Ste­de Bon­net

Gent­le­man­na­pi­ra­ten

Pirater! - - Innehåll -

Mer gent­le­man än pi­rat?

Ste­de Bon­net var in­te en sär­skilt lyc­kad pi­rat, men han ha­de stil.

Ste­de Bon­net, gent­le­man­na­pi­ra­ten, var in­te nå­gon ty­pisk sjö­bu­se. Han var en för­mögen och väl­ut­bil­dad plan­ta­geä­ga­re med myc­ket tid över. Livet hem­ma­vid var ing­en idyll och ef­ter ett av oräk­ne­li­ga gräl med sin fru be­stäm­de han sig. Han läm­na­de sin ma­ka och tre barn i Bar­bados, köp­te slu­pen Re­venge, fyll­de på sin mo­de­rik­ti­ga gar­de­rob och på­bör­ja­de livet som pi­rat.

Be­sätt­ning­en på Re­venge ha­de in­te så höga tan­kar om sin snob­bi­ga kap­tens sjö­fartskun­ska­per, men de var bland de bäst be­tal­da pi­ra­ter­na i de Västin­dis­ka vatt­nen. Bon­nets ge­ne­ro­si­tet säk­ra­de hans mäns lo­ja­li­tet och de stan­na­de med sin kap­ten i vått och torrt.

1717 an­län­de Bon­net till Nassau ef­ter en bru­tal strid med ett spanskt far­tyg. Bå­de Re­venge och Bon­net ha­de ådra­git sig ska­dor un­der sam­man­drabb­ning­en. Här möt­te Bon­net Ed­ward «Svartskägg» Te­ach, och den ökän­de pi­ra­ten gav ho­nom ett er­bju­dan­de som han in­te kun­de tac­ka nej till. Svartskägg er­bjöd sig att ta kon­troll över Re­venge så att Bon­net fick tid att åter­häm­ta sig. Han fö­reslog att Bon­net skul­le stan­na om­bord på far­ty­get och föl­ja med som en slags pi­rat­tu­rist me­dan Svartskägg sköt­te rul­jan­sen.

Bon­net ac­cep­te­ra­de er­bju­dan­det och män­nen gav sig ut till havs. En av Svartskäggs mest på­li­ti­li­ga löjt­nan­ter tjä­na­de som till­fäl­lig kap­ten på Re­venge, och Bon­net seg­la­de med Svartskäggs skepp som gäst. Bon­net ha­de vis­sa fram­gång­ar som kap­ten, men un­der Svartskäggs kom­man­do kom Re­venge verk­li­gen till sin rätt. Med den kon­va­le­scen­te Bon­net som stro­sa­de om­kring i si­na natt­klä­der och Black­be­ard som stred på däck, skäl­lan­des or­der, ut­gjor­de de två män­nen en un­der­lig syn då de plund­ra­de skepp ef­ter skepp och la­de be­slag på allt möj­ligt slags vär­de­fullt byte.

Sam­ar­be­tet på­gick i fle­ra må­na­der. Det var när han ha­de kon­troll över Re­venge som Svartskägg

be­slag­tog den mag­ni­fi­ka Con­cor­de som se­na­re skul­le bli hans le­gen­da­ris­ka flagg­skepp Qu­een An­ne’s Re­venge. Vad Bon­net tyck­te om det he­la kan vi ba­ra gis­sa, men hans tid som pas­sa­ge­ra­re bör­ja­de när­ma sig sitt slut. Bon­net och Svartskägg gick skil­da vägar. Ru­sig av plund­ring­ens fram­gång gick Bon­net ner till Re­veng­es lastut­rym­me för att räk­na sin del av by­tet. Det var tomt. Svartskägg ha­de lu­rat ho­nom på skat­ten.

Ef­ter må­na­der av fram­gångs­rikt plund­ran­de un­der Svartskägg tving­a­des Bon­nets be­sätt­ning mö­ta den kras­sa verk­lig­he­ten. Gent­le­man­na­pi­ra­ten för­sök­te åter­ta kon­trol­len, men det var li­te tri­umf och myc­ket fru­stra­tion när de­ras vil­le­bråd he­la ti­den lyc­ka­des und­kom­ma Bon­net, vil­ket läm­na­de dem tom­hän­ta. När Bon­net så små­ning­om möt­te Svartskägg igen de­ser­te­ra­de hans be­sätt­ning och an­slöt sig till den ökän­de pi­ra­ten.

