TACK ETHEL!
Östermalm hyllar eldsjälen för hennes hjälp till utsatta
För drygt 20 år sedan startade Ethel Dahlman Gula Änglarna som arbetar ideellt med att hjälpa stans mest utsatta. I onsdags stod hon själv i centrum när hon överraskades inför sin 80-årsdag.
”Kommer hon snart?”, ”var är hon?”. Många var förväntansfulla inför Ethel Dahlmans överraskningsfirande på Östermalmsgatan 69 i Frälsningsarméns lokaler. Själv visste Ethel, som startade Gula Änglarna 1996, ingenting när hon klev in genom dörren och trodde att hon skulle på ett möte.
– Jag är chockad, sa Ethel Dahlman när hon fick syn på alla människor och de – passande nog – gula tårtorna.
Sedan följde tal och hyllningar till Ethel, som av flera beskrivs som en godhjärtad människa som ömmar för stadens utsatta. En av dem som kom för att fira 80-årsdagen var Göran Skiöld.
– Ethel har hjälpt mig så att jag har kunnat betala delar av mina skulder. Hon har hjälpt mig med pengar till astmamedicin, två hyror och mat, säger Göran Skiöld. Jag kör tills jag dör. Det ger mig så mycket och jag tänker på alla själar vi har räddat.
Ethel Dahlman var märkbart tagen av uppvaktandet. Ett femtiotal personer sjöng ”Som en härlig gudomskälla” (Pärleporten) och ”Ja må hon leva”. Att hon nu fyller 80 betyder inte att hon börjat fundera på att dra sig tillbaka.
– Jag kör tills jag dör. Det ger mig så mycket och jag tänker på alla själar vi har räddat. Utan Östermalmsborna hade det aldrig gått, vi är alla kuggar i det stora hjulet, säger Ethel Dahlman.
Har du något speciellt minne att dela med dig av?
– Det finns så många men jag kommer aldrig att glömma en fattigpensionär som vi köpte nya skor till. De kostade ungefär 900 kronor och hon vägrade först att ta emot dem. Men sen övertalades hon och berättade att hon hade skorna på nattduksbordet så att hon skulle kunna se dem från sängen, säger Ethel Dahlman och fortsätter:
– Sedan jag började har antalet fattigpensionärer ökat jättemycket, det märker man på att så många kommer hit. Det kan handla om att en tand har gått sönder och då har de inte råd att fixa den. Viljan att hjälpa dem är det som driver mig.
Ethel vet hur det är att vara fattig.
– Jag var det de första femton åren av mitt liv. Jag vet hur det känns att gå utan skor och att lägga mig hungrig.