Konstföreningens nya utställning på Partille herrgård gör succé
Partille: Det har varit ett par välbesökta dagar hos Partille herrgård sedan Partille konstförening öppnade dörrarna till en ny konstutställning. Kanske beror det på hur personlig utställningen är, det görs nedslag i barndom, resor och allvarlig sjukdom.
Den 6:e april var det vernissage i Partille herrgård för att inviga en ny konstutställning, som genomförs med Partille konstförening. Nu har Partilleborna möjlighet att besöka utställningen varje tisdag och helg fram tills den 21 april.
Själva konsten står Anna Areskoug, Gunilla Hasselrot Eriksson och Per-Olof Widheden för.
Sistnämnda visar upp silversmycken. De två förstnämnda akvarellmålningar, och linoleumtryck och akryl.
Att så många skulle komma till vernissaget var inget konstnärerna räknade med, och än mindre att besökarna skulle fortsätta välla in även efter det.
– Vi blev lite chockade. Det har kommit jättemånga hit. Jag tror det blev 148 personer som kom till vernissaget, berättar Anna Areskough.
Hon och Gunilla Hasselrot Eriksson lärde känna varandra på en arkitektskola under 90-talet där de så småningom även fann varandra i konsten. Ända sedan dess har de haft en årlig konstrunda tillsammans med föreningen Konstanten i Gunillas pappas trädgård.
Att de nu blev tillfrågade av Konstföreningen att ställa ut i Partille herrgårds ståtliga utställningshallar, menar de är en ära.
Konstprojektet som Gunilla Hasselrot Eriksson nu ställer ut, är något hon har arbetat med under flera år. Projektet har ett stort personligt värde för henne då det symboliserar en mörk tid i hennes liv.
– Det var under en period där jag var väldigt sjuk och då ville jag återspegla känslan av att inte förstå vad det är som händer med en och hur det är att känna sig utlämnad, säger hon.
Flera av hennes målningar har hon skapat med linoleumtryck i olika färger. Hon förklarar det som ett ständigt pågående experiment med färger för att se vilken känsla i målningen som de landar i.
Målningen ”Det finns inget som kan hjälpa mig” menar hon kunde skapas tack vare hennes handledare på Konstakademin i Trondheim. Denna gav henne självförtroende i att arbeta stort och våga mer.
– Jag går in i en värld när jag målar. I den här bilden ville jag återskapa en känsla av fjällen eftersom jag har spenderat mycket tid där. Jag lekte med kompositionerna
där jag testade olika färger för att få fram olika känslor. Jag jobbade med transparensen för att få fram det vita i målningen och de klara färgerna för att få snön att lysa, säger hon.
Anna Areskough menar att hennes och Gunillas konst ofta har ett gemensamt motiv trots sina olikheter – nämligen naturen.
Den tavelserie som tar störst plats i Anna Areskoughs del av utställningen är projektet ”Väderdagböcker”. Hon beslöt sig alltså för att följa vädret dag för dag mellan januari och mars genom att måla en ny akvarelltavla varje dag.
Att det är hus med i varje bild tror hon inte är någon slump eftersom att hon även har arbetat som arkitekt. Hennes starka intresse för vädret är hon övertygad att den grundar sig i hennes uppväxt på Öland.
– Men ändå är det Skånegårdar jag målar när jag sitter i Stockholm, säger hon och skrattar.
Hon förklarar hur hon först skissar upp väderdagböckerna på mindre ark och att hon sedan väljer att måla sina favoriter på nytt i ett större format. För att fånga precis rätt färger för dagen, testar hon sig fram med de separat innan hon ens påbörjar själva målningen.
– Det är ganska svårt att hitta rätt färger för dagen men det är viktigt, annars blir ju alla målningar likadana, säger hon.
Hon menar att hennes plan är att fortsätta med projektet hela året ut.
– Jag tror att det kommer bli en utmaning att måla de här i höst när jag ska blanda rött och grönt utan att de blandar sig med varandra och blir brunt, säger hon.
Silversmeden Per-Olof Widheden ställer ut en rad olika smycken i utställningshallen. De kommer från olika kollektioner som han har arbetat fram under åren.
– Jag har ju hållit på med trä enda sedan jag gick i skolan, men det är väl 35 år sedan jag började jobba i silver, berättar han.
Trots att smyckena inte kommer från en gemensam kollektion ser man tydligt att de alla är Per-Olof Widhedens smycken, då de alla är gjorda i liknande stilar.
Han arbetar främst med två olika tekniker när han skapar sina smycken – den koreanska tekniken Keum-boo och den japanska tekniken Makume.
Keum-boo innebär att guldfolie och silver blandas, medan det i Makume blandas olika metaller med legeringar.
– En del tycker säkert att min stil är spretig. Jag drivs av nyfikenhet och utmaningar så jag provar gärna något nytt.
En stil som han aldrig tidigare har använt sig av, men som syns i utställningen, är smycken i svart korall. Inspirationen till att använda det materialet kom när han fick syn på det tillsammans med sin son när de var på en resa på Madagaskar.
– Vi såg två svarta pinnar på Madagaskar som visade sig vara svart korall. Då sa jag till min son att jag skulle ta med de hem. Det materialet används inte så mycket i Sverige, men man kan se det mer på Hawaii till exempel, säger Per-Olof Widheden.