Trots att Bon­net ha­de bli­vit svi­ken av Svartskägg tac­ka­de han ja när pi­rat­kap­te­nen er­bjöd ho­nom en plats på Qu­een An­ne’s Re­venge. Svartskägg tog åter­i­gen kom­man­dot över Re­venge. Än en gång blev Ste­de Bon­net tu­rist om­bord på Svartskäggs skepp, och vid det här la­get bör­ja­de han bli li­te trött på pi­rat­li­vet. Kanske läng­ta­de han ef­ter plan­ta­gen som han ha­de läm­nat ba­kom sig. Livet som pi­rat ha­de in­te bli­vit det fram­gångs­ri­ka även­tyr som han ha­de drömt om.

I Svartskäggs säll­skap seg­la­de Bon­net mot North Carolina. Här ha­de de två män­nen ut­lo­vats be­nåd­ning. Bon­net fick tillå­tel­se från gu­ver­nö­ren att re­sa vi­da­re och säk­ra sitt kapar­brev vil­ket skul­le ge ho­nom möj­lig­het att fullt lag­ligt ar­be­ta som ka­pa­re. Han åter­vän­de till Re­venge för att de­la ny­he­ten med sin be­sätt­ning ba­ra för att upp­täc­ka att Svartskägg ha­de lu­rat ho­nom igen. Han ha­de ren­sat skep­pet på för­nö­den­he­ter och vär­desa­ker och be­sätt­ning­en var stran­dad. Bon­net fick rus­ta upp skep­pet på egen be­kost­nad. Trots att Bon­net svor på att häm­nas på den man som ha­de rå­nat och för­öd­mju­kat ho­nom två gång­er såg han ald­rig skym­ten av Svartskägg igen.

Berö­vad på det mesta av sin be­sätt­ning och he­la sitt byte gav sig Bon­net och Re­venge ut till havs igen. Så snart han in­såg att ka­pa­re är be­tyd­ligt mer styr­da än pi­ra­ter gjor­de Bon­net upp en plan för att kun­na åter­gå till pi­rat­li­vet. Han an­tog en pseu­do­nym och kal­la­de till och med sitt skepp för Royal Ja­mes i ett för­sök att lu­ra brit­ter­na att han ba­ra var en oskyl­dig köp­man. Men idén om att be­hål­la sin be­nåd­ning och sam­ti­digt fort­sät­ta med pi­rat­li­vet var dömd att miss­lyc­kas.

Bon­net till­fång­a­togs 1718 och för­sök­te räd­da sitt skinn ge­nom att häv­da att han var oskyl­dig och att han ha­de tving­ats till sjö­rö­veri av sin be­sätt­ning. Även om be­sätt­nings­med­lem­mar­na med­gav att han in­te var den star­kas­te kap­te­nen de ha­de stött på, av­vi­sa­de de to­talt på­stå­en­det att han skul­le ha tving­ats till si­na hand­ling­ar. Un­der rät­te­gång­en i Char­leston kräv­de folk att han skul­le fri­as och den de­spe­ra­te Bon­net för­fat­ta­de skri­vel­ser där han bad för sitt liv och lo­va­de att han skul­le bli en möns­ter­med­bor­ga­re om han sko­na­des.

När Ste­de Bon­net mot­tog sitt döds­straff för­lo­ra­de han mer el­ler mind­re för­stån­det. Gent­le­man­na­pi­ra­ten häng­des den 10 de­cem­ber 1718.

En gra­ve­ring av Ste­de Bon­net, en av de minst läm­pa­de pi­ra­ter­na som nå­gon­sin har satt se­gel.

Ste­de Bon­net av­rät­ta­des ge­nom häng­ning i Char­leston.

Bon­net skild­rad av Co­lo­nel Rhett.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.