Två år sedan polis sköt Eric Torell
FAMILJEN MINNS. Den 2 augusti var det två år sedan 20-årige Eric Torell med Downs syndrom av misstag sköts till döds av polisen. Nu berättar familjen om sin förlorade son.
Han älskade vatten, var en ”lurifax” och tyckte mycket om att åka buss och bil. För två år sedan sköts 20åriga Eric Torell till döds av polisen på en innergård i Vasastan.
Det var tidigt på morgonen den 2 augusti 2018 som Eric Torell, 20, som hade Downs syndrom, sköts till döds på en innergård i Vasastan. I stadsdelen hade han bott i hela sitt liv.
Eric hade rymt från sitt hem i närheten och med sig hade han en leksakspistol som polisen tog för en riktig. Totalt avlossade 25 skott mot 20-åringen. Tre av dem träffade, varav två i ryggen och ett ledde till hans död.
Tre poliser åtalades, två för tjänstefel och en för vållande till annans död. Samtliga friades efter rättegången som hölls drygt ett år efter dödsskjutningen.
Nu har nästan exakt två år gått. Eric Torells mamma Katarina Söderberg tänker på sin son och saknar honom varje dag. Hon beskriver Eric som en ”lurifax”.
– Det är det första jag kommer att tänka på spontant. Han skojade och busade alltid. När vi hade gäster så kunde han skifta glasen så att den som skulle ha vitt vin fick rött och tvärtom. Han gillade att showa och ville gärna ha strålkastarljuset på sig, säger Katarina Söderberg.
”Imiterade James Bond”
Erics storasyster Elsa Torell fyller i:
– Jag minns att han ofta brukade imitera karaktärer ur olika filmer. Han var väldigt duktig på det. Till exempel deckaren Columbo eller James Bond.
En av Eric Torells största passioner var vatten. Hans mamma och syster berättar att han kunde bada i timmar.
– Han simmade så bra. Vi gick ofta till Eriksdalsbadet och om vi skulle utomlands var det viktigt att hotellet skulle ha en pool, säger Katarina Söderberg, och dottern Elsa berättar om Erics andra intressen:
– Eric älskade att åka bil, flyg, buss och tåg. Man såg det på hans kroppsspråk, han tyckte om att sitta och titta ut genom fönstret och jag tror att det handlade mycket om att det var spännande att vi var på väg någonstans.
Och Eric var äventyrlig. Det hände att han rymde hemifrån, precis som den ödesdigra morgonen i augusti 2018. Men tidigare hade han alltid hittat hem.
Det var en polis som sa i tv att de skulle prata med oss. Det samtalet har vi väntat på. Men nu har det ju gått två år. Det värsta som kan hända är att man blir bitter, det hade inte Eric velat.
Fäbless för poliser
När Eric rymde oroade sig familjen för att något skulle hända honom, till exempel att han skulle bli påkörd.
– Men jag tänkte ju aldrig att han skulle kunna få 25 skott mot sig av polis på en innergård, säger Katarina Söderberg.
Just polisen hade Eric Torell en särskild fäbless för. När han en gång rymt och fick åka hem i piketbuss var han ”i sjunde himlen”.
– Han fick alltid presenter av polisen, emblem och tröjor. Och de kvinnliga poliserna fick en puss på kinden av honom tillbaka.
Elsa minns när hon gick tillsammans med sin lillebror på Medborgarplatsen. Det hade varit en fotbollsmatch och ljudnivån var hög.
– Man såg att han var obekväm och höll för öronen. Men så plötsligt såg han en polisbil och då blev han helt lugn.
Eric Torell gick i Södermalmsskolan i grundskolan och sedan i Häggviks särskolegymnasium. I skolan kallades han ”kungen av Vasastan”.
– Han var väldigt tydlig i sitt kroppsspråk och vägrade åka med skoltaxin om han inte fick sitta längst fram, säger Katarina Söderberg.
Inget samtal från polisen
Både hon och Elsa beskriver Eric som social.
– Han hade en otrolig empati, det fick vi alltid höra från alla ställen han har varit på. Om någon ramlade och slog sig sprang han direkt till personalen. Och om någon gav Eric en smäll så slog han aldrig tillbaka. Han bara satte sig ner och fredade sig tills någon personal kom.
När familjen fick beskedet, då för två år sedan, trodde de först inte det var sant. Ända tills de fick se honom på bårhuset trodde de att det handlade om en förväxling. Både Elsa Torell och Katarina Söderberg har börjat jobba igen och de planerar en minnesstund i samband med att Eric ska begravas på Adolf Fredriks kyrkogård. När vet de inte än, på grund av den rådande situationen med coronapandemin.
Familjen önskar att de hade fått ett samtal där polisen förklarade vad som hade hänt.
– Det var en polis som sa i tv att de skulle prata med oss. Det samtalet har vi väntat på. Men nu har det ju gått två år. Vi vill inte älta, det värsta som kan hända är att man blir bitter, det hade inte Eric velat, säger Katarina Söderberg.
– Vi lever normala liv, men det som har hänt ligger hela tiden i bakhuvudet, säger Elsa Torell.