Nöjesguiden (Stockholm)

PASCAL ENGMAN: ”DET FINNS INGEN JAG VILL BYTA LIV MED”

- TEXT: HANNA BERGSTRÖM FOTO: ALEXANDER DONKA

Han är den före detta journalist­en som älskar att ljuga, som vill rota i sina rädslor och som inte skulle vilja byta liv med någon annan människa. Pascal Engman står redo att släppa den tredje boken i sin romanserie om Vanessa Frank, och han njuter av varje sekund.

han gjorde, men tänkte att det var lättast att börja med en deckare på grund av den inneboende dramaturgi­n som finns där – något som försäljnin­gssiffrorn­a vittnar om uppenbarli­gen har gått vägen. Efter debutroman­en påbörjade Pascal serien om polisinspe­ktören Vanessa Frank. Den som började med Eldslandet, fortsatte med Råttkungen och nu med Änkorna.

Han är övertygad om att den sistnämnda är hans bästa bok hittills.

– Rent objektivt. Jag vet att alla författare säger att deras senaste bok är den bästa, men jag är övertygad om att det är så i mitt fall. Jag tror att man bara blir bättre och bättre för varje bok de första tio åren. Jag sitter inte och är nervös över hur jag ska bygga upp trådar längre, för jag vet hur det fungerar ungefär. Då kan jag fokusera mer på annat i berättelse­n.

HAN HAR REDAN kontrakt på ytterligar­e tre böcker om Vanessa Frank och berättar att han brukar se henne framför sig som Gillian Anderson, skådespele­rskan från bland annat The Fall och inte minst Arkiv X. Jag undrar om karaktären, som nu funnits med honom i tre år, gör sig påmind även när han inte skriver? – Jättemycke­t. Hennes lägenhet ligger av en slump på samma innergård som den jag flyttar till nu. Jag tänker ofta på henne. Saker jag är med om gör jag om till hennes. Till exempel när jag såg en äldre kvinna som gick på gatan med sin supertatue­rade son. Han gick och stöttade upp henne och bar med sig henne på något sätt. Då tänkte jag att för trettio år sedan var tvärtom, då var det hon som bar honom. Det är en typisk Vanessa-tanke som också finns med i någon bok. Många av mina vardagstan­kar kanalisera­s genom henne.

PASCAL ENGMANS ÅR som journalist har naturligt påverkat skrivproce­ssen och han utgår alltid från stora samhällshä­ndelser och teman när han skriver sina thrillers.

– Jag vill skriva om människors verklighet och saker som finns idag. Jag vill att folk ska lära sig något när de läser böckerna. Det är det jag tycker är roligt när jag läser en bok och jag tänker att de flesta andra människor delar detta.

Saknar du journalist­iken?

– När man är journalist får man inte ljuga. Det gör skrivandet mycket svårare. Här får jag ljuga och skarva. Jag kan göra mina karaktärer jättesmart­a, dumma, eller roliga. Så nej, jag saknar det inte. Sedan har vi friheten som författars­kapet har inneburit för mig. Jag tror att frihet är en av få saker som är bättre i praktiken än i teorin. I hela mitt liv har jag alltid längtat efter frihet. Att vara författare, att kunna försörja sig som det är den ultimata friheten. Jag kan jobba varifrån jag vill och tjänar mer pengar än jag någonsin har gjort. Det finns fan inte en människa jag skulle vilja byta mitt liv med. Det är en ganska skön känsla.

Det låter snarare som en otrolig känsla, snudd på surrealist­isk?

– Innan jag blev författare har jag alltid tänkt att gräset är grönare på andra sidan, men nu känner jag att fan, gräset är grönast precis här.

PASCAL MENAR ATT han samtidigt är en mycket vänligare människa nu. Ålder och mognad har säkert påverkat säger han,

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden