Ro­bert Cul­li­ford

Wil­li­am Kidds plå­go­an­de

Pirater! - - Innehåll -

Cul­li­ford snod­de Kidds skepp och gjor­de ho­nom till en livs­lång fi­en­de.

Ro­bert Cul­li­ford ka­pa­de kap­ten Kidds skepp och den

be­röm­de kap­te­nen gjor­de allt för att få till­ba­ka det.

Den mys­tis­ke Ro­bert Cul­li­fords liv präg­la­des av en rad häp­nads­väc­kan­de vänd­ning­ar där my­te­ri, strand­sätt­ning och fäng­el­set Mars­hal­sea spe­la­de av­gö­ran­de rol­ler. Cul­li­ford föd­des i det kust­nä­ra grev­ska­pet Cor­n­wall. Hans ti­di­ga år är för­lo­ra­de i ti­dens flod, men det dröj­de in­te länge för­rän han bör­ja­de gö­ra av­tryck i histo­ri­en. Cul­li­ford gjor­de först vä­sen av sig 1689 när han tjänst­gjor­de som en del av en fransk be­sätt­ning på Sain­te Ro­se, ett franskt pri­vat­ägt far­tyg som seg­la­de i Kari­bis­ka ha­vet. Han blev be­kant med en an­nan be­sätt­nings­man som het­te Wil­li­am Kidd som se­der­me­ra skul­le gö­ra sig känd som pi­rat­le­gen­den Kap­ten Kidd.

När Frank­ri­ke och Eng­land för­kla­ra­de krig mot varand­ra gjor­de be­sätt­ning­en på Sain­te Ro­se my­te­ri och tog kon­troll över far­ty­get. Wil­li­am Kidd ut­nämn­des till kap­ten och skep­pet döp­tes om till Bles­sed Wil­li­am. Men lä­get var in­te helt har­mo­niskt på skep­pet. Sjö­män­nen var miss­nöj­da med Kidds roll som kap­ten och 1690 led­de Cul­li­ford näs­ta my­te­ri mot den ti­di­ga­re be­sätt­nings­kol­le­gan. I vän­tan på att Kidd skul­le sät­tas iland gav sig Cul­li­fords my­te­ris­ter iväg med Bles­sed Wil­li­am och ut­såg Wil­li­am Ma­son till kap­ten. Det­ta vi­sa­de sig ut­gö­ra ett av­gö­ran­de ögon­blick i Cul­li­fords kar­riär, och trots att han in­te var kap­ten ut­ö­va­de han ett enormt in­fly­tan­de över Ma­son. Un­der Cul­li­fords led­ning fick be­sätt­ning­en ett ef­ter­trak­tat kapar­brev, vil­ket var en full­makt från sta­ten som gav dem rätt att plund­ra och ka­pa fi­en­de­sta­ters skepp.

Cul­li­ford ut­sågs till kap­ten när de ka­pa­de den frans­ka fre­gat­ten L’Es­pé­ran­ce, vil­ken Ma­son skänk­te till sin lo­ja­la be­sätt­nings­med­lem. De ha­de dock in­te tu­ren med sig, ut­an för­lo­ra­de myc­ket av sitt byte till frans­ka ka­pa­re. Cul­li­ford be­stäm­de sig för att seg­la till In­di­en, fast be­slu­ten att fyl­la lastut­rym­met med plund­rat gods. Istäl­let fång­a­des snart Cul­li­ford och hans be­sätt­ning av mo­gu­ler och kas­ta­des i fäng­el­se. Här svalt de i näs­tan fy­ra år in­nan de fri­gavs. Cul­li­ford led­de då si­na män ut till havs om­bord

på ett skepp som de ha­de stu­lit från det mäk­ti­ga Ostin­dis­ka kom­pa­ni­et.

Cul­li­ford trod­de nog att han ha­de läm­nat otu­ren ba­kom sig och mås­te ha bli­vit för­vå­nad över att plöts­ligt be­fin­na sig på land igen när det stul­na skep­pets be­sätt­ning tog till­ba­ka sitt far­tyg och strand­sat­te ho­nom. Lyck­ligt­vis för Cul­li­ford räd­da­des han av Mocha, ett far­tyg vars kap­ten­skap han ärv­de 1697. Med tu­ren änt­li­gen på sin si­da, pe­ka­de Ro­bert Cuil­li­fords kar­riär spikrakt upp­åt och han var snart kap­ten med en egen flot­ta. Allt ef­tersom åren gick blev han en om­ta­lad och fruk­tad pi­rat som ha­de sin bas på Ma­da­gas­kar och la­de be­slag på en jät­te­lik för­mö­gen­het av bå­de skat­ter och far­tyg.

