Patrick hedrar sin döda mamma med stor gala
”Åk och jobba!” Efter mammas skarpa uppmaning på dödsbädden genomförde Patrick Thomsen sin thaiboxningsgala i Göteborg. Morgonen efter utbytte de sina sista ord med varandra. På lördag hedrar promotorn från Björndammen sin avlidna mamma med en gala i Partille arena, och samlar in pengar till Cancerfonden.
Det var en stökig liten grabb som för över 20 år sedan kom till thaiboxningslokalen Lejonkulan i Göteborg för första gången. Där blev han bokstavligt talat nedslagen på jorden.
Så beskriver Patrick Thomsen sin första kontakt med sporten som skulle bli hans stora passion och arbete. Tränaren Johan Risberg blev en fadersfigur som lärde honom ödmjukhet och nu hade han två ankare i livet. Den andra fanns i hemmet i Björndammen.
– Min mamma var den ensamstående morsan som stöttade mig i allt, säger han.
Thaiboxningen var inget undantag och hans främsta merit under den aktiva karriären blev ett VMbrons. Därefter har han varit coach och manager, hållit i seminarier och utbildat instruktörer.
Drömmen fanns också att arrangera stora galor men när han startade sitt promotionbolag kom samtidigt en tuff mental smäll när mamma Ylva Thomsen drabbades av äggstockscancer.
– Innan hon blev sjuk var hon pigg och glad och hade knappt ett grått hår på huvudet men sjukdomen gjorde att hon åldrades snabbt.
När Patrick arrangerade SM på Rondo i mars 2019 hade Ylva varit sjuk i över ett år och var starkt påverkad av sjukdomen.
– Galan skulle starta 17.00 men kvart över fem hade mamma inte kommit. Alla kom och frågade om vi inte skulle dra igång och jag kunde inte med att säga att vi väntade på min mamma, så jag hittade på en ursäkt att det var något med tv-produktionen eller nåt sånt.
Fem minuter senare kom Ylva med taxi.
– Hon hade stannat på vägen eftersom hon behövde kräkas av cancermedicinen. Det var den första galan jag arrangerade på egen hand och en av de största. Mamma fick ta del av den och det är jag väldigt glad för.
Inför nästa gala på Posthotellet i Göteborg en dryg månad senare hade mammas tillstånd försämrats ytterligare. Under den här perioden växlade Patrick mellan två väsensskilda världar.
I den ena världen var han den drivna entreprenören som planerade för kampsportsfest. I den andra världen var han mammas allt-i-allo. Patrick besökte henne tre gånger om dagen, gav henne medicin, matade katten, gick ut med hunden och åkte med på sjukhusbesök.
Samma dag som galan skulle hållas ringde Patricks lillebror. ”Det är dags nu, du måste komma hem och säga hej då till mamma”, sa han. Patrick släppte alla tankar
på thaiboxning och begav sig raka vägen till mamma.
– Men hon visste att jag ville lyckas som arrangör och var en väldigt stabil kvinna, så på sin dödsbädd sa hon till mig på skarpen att jag skulle åka och sköta mitt jobb. ”Jag väntar kvar här tills du är klar”, sa hon.
Patrick lydde. Med ett påklistrat leende och tankarna långt ifrån thaiboxningsringen genomförde han galan. Vid tvåtiden på natten var eventet över och han åkte hem till sin mamma.
– Det sista hon sa till mig var att ta hand om hennes katt och hund, sen var det inte så mycket mer. Ambulansen kom och hämtade henne och hon var okontaktbar några dagar innan hon gick bort på palliativa avdelningen. Hon dog 66 år ung.
En kort tid därefter förlorade Patrick även sin morbror, som även han avled i cancer.
Hur orkade du ta hand om din dödssjuka mamma och samtidigt arrangera en gala?
– Jag pallade väl egentligen inte, om man ser på det så här i efterhand. Jag har hög arbetsmoral som jag fått tack vare thaiboxningen och
min mamma och gjorde vad som behövde göras, men sedan gjorde jag som många andra: Blev en arbetsnarkoman för att slippa sörja.
Taktiken fungerade. Ett tag. Fram tills pandemin satte alla idrottsevent på paus. Inte bara arbetet försvann, med begränsade sociala kontakter blev Patrick ensam med sina tankar.
– Jag föll ihop helt enkelt och var orkeslös några månader. Men ensamtiden var ändå bra, jag fick tid att reda ut mina demoner och gick många skogspromenader med hunden jag adopterat av min mamma.
Efter den ofrivilliga pausen satsade Patrick sina ”sista krafter och pengar” på att dra igång Muay Thai For Life, en serie tävlingar för att skapa en svensk plattform för thaiboxning. Efter fyra galor tyckte Patrick att arrangemanget vuxit tillräckligt för att fungera som ett välgörenhetsprojekt till minne av sin mamma.
2 000 personer kom för att se den förra galan i Partille arena i våras. Patrick hade då även fått till ett samarbete med den internationella streamingjätten DAZN, vilket genererade i ytterligare 100 000 tittare från 125 länder.
När det nu är dags för en ny tävling sänder DAZN återigen galan och den här gången visas även ett långt sammandrag i United Fight Alliance, ett tv-program som sänds via NBC Sports i USA.
– De har 35 miljoner tittare så det blir miljontals människor som kan se vår gala från Partille.
Arrangemanget innehåller tio matcher med deltagare från Sverige, Kanada, Irland, Frankrike, Norge och Danmark. Två atleter från Partille deltar – den unga talangen Daniella Eshagi, 18 år, samt Nasim Kazem, som går huvudmatchen.
Allt ekonomiskt överskott från evenemanget doneras till Cancerfonden.
– Hur mycket det blir beror på hur biljettförsäljningen går. Även om många fighters avsagt sig sina löner är det fortfarande stora produktionskostnader. Jag vill inte lova för mycket men det blir minst 100 000 kronor.
Efter många stora galor känner sig Patrick bekväm i rollen som promotor. Hans största huvudbry när PT talade med honom en dryg vecka innan evenemanget var hur han ska hedra sin mamma och morbror utan att lägga sordin på galastämningen.
– Många kommer för att se fighting och show, det ska vara häftigt. Samtidigt vill jag göra folk medvetna om att vi gör det här för en fin sak. Min största förhoppning är att vi kan förmedla budskapet att cancer kan drabba alla, att folk ska ta hand om varandra mer, älska varandra mer, ta vara på dagarna, vara tacksamma för vad de har och leva sundare.
Vad hade mamma sagt om astt du hedrade henne på det här sättet?
– Hon hade nog bara gråtit av glädje och kramat mig, och sen skrutit om mig för alla sina kompisar. Sånt som mammor gör.