MED BARNASINNET I BEHÅLL

Den 20-årige rapparen Josef Slunge är uppväxt i Majorna, en plats som format mycket av hans barndom och liv fram till nu. Efter att ha släppt debut-EP:n Bucket Hat förra året är han nu aktuell med nya EP-projektet 20 år men flytväst som manifesterar barnasinne och lekfull kreativitet.

MEN REDAN LÅNGT tidigare hade hiphopkultur och rap fångat hans intresse.

– Jag och mina polare lyssnade alltid på rapparna från Majorna på rasterna på Kungsladugårdsskolan där jag gick lågoch mellanstadiet. Det var mycket Roffe Ruff, Hofmästarn och Kaptenen (Kapten Röd, reds anm). Men även en del 50 Cent, Eminem och Snoop. Men på något vis hade jag inte riktigt fattat grejen än då.

NÄR HAN VAR 10 år fick han upp ögonen för Snook och deras debutalbum från 2004.

– Jag lyssnade sönder det hela dagarna, men även då utan att riktigt fatta grejen. Men när Parham släppte albumet Pojk under 2014, då blev jag kär. Jag minns så tydligt hur jag hade varit med en vän som visade Dela på hälften och sa att jag måste lyssna på plattan. När jag sen kom hem och lyssnade på plattan från början till slut för första gången var det något i mig som kändes så galet starkt. Jag kan inte riktigt beskriva det men jag kunde sätta mig in i texterna på ett sätt som jag aldrig hade gjort innan någonsin med musik.

Jag lyssnade på plattan säkert tio gånger den kvällen och lärde mig alla texter direkt, och de sitter kvar än i dag, någorlunda. Sen tog det som sagt ett par år tills jag vågade spotta något själv, det var när jag kom hem från Bristol och jag började hänga med vänner som var väldigt lika mig i sitt intresse av musik.

Vilka musikaliska influenser har inspirerat ditt eget skapande?

– Som sagt, när jag hörde Parham första gången väcktes drömmen. Men det finns så många fler som har inspirerat mig. För att nämna några från Göteborg; hela Ozone Fukkaz och The Order och där ligger Överklass och Bob Village väldigt nära hjärtat. Vic Vem, Ikhana, Skander. Även Petters, Timbuks, Eye’N’I:s tidiga grejer lyssnade jag väldigt mycket på. En av mina allra största svenska musikinspirationer är Laleh. Hennes första platta spelades dygnet runt hemma när jag var liten och den spelas fortfarande både hemma och i mina egna lurar ganska ofta. Kollar man utanför Sverige så har rappare/producenter/musiker som Loyle Carner, J. Cole, Kendrick, Rejjie Snow, J Dilla, Nujabes, Frank Ocean och hela Odd Future haft stor påverkan. Det känns orättvist att skriva en lista så kortfattad som här, för jag skulle kunna fylla böcker med vad som inspirerat mig.

Du släppte din debut-EP Bucket Hat förra året. Hur ser du tillbaka på den nu?

– Jag har faktiskt haft väldigt svårt att lyssna på den EP:n i perioder. Jag kan tycka att jag gick lite för snabbt fram och tänkte inte efter, kan tycka att låtarna rentav är dåliga ibland, haha. Det är så synd att det blir så och jag tror att en stor faktor är att den streamade ganska dåligt. Det känns så tråkigt att bli påverkad av det, för egentligen vill jag ju bara göra musik för att det är kul, eller för att få utlopp för tankar och känslor. Men det är fett svårt att inte låta sig påverkas av siffror eller hur klimatet ser ut just nu på Sveriges hiphopscen.