Nio år ef­ter att han se­nast ha­de träf­fat Kidd på Sain­te Ro­se möt­tes de igen ut­an­för Ma­da­gas­kars kust. Kidd var nu en fruk­tad pi­ratjä­ga­re och när han hör­de att Cul­li­ford fanns i om­rå­det blev han fast be­slu­ten att häm­nas. Han ha­de in­te glömt my­te­ri­et han ut­sat­tes för, in­te hel­ler Cul­li­fords del i det. Han skul­le se till att Cul­li­ford fick so­na för det. Men fak­tum är att när Kidds be­sätt­ning fick hö­ra om Cul­li­fords be­slut­sam­het och fram­gång­ar blev han gans­ka at­trak­tiv som ar­bets­gi­va­re. Kidd var oför­mögen att stop­pa dem, och ma­jo­ri­te­ten av hans be­sätt­ning över­gav sin pi­ratja­gan­de chef och an­slöt sig till Cul­li­ford istäl­let.

Med sin ut­ö­ka­de be­sätt­ning seg­la­de Cul­li­ford 1698 från ön Saint Ma­ry ut­an­för Ma­da­gas­kars kust. Vid hans si­da stod en an­nan pi­rat, Dirk Chi­vers, och till­sam­mans sat­te de se­gel mot

Rö­da ha­vet där de at­tac­ke­ra­de far­ty­get Gre­at Mo­ham­med. Skep­pet bar på en för­mö­gen­het i kon­tan­ter och Cul­li­ford och Chi­vers ka­pa­de det ut­an pro­blem. Upp­munt­rad av det­ta enor­ma kap fort­sat­te Cul­li­ford att seg­la i vatt­net runt Ma­da­gas­kar, ter­ro­ri­se­ra­de skepp och la­de be­slag på mäng­der av by­ten. Men Cul­li­fords pi­ratväl­de kun­de in­te va­ra för evigt – år 1699 an­län­de brit­ter­na till ön St Ma­ry på jakt ef­ter den ökän­de kap­te­nen. Hans förs­ta in­stinkt var att öpp­na eld mot de brit­tis­ka skeppen, men när Cul­li­ford för­stod att de­ras upp­drag var att er­bju­da ho­nom am­ne­sti blev han idel öra.

Ef­ter en så om­fat­tan­de pi­rat­kar­riär var Cul­li­ford glad att få kung­lig be­nåd­ning, men någ­ra av hans be­sätt­nings­män som in­te kän­de sig li­ka säk­ra på sa­ken flyd­de och val­de att för­bli lag­lö­sa.

Ef­ter många år på ex­o­tis­ka bredd­gra­der åter­vän­de Cul­li­ford till Eng­land i tron att han var en fri man. Väl där in­såg han emel­ler­tid att han ha­de bli­vit lu­rad. Fak­tum är att så fort han sat­te föt­ter­na på brit­tisk mark ar­re­ste­ra­des han för an­grep­pet på den pen­ning­fyll­da Gre­at Mo­ham­med. Man­nen som en gång seg­la­de på de öpp­na ha­ven kas­ta­des i fäng­el­set Mars­hal­sea ut­an par­don. Det ver­ka­de ound­vik­ligt att Cul­li­fords näs­ta stopp skul­le bli gal­gen, men i ut­byte mot sitt liv gick han med på att vitt­na mot en an­nan pi­rat, Samu­el Bur­gess.

Vid den här ti­den för­svin­ner Ro­bert Cul­li­ford från de hi­sto­ris­ka do­ku­men­ten och hans vi­da­re öde är okänt. Vad som hän­de med Cul­li­ford kom­mer för­mod­li­gen att för­bli ett myste­ri­um, men det är fres­tan­de att spe­ku­le­ra i vad han tog sig till ef­ter att ha läm­nat Mars­hal­sea. Kanske åter­vän­de han till ha­vet un­der an­nat namn om­bord på nå­got far­tyg, el­ler kanske – ef­ter att ha lu­rat dö­den med mins­ta möj­li­ga mar­gi­nal – drog sig den myc­ket för­mög­ne kap­ten Cul­li­ford till­ba­ka och lev­de tills han blev gam­mal, nöjd med att kun­na nju­ta fruk­ter­na av sin kar­riär som pi­rat.

«Man­nen som en gång seg­la­de på de öpp­na ha­ven kas­ta­des i fäng­el­set Mars­hal­sea.»

En gal­jon at­tac­ke­ras av pi­ra­ter. Kanske den in­ne­höll en li­ka stor skatt som Gre­at Mo­ha­med?

Kap­ning­en av Gre­at Mo­ha­med gjor­de Cul­li­fords män ri­ka och kap­te­nen själv blev re­jält för­mögen.

Cul­li­ford åter­vän­de till Lon­don i tron att han ha­de bli­vit be­nå­dad av kung Ge­or­ge I.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.