Så funkar en brandvarnare
Visst kan det vara irriterande när de går igång mitt i matlagningen, men dessa gälla, pipande grejerna räddar liv.
Det finns två huvudtyper av brandvarnare: optiska och joniska. En optisk brandvarnare har en infraröd ljusstråle som riktas mot en fotocell. Den alstrar elektricitet när den blir belyst, precis som solceller i en solpanel. När det inte finns någon rök når ljuset ostört fram till fotocellen. Detta registreras av en inre sluten krets så att larmet inte går igång. När det brinner kommer rök in i detektorn och blockerar ljusstrålen. Förändringen plockas upp av den slutna kretsen som utlöser larmet och människor blir varnade.
Joniserade brandvarnare innehåller en liten mängd radioaktivt ämne, vanligtvis americium. Ämnet avger alfastrålningspartiklar (positivt laddade heliumkärnor) som passerar mellan två laddade metallplattor som kallas elektroder. Alfapartiklarna krockar med luftmolekylerna och delar dem så att positiva joner och negativa elektroner separeras. De elektriskt laddade partiklarna attraheras av elektroden med motsatt laddning. Detta skapar strömmande elektricitet. Rökens partiklar fäster vid jonerna så att de inte längre attraheras till elektroden. Då minskar den elektriska ladningen, vilket sensorn detekterar och larmet blir utlöst.