Döden är alltid nära på jobbet – Veronica hämtar avlidna i Partille
Det finns yrken som syns i rampljuset, och så finns det yrkesroller som verkar i diskretion och med största aktning för efterlivet. Vardagen för en transportör inom begravningsbranschen är både varierande och konstant. – Vi utför en tjänst för att underlätta för någon. Och jag tror att alla på något sätt skulle kunna att klara av yrket, säger Veronica Cederholm, transportchef vid Fonus Göteborg.
Under flera år som florist mötte hon döden i form av begravningsarrangemang och sorgebindning. Men efter ett tag kände Veronica Cederholm att det var dags för något nytt – och som av en slump annonserades det ut en tjänst som begravningsentreprenör på Fonus i Frölunda. Nu några år senare och en hel del kunskaper rikare är hon transportchef för Fonus i Göteborgsregionen. Det innebär bland annat att hon och hennes kollegor hämtar avlidna i Göteborg, Partille och Mölndal med omnejd.
– Många ryggar tillbaka när jag pratar om vad jag arbetar med. Döden har aldrig skrämt mig – samtidigt är det en skräckblandad förtjusning och jobbet i sig ger så mycket mer som väger upp än att känna rädsla.
För att arbeta som transportör, eller med något som i folkmun omnämns som att köra likbil, krävs det en del personliga egenskaper. Personlig
lämplighet anses vara viktigare än en hög utbildning.
– Det handlar om att vara lyhörd, ödmjukt och empatisk. Vi blir utöver det praktiska arbetet en slags stöttepelare för anhöriga och hjälper dem. Jag kan inte ta bort sorg eller liknande för någon, men jag kan förenkla något för en liten stund. Det är en fin sak att få göra för någon annan, säger Veronica Cederholm.
När Veronica skulle göra sin första kistläggning av en kropp tycker hon inte att det var särskilt svårt rent mentalt – utan snarare väldigt fint.
– Jag fick se helheten av ett avslut och göra något som hjälper personen med den sista resan. Det är en av delarna som gör att jag tänker väldigt gott om mitt yrke och att det är viktigt, men sedan är jag så klart lite partisk i frågan, säger hon och skrattar.
Likt för flera inom begravningsbranschen är det många utomstående som kommer med frågor. Många av dessa brukar handla om att jobbet måste vara jobbigt, läskigt och svårt, men där har Veronica en helt annan inställning.
– Det är både fint och väldigt intressant. Men jag förstår varför folk tror så om vår yrkesgrupp. Det är i regel inte så ofta som man kommer i kontakt med oss – varje person kanske behöver arrangera en begravning en eller två gånger i livet, och då är man ofta i ett skört tillstånd. Sen framställs vi ofta som lite märkliga i gamla filmer och lämnar en del till fantasin, säger hon.
Ända sedan professionaliseringen av hanteringen av våra avlidna har yrket som begravningsentreprenör förknippats med män. Kanske är detta för att män har andra fysiska förutsättningar än kvinnor, eller så ansågs män helt enkelt vara bättre lämpade för detta yrke.
Och än idag är det ett minst sagt mansdominerat yrke – åtminstone när det kommer till själva transporten.
– Vid de flesta begravningsbyråer arbetar det väldigt få kvinnor inom transportdelen, men jag vågar inte svara på varför. Här hos oss har vi dock en hög avdel kvinnor som hanterar avlidna. Och då pratar vi om
två heltidsanställda och en timanställd, plus mig själv. Totalt är det åtta heltidsanställda transportörer som arbetar i Göteborgsregionen, förklarar Veronica och tillägger:
– Däremot är det fler kvinnor som arbetar på våra kontor och har begravningsplaneringen med anhöriga. Finns det någon begränsning för kvinnor att arbeta som transportörer?
– Det jag kan komma på än den fysiska delen. Men vi alla förväntas att hålla oss i ett gott fysiskt skick oavsett om det är män eller kvinnor. Annars är det åter igen den personliga lämpligheten som avgör.
I yrket som transportör ingår, som
” Det handlar om att vara lyhörd, ödmjukt och empatisk. Vi blir utöver det praktiska arbetet en slags stöttepelare för anhöriga och hjälper dem.
Veronica Cederholm transportchef vid Fonus i Göteborg
i de flesta yrken, flera olika arbetsuppgifter. Men för att stolpa upp de primära delarna är det detta som en transportör gör,
• Den första transporten. Transportören hämtar den avlidna vid bostaden eller ålderdomshemmet, eller vart hen kan befinna sig.
