Lars Ep­ste­ins 60-åri­ga kär­lek till Stock­holm ställs ut.

Om det gått en dag utan att jag va­rit ute och fo­tat känns det som en för­lo­rad dag.

ÖstermalmDirekt - - SIDAN 1 - Be­rät­tat för: Sacharias Källdén Fo­to: Sacharias Källdén

 Få per­so­ner har fo­tat den här stan som Lars Epstein. Se­dan bör­jan av 60-ta­let har han i prin­cip var­je dag va­rit ute på ga­tor­na, de­mon­stra­tio­ner­na, in­vig­ning­ar­na och bland dis­kus­sio­ner­na. Ny­fi­ken och all­tid på­väg nå­gon­stans. Nu kan stock­hol­mar­na se en stad i för­änd­ring i hans ut­ställ­ning på Stads­mu­se­et.

Jag bör­ja­de fo­ta när jag var 15-årig kol­lo­poj­ke. Jag ha­de ena be­net kvar i barn­do­men och kän­de att det här är nå­got som kom­mer för­svin­na. Jag mås­te fånga det. Jag ha­de gans­ka då­ligt själv­för­tro­en­de men skic­ka­de in bil­der­na till en täv­ling och fick andra­pris. Jag ha­de lyc­kats fånga “små­pojk­sinåt­vänd­he­ten”. Ett fint ord jag in­te hört se­dan dess.

An­nars är jag in­te myc­ket för pre­stige. På Ar­méns fo­to­sko­la i Kristi­an­stad pro­te­ste­ra­de jag mot att vi täv­la­de var­je vec­ka. Jag tyck­te in­te att man kun­de täv­la i fo­to­gra­fi. Mitt förs­ta jobb var som lab­bas­si­stent på Atel­jé Ugg­la på Kungs­ga­tan. Det gav ing­et be­talt och fo­to­gra­fen var per­fek­tio­nist, men jag kun­de an­vän­da lab­bet på min fri­tid. Sen för­sök­te jag gå upp till re­dak­tio­ner och säl­ja bil­der. Det fanns många tid­ning­ar i stan då. Jag var väl­digt in­spi­re­rad av Hen­ri Car­ti­er-Bres­son och Ro­bert Frank, så jag gick runt och fo­ta­de det som hän­de.

Ett an­nat Stock­holm

Stri­den om al­mar­na öka­de även en­ga­ge­mang­et för riv­ning­en av Klara­kvar­te­ren som jag fo­ta­de myc­ket. Se­dan kom Vi­et­nam­de­mon­stra­tio­ner­na och med det enor­ma dis­kus­sio­ner på öp­pen ga­ta. Det var van­ligt på den ti­den. Jag kan tyc­ka att det bli­vit li­te fat­ti­ga­re, det of­fent­li­ga li­vet. Man vär­nar mer om sin pri­va­ta sfär. Ung­ar var of­ta ute själ­va och lek­te och det var ing­en som re­a­ge­ra­de när man fo­ta­de. Det på­ver­kar do­ku­men­ta­tio­nen av sta­den. Idag finns det ga­tor där det in­te är en kot­te. Men i folk­li­vet på Sö­der kan jag tyc­ka att ka­rak­tä­ren av det gam­la Stock­holm finns kvar.

“Kän­ner sig del­ak­tig”

Man har ju li­te fe­e­ling för Stock­holm ef­ter al­la år. Det går ju in­te att kom­ma ifrån. Man kän­ner sig li­te del­ak­tig. I bör­jan var jag mer en vil­sen vand­ra­re i till­va­ron. Nu kan jag ha åsik­ter.

Vis­sa da­gar är svå­ra­re än and­ra. Ger man sig ut och le­tar ef­ter nå­got bru­kar det in­te fun­ka. Men är man på­väg nå­gon­stans rå­kar man of­ta hän­del­se­vis stö­ta på nå­got. Den au­ten­tis­ka när­va­ro­käns­lan är vik­tig. Det kan jag tyc­ka är fo­to­gra­fins själ. Det har bli­vit som en livs­stil för mig. Om det gått en dag utan att jag va­rit ute och fo­tat nå­got känns det som en för­lo­rad dag. Det är som ett be­hov. Un­ge­fär som att äta en god mid­dag.

FO­TO:LARSEPSTEI­N FO­TO:LARSEPSTEI­N

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.