PÅ SENARE TID har Josef dock fått en annan känsla, efter att Mahan aka Chad Bogus i Överklass gav uppmuntrande ord om debuten. Och han har ändå fått fin respons från sina trogna lyssnare. – Responsen på Bucket Hat var galen, och ändå suktar jag bara efter mer. Jag drömmer verkligen om de största scenerna, och skäms nästan lite för det. Det är som att janten smyger sig på mig och säger att jag ska nöja mig med det jag får. Vilket såklart stämmer också, och jag är verkligen inte otacksam för den kärleken jag fått. Att få komma ut och spela med mitt band Apoteket, sitta i studio med förebilder och höra min musik på radion är bland det sjukaste som hänt i mitt liv. Men nu är jag tillbaks för mer och jag är här för att stanna.

Nu har du släppt ny EP. Den beskrivs bland annat som ”berättelsen om att vilja bryta sig loss utan att växa upp.”. Du pratar om att behålla barnasinnet. Berätta hur du tänker kring det.

– Jag tror det är något som alla går igenom, flera gånger under livet men speciellt i den åldern jag är i nu. 20 år, men behöver ändå flytväst för att simma helt själv - och flytvästen är i detta fall allt

ifrån min familj och känna att jag behöver hjälp för att må bra, till att göra snedsteg och bete sig illa på fyllan eller att jag råkar dubbelboka saker hela tiden.

– Jag pratade faktiskt om just det med att behålla barnasinnet, eller barnatron som min farfar hade sagt, med några vänner häromdagen. Med de här vännerna har jag vattenkrig och leker pantgömme med på dagarna, men det betyder inte att vi inte är vuxna. Man hör folk säga; jag vill aldrig växa upp. Det vill inte jag heller, till viss del. Men det hade vart gött att veta att man behöver sitt egna tvättmedel när man ska tvätta i tvättstuga, haha. Jag vet inte riktigt vart jag försöker komma med det här och just det speglas ganska bra i nya EP:n. Som Snook sa på min allra första platta; ”vi vet inte vart vi ska men vi ska komma dit.”

Beskriv inspelningsprocessen. Du växlar mellan olika typer av influenser. Hur har du tänkt kring det?

– I höstas då jag började arbeta med Sam (min manager) så frågade han mig vad jag ville göra framöver. Mitt svar var då: Musik. Jag vill verkligen bara göra musik, så mycket som möjligt. Och så kravlöst som möjligt. Och det var precis vad jag gjorde. Det senaste halvåret har jag säkert spelat in två fullängdare som aldrig kommer få se ljuset. Jag började producera mycket själv och det ledde till att jag kunde vara i studion mycket oftare då jag inte behövde sitta med någon som skulle producera åt mig. Sen har jag såklart suttit mycket med vänner och andra producenter. Gustav Aspenrot som var med på några hörn av Bucket Hat och Måns Boqvist, eller bqvst som han kallar sig, spelar båda i Apoteket och har suttit mycket med mig i studion. Utöver att de båda har producerat hela låtar har Måns även varit med och arrangerat eller pillat på alla låtarna från EP:n. Jag är extremt tacksam över att ha så talangfulla musiker runtom mig, jag kan göra ett beat där jag själv spelar lite piano, men sen skicka det till Gustav och få tillbaks något som jag själv aldrig hade kunnat skapa.

– Samarbetet med Slackin Beats började då han skrev till mig ett tag efter Bucket Hat släpptes och frågade om jag ville jobba. Jag hade då bara hört talas om honom, men sa ja direkt då jag visste att han hade jobbat med några artister jag verkligen såg upp till. Vi träffades i Göteborg i slutet av P3 Guld-helgen, då jag hade haft tre spelningar under två kvällar så jag var helt slutkörd under vår session. Men vi klickade grymt bra och jag är så glad över att få jobba med honom. Hans ljudbild känns oändlig och han visar hela tiden nya sounds, vilket är något jag som person uppskattar väldigt mycket då jag själv är väldigt utspridd när det kommer till vad för musik jag vill göra.

– Jag hade även en nyfunnen vän, Oscar Berg, som är galet duktig på att illustrera och pratade med honom om att göra något ihop. Vi satte oss och snackade idéer och det var under den perioden då jag och Raghd bestämde oss för att ses.