• Transportören tvättar, klär på och kistlägger den avlidne.
• Transportören kör kistan till en bisättningslokal i väntan på begravningsceremoni. I Göteborg finns tre stora bisättningslokaler, samt några i Mölndal och även en i Partille. Bisättningslokaler finns ofta i samband med ett kapell.
• Transportören kör kistan till ceremonilokalen.
• Transportören kör kistan eller urnan till jordfästningsplatsen.
Att utföra de praktiska delarna är självfallet en stor del i yrket som transportör, men gemene man undrar förmodligen mer om den mentala biten. Om hur man klarar av det och om det är ett yrke som vem som helst kan klara av.
– Vi utför en tjänst för att underlätta för någon. Och jag tror att alla på något sätt skulle kunna att klara av yrket, men sedan kanske inte alla vill det, säger Veronica Cederholm. Vad bör man vara beredd på om man tar arbete som transportör?
– Du kommer att bli engagerad i ditt arbete samtidigt som du möter människor, ofta i deras svåraste stund. Du kommer att få möta människor med många olika sinnesstämningar – lättnad, sorg, ilska, glädje, hopplöshet och så vidare. Men jag söker att alltid vara neutral och inte lägga mina egna värderingar i deras händer. Vi är där för att underlätta för dem.
Man pratar ofta om att frisörer kan vara som en slags vardagspsykolog, skulle du säga att ni får samma roll när ni möter anhöriga?
– Absolut. Det ingår också i vårt yrke – att vara lyhörd och lyssna på den man möter. Men märker vi att personen behöver mer hjälp så behöver vi vara öppna med att vi är där för att utföra ett uppdrag med att transportera den avlidne, och så hänvisar vi dem vidare till en terapeut eller samtalsgrupp, säger Veronica och tillägger:
– Vad som kan kännas tungt i sådana lägen är att man ser en sådan smärta och inte kan göra mer. Men då får man tänka på att andra kan bidra med de delarna istället.
Döden ses generellt som ett svårt samtalsämne. Detta tror Veronica Cederholm beror på att folk har så pass olika upplevelser när det kommer till död. Men samtidigt menar hon att stigmat börjar att luckras upp och många ser på samtal om döden på ett friare sätt.
– Vi håller föreläsningar hos företag och föreningar, men även persongrupper. Och där finns vi primärt för att starta samtal och ge praktisk information. Vi blir som ett bollplank där folk kan få svar på sådant som de funderar på.
Om man kikar allmänt på de som faktiskt är intresserad av att prata om döden är det ofta äldre människor. Meningar som ”När jag dör...” tar plats istället för yngres resonemang ”Om jag dör...”. Veronica har en teori om varför den här skillnaden finns.
– Jag tror att yngre inte väljer att tänka så långt fram i livet. Det är svårt att tänka sig 60 år fram i livet och det ska in så mycket i livet mellan nu och sen – så som karriär, familj och annat. Men sedan tror jag också att det är nyttigt att prata om döden för att få ett utbyte av erfarenheter över olika åldrar.
Något som alltid ingår i en transportörs uppgift är att hålla bilarna i ett presentabelt skick. Därför börjar i princip varje arbetsdag med att ta en tur till biltvätten. Och detta kan upprepas under dagen beroende på väderlek.
När jag möter Veronica Cederholm i Sisjön denna eftermiddag är det hög tid för att tvätta av processionsbilen.
– Det är en sådan bil som de flesta tänker på när man säger begravningsbil, säger Veronica och fortsätter:
– Den här har plats för två kistor och har även gardiner som vi kan dra undan om vi till exponera kistan – om man kör i ett begravningsfölje exempelvis.
Men det är inte alla kistor som får åka denna nya Volvo. Ibland transporterar man fler kistor åt gången för att effektivisera tidsmässigt, men även av miljöskäl.
– Vi har även bilar som kan ta upp till fyra kistor åt gången. Då får personerna dessutom sällskap på den sista färden.
Men när vi nu kör in i biltvätten har vi ingen kista med oss. Det är Göteborgsregionens transportchef Veronica Cederholm och en lokalreporter som samtalar om olika dödsrelaterade frågor medans biltvätten gör sitt. Och när vi kommer ut på andra sidan är det snart dags för Veronica att åka iväg med bilen för nästa uppdrag.
– Nu är den ren och fin igen. Det skulle inte se bra ut om vi skulle åka och hämta någon i en smutsig bil. Det är trots ett helt liv som tagit slut – och då ska man väl ändå få åka i en ren bil, säger Veronica och ler.