Här letar tullens personal efter smuggelgods i dina paket
Partille: Beställer du saker från utlandet på nätet? I sådana fall hamnar de sannolikt på postterminalen i Härryda innan de når dig. Trots att det mesta som klickas hem är lagligt försöker många utnyttja postgången för att föra in narkotika, farliga gods och andra illegala varor. Härryda-Posten har följt med tullen under en av deras nattliga jakter på smuggelgods.
Det är regnigt, kallt och beckmörkt utanför säkerhetsgrindarna på postterminalen i Härryda när Härryda-Postens reporter möter upp Ann-Charlotte Ljunggren och Stephan Söderholm strax innan midnatt.
De jobbar båda för Tullverket och trots de ruggiga förhållandena och den sena timmen är båda två pigga och glada. Efter att undertecknad eskorterats genom säkerhetsslussen och in på terminalområdet visar det sig att duon också är sugna på att göra ett rejält beslag aftonen till ära.
– Man vill göra beslag och hitta grejer. Det är därför man går till jobbet. Gärna stora beslag, förklarar Ann-Charlotte Ljunggren, som är gruppchef för tullens yttre kontrollgrupp i Göteborgsområdet.
Tullen har ett eget rum på Postnords postterminal, där de har utrymme att gå igenom misstänkta paket. I rummet finns också en röntgenmaskin där man kan kika in i paket utan att bryta upp dem.
Ljunggren och Söderholms uppgift är att under natten gå igenom samtliga paket som ankommit från utlandet. Hur ofta paketen gås igenom varierar.
– Det är lite olika, men vi försöker vara här flera gånger i veckan. Det kommer hur mycket paket som helst. Allt både du och jag beställer på nätet går via den här terminalen, säger Ljunggren.
Vad som smugglas och när går i vågor, men på tullen har man märkt vissa trender i hur smugglingen sker jämfört med tidigare.
– De har blivit kaxigare, säger Söderholm.
– Jag upplever att det kommer större kvantiteter av vissa substanser och varor nu för tiden. Det är inte längre enstaka gram vi snackar om utan nu handlar det allt oftare om flera hundra gram eller kilo i vissa fall, säger Ljunggren.
Smugglarna har också blivit allt mer kreativa.
– Många grejer är vakuumförpackade eller gömda i olika föremål. Det kan handla om dvd-fodral, pussel, köksredskap som brödrostar eller blenders. Då är det bra att vi har en röntgenmaskin så man kan titta in i grejerna. Det är sjukt an
vändbart för då är det lätt att se om det finns bipackade illegala grejer, säger Ann-Charlotte Ljunggren.
Ett typiskt exempel på hur smugglandet går till fick Ljunggren och Söderholm vara med om under ett arbetspass på terminalen i november förra året. Då hittade de 45 015 tabletter av de narkotikaklassade läkemedlet Tramadol i paket som skickats från ett företag i Nederländerna.
Tabletterna låg gömda i bland annat adventskalendrar, leksaker och köksredskap.
I februari dömdes de två män som beställt varorna. En av dem, en man i 30-årsåldern, fick tre år och fyra månaders fängelse för två fall av grov narkotikasmuggling. Den andra, en man i 20-årsåldern, dömdes till tre år och åtta månaders fängelse för tre fall av grov narkotikasmuggling.
Den mängd tramadol som beslagtogs har ett gatuvärde på närmare fyra miljoner, om man går efter den prisstatistik som sammanställts av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN.
Stephan Söderholm beskriver beslaget som ett av de stoltaste ögonblicken i hans karriär.
– Jag är jävligt stolt över det faktiskt. Paketen såg vid första anblick okej ut, men via röntgenmaskinen kunde vi hitta den här stora mängden tramadol, säger han.
Vår pratstund i tullrummet avbryts av ett anrop i Ann-Charlotte Ljunggrens radio. Det är dags att skrida till verket.
– De börjar lossa paketen nu. Häng med, säger hon.
En kort promenad senare befinner vi oss i en miljö där det händer mycket på samma gång. Längs med långsidorna i lokalen finns ett stort antal portar, innanför dessa finns containers från lastbilar påkopplade.
Därifrån snirklar sig sedan löpande band som plockar upp postpaketen i ett snillrikt system som präglar hela interiören inne på terminalen.
Två av dessa containers innehåller utrikespaket. Det är dem som är tullens uppdrag att gå igenom under natten.
– Man vill bara hoppa in och rota, säger Ann-Charlotte Ljunggren och pekar på berget med paket.
Vad går ni på när ni väljer vilka paket som behöver kontrolleras?
– Man triggas av lite olika saker. En sak som jag brukar kika på är om tejpen avviker, det går jag igång på. Då vill jag ta ut det paketet och titta närmare på det. Men det är mest mottagare och avsändare man går på, säger Ljunggren.
Vissa länder är extra intressanta. – Nederländerna och Spanien är exempel på så kallade högriskländer, säger hon och fortsätter:
– Blir man nyfiken på avsändaren så kollar man upp företaget, vad de saluför och så vidare. Är det något som känns konstigt så plockar man ut det paketet för att kolla närmare på det.
Vid det här laget har paketen från containern börjat susa förbi på bandet. Ann-Charlotte Ljunggren granskar alla paket med ögonen. Stephan Söderholm gör likadant vid ett band längre bort i lokalen.
– Man läser mycket på kort tid och blir rätt mosigt i huvudet efter några timmar. Titta! Här ser du ett tejpigt paket. Det ska vi kika på, säger Ljunggren och placerar paketet i en vagn.
Efter det här följer cirka en timme av sporadiska kontroller, kännande och klämmande på olika paket. När vagnen är full återvänder vi till tullrummet för att gå igenom nattens fynd.
Paketen placeras ett efter ett på röntgenmaskinens rullband. På skärmen kontrolleras innehållet.
Efter ett tag dyker den välkända siluetten av ett automatvapen upp på skärmen. Spännande! Eller?
– Soft air gun. Det är inget riktigt vapen, säger Stephan Söderholm.
En stund senare dyker något som fångar tullinspektörernas intresse upp på skärmen. Det ser ut som något växtbaserat. Paketet tas med till en närliggande bänk och sprättas upp av Stephan Söderholm.
– Det är mat. Ser ut som någon slags torkad bläckfisk. Inget olagligt, säger han.
I ett annat paket hittar Ann-Charlotte Ljunggren ett par spåkulor från ett new age-företag.
– Folk köper allt möjligt, säger hon.
Vad är det konstigaste du har hittat?
– Två saker sticker ut. Under pandemin öppnade jag ett paket från Nederländerna som innehöll två toarullar. Endast. Varför betalar man porto för att skicka det över landsgränser? Det var så konstigt så att jag var säker på att det var något skumt. Vi röntgade, klämde och kände, men det var bara toapapper, säger Ljunggren och fortsätter:
– Sen har jag hittat en liten djurhjärna inlagd i något slags konserveringsmedel en gång också . Det var lite sjukt.
Vid tvåtiden på natten har den första omgången paket gåtts igenom. Just den här natten hittar tullen inget olagligt i paketen.
– När man har varit här och kollat allt och vi inte åker härifrån med något så har det inte heller funnits något att hitta. Finns det något hittar vi det, så pass duktiga är vi, säger Ann-Charlotte Ljunggren samtidigt som Stephan Ljunggren tar en stödmacka.
Snart ska de in och fortsätta kontrollera den strida strömmen paket, precis som så många nätter förr.