William Fly
Guldålderns sista pirat
Obotfärdig in i det sista gick Fly till galgorna för att hängas
När William Fly fördes till galgen dog
piraternas guldålder med honom.
William Fly är inte berömd för sina piratdåd eller äventyr till havs, utan för att hans död markerar slutet för piraternas guldålder. Fly kom från Jamaica och utmärkte sig inte på något vis, men var ambitiös och gav sig ut till havs i maj 1726 med siktet inställt på att göra sig en förmögenhet. I egenskap av båtsman på slavskeppet Elizabeth var Fly i händerna på kapten James
Green, en brutal man som styrde genom skräck och tyranni. Green behandlade sin besättning illa och Fly insåg snart att han aldrig skulle uppnå sina drömmars mål genom att arbeta under honom. Den ambitiöse unge mannen insåg att vägen från att vara båtsman till att bli kapten var lång. Han beslutade sig istället för att bli pirat, en genväg till rikedom och berömmelse.
Fly kunde inte längre hålla tyst ombord under Greens tyranneri. Han ledde ett myteri och tog över båten när den var på väg till Afrika. Myteristerna drog upp den hatade kapten Green på däck. Kaptenen bad för sitt liv, men besättningen var döv för hans vädjanden och kastade honom överbord. Han fick snart sällskap av förste styrman, och medan de två männen sjönk under vågorna fängslade myteristerna de besättningsmän som sympatiserade med kapten Green och firade sitt uppror. Sedan hissade de Jolly Roger, döpte om skeppet till Fame’s Revenge och satte kurs mot Amerika under ledning av den framröstade nye kaptenen William Fly.
Fame’s Revenges bana som piratskepp var mycket kort. Piraternas era närmade sig sitt slut och inget nytt piratskepp kunde hoppas på någon längre karriär. Efter att framgångsrikt ha attackerat fyra skepp på väg mot North Carolina gav sig besättningen på ett femte och tvingade några av männen därifrån att ansluta sig till besättningen. En av dem, William Atkinson, skulle visa sig sätta punkt för deras eskapader.
Atkinson såg snart att Flys män inte var nöjda
under hans ledning. Deras byten var små och den nye kaptenen var minst lika brutal som den förre som hade kastats överbord och dränkts. Atkinson bidade sin tid medan Fly delade upp sin besättning mellan Fame’s Revenge och ett annat nyligen kapat fartyg. I smyg släppte Atkinson några av fångarna ombord fria och när han gav signal övermannades Fly och hans resterande besättning.
Atkinsons djärva plan lyckades och han navigerade framgångsrikt skeppet och de fyra piratfångarna till Boston. När Fly ställdes inför rätta började han inte be och vädja för sitt liv som Stede Bonnet, utan var fast besluten att bete sig som en äkta pirat. Han betedde sig som om det hela inte rörde honom och visade lite intresse i både rättegången och sitt öde. Piraterna dömdes till döden och slängdes i en cell för att invänta vandringen till galgen.
Under vistelsen i cellen fick William Fly besök av prästen Cotton Mather. Mather var berömd för sina åtal mot Salem-häxorna och var fast besluten att omvända Fly och rädda hans odödliga själ.
Han läxade upp de fyra piraterna och menade att de kunde ångra sitt ogudaktiga beteende och därigenom få frälsning. De tre besättningsmännen var angelägna om att stå på god fot med gud och slukade Mathers predikan med hull och hår, men William Fly var inte mottaglig.
Han lyssnade på Mathers helvetespredikningar och informerade till slut prästen om att han varken hade dödat Green eller förste styrman. Han hävdade att de övriga besättningsmännen hade slängt dem överbord, Fly hade stått och tittat på. Det gjorde ingen skillnad, menade Mather och fortsatte med sina predikningar medan Fly gormade om William Atkinson och hans svek. Han var besatt av den hopplösa idén att hämnas på Atkinson, trots att han visste att han aldrig skulle kunna göra det.
Fly var den ende av männen som inte berördes av Mathers predikningar. Hans män var angelägna att undkomma hotet om evig fördömelse, men själv fortsatte den före detta piratkaptenen att argumentera med Mather som så småningom gav upp sina försök att rädda William Flys själ.
När avrättningsdagen kom spatserade Fly genom folksamlingen som en kändis och vinkade till dem som hade kommit för att bevittna hans död. Med ett leende hoppade han upp på avsatsen där galgen stod. Han undersökte snaran från vilken han snart skulle hänga och menade att den var undermåligt utförd. Omsorgsfullt justerade han snaran tills han var nöjd och placerade den runt sin hals.
Medan hans besättningsmän visade ånger och uppmanade åskådarna att följa lagen och de rättfärdigas väg, såg Fly roat på. Han sökte inte medlidande och visade ingen ånger, istället uppmanade han några sjömän i folkmassan att behandla sina män med värdighet och respekt för det var alltid de som låg bakom myteri. När allt kommer omkring – om han inte hade kommit i vägen för Greens tyranni skulle han fortfarande ha varit en lojal och laglydig besättningsman.
Fly hängdes den 12 juli 1726, obotfärdig in i det sista. Hans kropp hängdes upp till allmän beskådan som en varning till andra, och med hans död upphörde piraternas guldålder.
«Med ett leende hoppade han upp på avsatsen där galgen stod.»