Henrik ägnar sig åt sin stora passion – bygger om gamla bilar i Partille
Partille: Bakom en dörr någonstans i Partille väcks dammiga bilar till liv. Henrik Zhong-Jie Landén ägnar sig åt sin stora passion: Bilbyggande. – Jag började att skruva med grejer på riktigt när jag var elva år. Då byggde jag min egna moppe, sedan har jag bara fortsatt.
I ett garage i Partille står några riktiga kulturskatter med och utan kromdetaljer. Och mitt i denna symfoni av motorhistoria står Henrik Zhong-Jie Landén. Likt en dirigent styr han vad som ska hända med de olikfärgade ikonerna på fyra hjul.
Den bil som breder ut sig extra mycket är Cadillacen från 1957. Modellen Coupe de Ville anses som en riktig klassiker, men Henriks mörkt turkosa vägkung är minst sagt unik.
– Jag försöker numera att hålla mig till så många veteranbilar, eller entusiastbilar, som jag kan hålla vid liv. Innan hamstrade jag lite mer.
Jag hade till och med ett garage i stan som min fru inte visste om, säger han och skrattar till.
Sedan barnsben har Henrik haft ett stort intresse för teknik. Han berättar med ett något pillemariskt leende hur han brukade plocka isär diverse apparater i sitt barndomshem, för att sedan sätta ihop dem igen och därmed veta hur de är uppbyggda och fungerar.
– Så gjorde jag bland annat med en brödrost, men även med massor av andra grejer. Sedan började jag att skruva med grejer på riktigt när jag var elva år. Då byggde jag min egna moppe, säger han.
Med sin fars instruktioner lärde sig Henrik tidigt om hur motorer fungerar, och detta har han kunnat applicera på det mesta sedan de tidiga dagarna i uppväxtens Spekeröd.
– Jag har alltid älskat bilar. Till och med Briotaxen jag hade som barn såg jag som en bil, säger han och fortsätter:
– Efter att jag byggt ihop moppen byggde jag några år senare min första bil. Jag visste att jag skulle få den att övningsköra med, så då började jag att bygga en stereo i den. En
Mazda 323 från 1985. Då var jag 16 år.
Än i dag drivs Henrik av att se hur saker fungerar, och då gäller det inte bara bilar.
– Det behöver inte gälla något mekaniskt, utan jag kan skruva sönder en process. Till exempel om vi har något på jobbet som jag tänker
”men om vi gör så här i stället...”, så kan jag dissekera en hel process för att göra om och optimera den. Får du alltid ihop det igen?
– Nej, det får man väl inte. Vissa bollar väljer man väl att inte springa på på så sätt. Men jag brukar grotta ned mig tills det är löst.
I sin vita skjorta sitter Henrik ZhongJie Landén med en kopp kaffe och tillhörande kanelbulle. I fåtöljen bredvid honom sitter bilbyggarkollegan Anders ”Kalven” Redigh, även han med en kanelbulle, men med ett stort glas kall mjölk.
Tillsammans delar de intresset för bilar och bygger varje år flera bilar tillsammans. Och de båda har med åren insett att deras intresse har skördat oräkneliga timmar i garaget.
– Man vill inte tänka på hur många timmar man lagt ner på
vissa bilar. Vi förde bok på en bil rätt nyligen i och för sig, och på den tror jag att vi kom upp i 137 aktiva arbetstimmar, säger Anders och tittar på Henrik.
– Man måste ändå säga att vi kan vara vansinnigt effektiva. För om vi ska göra en kundbil och den ska vara klar på två veckor så blir den det. Och då ser man det inte som ett lika stort hinder, säger han och tillägger konstaterande:
– Om man ska skilja på bilentusiaster och bilbyggare – om man ska ro hem så stora projekt som vi gör, så måste man ändå ha någon form av defekt gen i hjärnan som gör att man glömmer av hur mycket man har framför sig.
Innanför dörren i Partille byggs och repareras bilar året runt. På väggarna hänger verktyg, men den där säregna doften av motorolja lyser med sin frånvaro. Men trots detta är det ingen tvekan om att äldre bilar behandlas med kärlek och van hand innanför dessa väggar – en kunskap som håller på att dö ut.
– Det finns få verkstäder som fokuserar på äldre bilar numera. De flesta kopplar in en dator i bilen och får upp felmeddelanden om vad som behöver bytas – och byter hela delen i stället för att laga den. De vet inte hur man gör, säger Henrik.
Finns det några
Roy & Roger-verkstäder kvar?
– Det finns inte många, men de finns. Men det är helt klart en utdöende kunskap med att meka med bilar. Man ringer liksom alltid en gammal gubbe som kan säga vad som är fel och hur man kan göra. Det kan jag göra fortfarande, men den generationen blir mindre hela tiden, tyvärr.