.

Det är ju ganska ungdomliga titlar. Något som känns coolt när man börjar döpa låtar på engelska, och så blir det mest klyschigt. Men jag tycker att det är gulligt. – Exakt, klyschigt och lite kristet. Anledningen till att det blev så med de låtarna är nog bara att jag skrev dem för väldigt länge sedan och hade dem inspelade i mobilen. Det var mitt sätt att komma ihåg dem, så då skrev man bara något. Det är nog den största skillnaden i allt. Då skrev jag mest musik för mig själv, nu tänker jag absolut att det ska komma ut och bli en färdig produkt. Då blir man mycket mer medveten om allt runt omkring. Det är inte bara tre minuter musik, det ska paketeras på ett snyggt sätt. Det har jag aldrig tänkt på innan, men det är jättekul. Tänk att få utforska den biten av det hela.