Stede Bonnet
Gentlemannapiraten
Mer gentleman än pirat?
Stede Bonnet var inte en särskilt lyckad pirat, men han hade stil.
Stede Bonnet, gentlemannapiraten, var inte någon typisk sjöbuse. Han var en förmögen och välutbildad plantageägare med mycket tid över. Livet hemmavid var ingen idyll och efter ett av oräkneliga gräl med sin fru bestämde han sig. Han lämnade sin maka och tre barn i Barbados, köpte slupen Revenge, fyllde på sin moderiktiga garderob och påbörjade livet som pirat.
Besättningen på Revenge hade inte så höga tankar om sin snobbiga kaptens sjöfartskunskaper, men de var bland de bäst betalda piraterna i de Västindiska vattnen. Bonnets generositet säkrade hans mäns lojalitet och de stannade med sin kapten i vått och torrt.
1717 anlände Bonnet till Nassau efter en brutal strid med ett spanskt fartyg. Både Revenge och Bonnet hade ådragit sig skador under sammandrabbningen. Här mötte Bonnet Edward «Svartskägg» Teach, och den ökände piraten gav honom ett erbjudande som han inte kunde tacka nej till. Svartskägg erbjöd sig att ta kontroll över Revenge så att Bonnet fick tid att återhämta sig. Han föreslog att Bonnet skulle stanna ombord på fartyget och följa med som en slags piratturist medan Svartskägg skötte ruljansen.
Bonnet accepterade erbjudandet och männen gav sig ut till havs. En av Svartskäggs mest pålitiliga löjtnanter tjänade som tillfällig kapten på Revenge, och Bonnet seglade med Svartskäggs skepp som gäst. Bonnet hade vissa framgångar som kapten, men under Svartskäggs kommando kom Revenge verkligen till sin rätt. Med den konvalescente Bonnet som strosade omkring i sina nattkläder och Blackbeard som stred på däck, skällandes order, utgjorde de två männen en underlig syn då de plundrade skepp efter skepp och lade beslag på allt möjligt slags värdefullt byte.
Samarbetet pågick i flera månader. Det var när han hade kontroll över Revenge som Svartskägg
beslagtog den magnifika Concorde som senare skulle bli hans legendariska flaggskepp Queen Anne’s Revenge. Vad Bonnet tyckte om det hela kan vi bara gissa, men hans tid som passagerare började närma sig sitt slut. Bonnet och Svartskägg gick skilda vägar. Rusig av plundringens framgång gick Bonnet ner till Revenges lastutrymme för att räkna sin del av bytet. Det var tomt. Svartskägg hade lurat honom på skatten.
Efter månader av framgångsrikt plundrande under Svartskägg tvingades Bonnets besättning möta den krassa verkligheten. Gentlemannapiraten försökte återta kontrollen, men det var lite triumf och mycket frustration när deras villebråd hela tiden lyckades undkomma Bonnet, vilket lämnade dem tomhänta. När Bonnet så småningom mötte Svartskägg igen deserterade hans besättning och anslöt sig till den ökände piraten.
Trots att Bonnet hade blivit sviken av Svartskägg tackade han ja när piratkaptenen erbjöd honom en plats på Queen Anne’s Revenge. Svartskägg tog återigen kommandot över Revenge. Än en gång blev Stede Bonnet turist ombord på Svartskäggs skepp, och vid det här laget började han bli lite trött på piratlivet. Kanske längtade han efter plantagen som han hade lämnat bakom sig. Livet som pirat hade inte blivit det framgångsrika äventyr som han hade drömt om.
I Svartskäggs sällskap seglade Bonnet mot North Carolina. Här hade de två männen utlovats benådning. Bonnet fick tillåtelse från guvernören att resa vidare och säkra sitt kaparbrev vilket skulle ge honom möjlighet att fullt lagligt arbeta som kapare. Han återvände till Revenge för att dela nyheten med sin besättning bara för att upptäcka att Svartskägg hade lurat honom igen. Han hade rensat skeppet på förnödenheter och värdesaker och besättningen var strandad. Bonnet fick rusta upp skeppet på egen bekostnad. Trots att Bonnet svor på att hämnas på den man som hade rånat och förödmjukat honom två gånger såg han aldrig skymten av Svartskägg igen.
Berövad på det mesta av sin besättning och hela sitt byte gav sig Bonnet och Revenge ut till havs igen. Så snart han insåg att kapare är betydligt mer styrda än pirater gjorde Bonnet upp en plan för att kunna återgå till piratlivet. Han antog en pseudonym och kallade till och med sitt skepp för Royal James i ett försök att lura britterna att han bara var en oskyldig köpman. Men idén om att behålla sin benådning och samtidigt fortsätta med piratlivet var dömd att misslyckas.
Bonnet tillfångatogs 1718 och försökte rädda sitt skinn genom att hävda att han var oskyldig och att han hade tvingats till sjöröveri av sin besättning. Även om besättningsmedlemmarna medgav att han inte var den starkaste kaptenen de hade stött på, avvisade de totalt påståendet att han skulle ha tvingats till sina handlingar. Under rättegången i Charleston krävde folk att han skulle frias och den desperate Bonnet författade skrivelser där han bad för sitt liv och lovade att han skulle bli en mönstermedborgare om han skonades.
När Stede Bonnet mottog sitt dödsstraff förlorade han mer eller mindre förståndet. Gentlemannapiraten hängdes den 10 december 1718.