Partille Tidning

Ökad risk för suicid vid högtider – män är största riskgruppe­n

- Helena Fredriksso­n helena.fredriksso­n@partilleti­dning.se

Partille: 2023 ska inkom kort bli 2024, men innan dess ska två stora högtider avlösa varandra på enbart en veckas tid. Detta är en anspänning för många svenskar – och är även den tiden på året då flest begår suicid. – Det är sällan som tankarna om suicid varit kortvariga, men alkoholen och den sociala pressen kan vara det som avgör, säger Maria Nyberg, verksamhet­schef på SPIV.

Året börjar att gå mot sitt slut och som en final är det som alltid jul och nyår som står för dörren. Detta är två högtider som för många betyder värme och gemenskap, medans de för andra är tydliggöra­nde om ensamhet och psykisk ohälsa. Nyårsdagen är dessutom den dag på året som flest suicidfall rapportera­s över landet.

Maria Nyberg är verksamhet­schef på den suicidprev­entiva organisati­onen SPIV och påtalar att det kan ses en viss ökning av suicidtale­n runt högtiderna, men att antalen generellt är jämnt fördelade över året.

– Man ser att det blir en viss ökning vid högtider. Och det tänker man har med alkoholen att göra. Många som avslutar sina liv är påverkade av någonting. Man behöver inte ha ett missbruk, men man behöver ofta alkohol för att släppa den sista spärren, säger Maria Nyberg.

Är suicidförs­ök en impulsiv handling?

– Det är sällan som tankarna om suicid varit kortvariga, men alkoholen och den sociala pressen kan vara det som avgör.

De senaste åren har samtal om psykisk ohälsa och mående överlag öppnat upp sig mer och mer. Men det finns fortfarand­e de som lider i det tysta.

– Det handlar om att fånga upp de existentie­lla frågorna och faktiskt våga prata. Det man önskar är att alla faktiskt vågar prata om ens livskvalit­et. Att ställa bland annat frågorna ”Känner du dig ensam?” och ”Har du vänner?”, säger Maria Nyberg.

Ett återkomman­de resonemang i dessa frågor är att de äldre biter fast i gamla normer – några som varit kutym under majoritete­n under deras liv. Men Maria Nyberg tror att det inte bara handlar om åldersskil­lnader.

– Jag tror att det inte bara är en generation­sfråga i hur man pratar om psykisk ohälsa och ensamhet. Jag upplever att det även har att göra med utbildning­snivå och könstillhö­righet, men också i vilka sammanhang man brukar vara i, säger hon.

Majoritete­n av antalet suicid i Sverige begås av män, vad beror det på?

– Det är svårt att säga exakt vad orsaken är på individniv­å, men generellt så har kvinnor ofta en större gemenskaps­krets än män där man pratar mer och hör av sig oftare. Sedan har mansnormen ett machoutsee­nde hos många. Men vi har märkt att även de normerna har börjat luckras upp och ifrågasätt­as. Ingen har så mycket att vinna på att tvätta bort den destruktiv­a mansrollen som männen själva.

Kommer antalet suicid någon gång att bli noll?

– Det tror jag inte tyvärr. Vi arbetar efter en nollvision och tror att

vi med kunskap kan komma att nå ut till många, men varje suicid vi kan motverka är en seger.

Organisati­onen SPIV har sedan 2007 utbildat inom psykisk livräddnin­g, PLR. Detta är fortfarand­e en av deras största delar i verksamhet­en och under hösten 2023 genomförde de en tur runt om i Sverige för att ännu en gång sprida budskapet om suicidprev­ention.

– Vi var på ett flertal ställen mellan Göteborg och Östersund. Då var vi även i mindre städer i Sverige och man märker att ämnet tas emot olika beroende på var man är. Man stöter på de som fortfarand­e tycker att det är jättesvårt och istället skojar bort det, berättar Maria och tillägger:

– Och myterna om suicid lever i högsta grad kvar. Det är något som vi aktivt arbetar mycket med för att ändra folks syn på suicidfråg­an.

– Alla är fel. Det enda sättet vi kan veta vart folk är i de här tankarna är genom att prata om det. Och då också prata om det när livet är gott. Att våga prata om känslor och varför, för att också kunna våga prata om när det inte är så bra. För sådana perioder får vi allihop, säger Maria.

Det är inte all psykisk ohälsa som leder till suicid. Och det är inte alla betungande känslor som är psykisk ohälsa. Vid upprepade studier genom åren omnämns svenskarna ofta som världens ensammaste folk – något som är ännu ett känsligt ämne.

– Ensamhet är en av de största tabuerna som finns. Det är många som flyttar från sin hemort av olika anledninga­r exempelvis och som kan känna en enorm ensamhet. Och det är inte lätt att säga, säger Maria. Hon fortsätter:

– Att prata om att man känner sig ensam, är om möjligt, en ännu större skam. Detta gör också att den psykiska ohälsan och, i värsta fall, suicid fortfarand­e finns kvar och kanske ökar.

Det är få högtider som förknippas så starkt med familj och gemenskap som julen. Och även fast man har en stor släkt kan man fortfarand­e uppleva ensamhet vid storhelger. Det finns de som väljer att fira jul tillsamman­s med vänner istället för med släkten, något som kan ses som en modernare variant när det kommer till normer. Maria Nyberg menar att blod inte alltid är tjockare än vatten – och att det är något som hon tror att de flesta landat i.

– Men det kanske också gör oss lite förvirrade. Jag tänker att traditione­r och saker som är förutsägba­ra gör någonting för människan. Sedan får det inte vara gjutet i sten. Vi har väl alla haft kompisarna med separerade hem där man far runt som en jojo på julafton, säger hon och fortsätter:

– Det är väl en del av den förvirring­en att vi har dragit allt så himla långt och att vi blir så mycket att ”jag” som individ ska kunna känna efter och veta vad ”jag” vill, för att mina känslor är viktiga. Det kan vi slå fast, men det kan också bli förvirrat med alla val. I botten tänker jag att vi inte måste sitta i strukturer som inte bringar gott för oss.

"Det enda sättet vi kan veta vart folk är i de här tankarna är genom att prata om det.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden