Olivier Levasseur

Vråken

Han lämnade ledtrådar efter sin död, men ännu har ingen funnit skatten.

Piraten som lämnade ledtrådar till sitt mångmiljonbyte långt efter sin död.

Vad tänker du på när du tänker på pirater? Träben, ögonlappar och handkrokar är kanske standard när det gäller pirater på film, men i det verkliga livet var de sällan så fantasifulla. Dock råkade piraten Olivier Levasseur ut för en ögonskada och bar därför ögonlapp – det var dock redan innan han påbörjade sin bana som buckanjär. För att fortsätta på det stereotypa spåret lyckades han också lägga beslag på en av de största skatterna i pirathistorien innan han tillfångatogs och dömdes till döden år 1730. Om det hade varit en film skulle Levasseur utfört en våghalsig rymning, hoppat ombord på sitt skepp och seglat in i soluppgången för vidare äventyr. Sådan tur hade han inte, men verkligheten överträffar ändå dikten i det här fallet.

Levasseur fick smeknamnen La Buse och La Bouche – franska för «vråken» och «malen» på grund av sin snabbhet och djärvhet när han attackerade sina fiender – och han var laglös under en stor del av sitt liv. Men hans ganska välordnade uppväxt hjälpte honom att skapa en respektabel karriär till havs.

Han föddes i Calais i en rik borgerlig familj under Pfalziska tronföljdskriget (1688–1697), fick en utmärkt utbildning och blev marinofficer ett antal år senare.

Under det spanska tronföljdskriget fick Levasseur både ett ärr över ena ögat och ett kaparbrev från kung Louis XIV. Kaparbrevet gav honom tillstånd att attackera och lägga beslag på fiendefartyg vilket innebar att han blev kapare under Frankrikes konung. När det var dags att återvända hem med sitt skepp efter krigets slut bestämde sig Levasseur för att det livet inte skulle passa honom. Istället anslöt han sig 1716 till det ökända Flying Gang och lärde känna Sam Bellamy och Edward Teach – den sistnämnde skulle sedemera bli känd som den ökände piraten Svartskägg.

Efter ett år av plundring delade sällskapet på sig

(att Hornigold blev piratjägare kan ha haft med saken att göra), men det innebar inte slutet för Levasseur. År 1719 bestämde han sig för att prova lyckan utanför Västafrikas kust där han började samarbeta med de brittiska piraterna Howell Davis och Thomas Cocklyn.

De tre piraterna hade en kort men framgångsrik bana. Deras största bedrift var anfallet på hamnstaden Ouidah i Benin där mycket slavhandel ägde rum. De lyckades lägga beslag på slavskeppet Bird Gallery vid Sierra Leone-flodens utlopp och var så uppspelta över attacken att de firade i en månad innan de till slut frigav skeppets kapten William

Levasseur grav återfinns i SaintPaul, Reunion i Frankrike.

Snelgrave, som hade blivit misshandlad men inte dödad. Enligt dokument från Snelgrave efter spektaklet sa Howell tydligen att «skälet till att vi valde piratlivet var för att kunna hämnas på köpmän och grymma befälhavare».

Liksom många andra konstellationer i Flying

Gang upphörde Levasseurs, Howells och Cocklyns samarbete så småningom på grund av osämja efter ett fyllebråk. Inte långt efter att han gav sig iväg på egen hand led Levasseurs skepp skeppsbrott i Moçambiquekanalen och han blev strandsatt på ön Anjouan. Det var under den här tiden som Levasseur blev helt blind på sitt skadade öga och började bära ögonlapp, likt många påhittade pirater.

Lite är känt om hur han lyckades ta sig ifrån Anjouan, men saker och ting började gå bättre för Levasseur därefter. Enligt legenden blev fransosen delaktig i byggandet av piratfortet på ön Sainte-Marie strax utanför Madagaskars kust. Från 1720 och framåt började Levasseur plundra med Sainte-Marie som bas tillsammans med två nya piratpartners: John Taylor och Edward England.

Trion och deras besättning tog över tre skepp med 750 män och rövade byten som de sålde till

«De lyckades överta slavskeppet Bird Gallery och var så uppspelta efter attacken att de firade i en månad.»

holländska handelsmän för imponerande 75 000 pund. Än en gång tog samarbetet slut, men den här gången var det Edward England som kickades ut – Levasseur och Taylor tröttnade på att han var så vänlig mot fångarna och strandsatte honom på Mauritius för att lära honom en läxa.

Det var tillsammans med Taylor som Levasseur utförde en av de största bedrifterna i pirathistorien som gav dem tillräckligt med byte för att uppfylla varje buckanjärs vildaste drömmar. I april 1721 planerade de bägge att lägga beslag på den stora portugisiska galjonen Nossa Senhora do Cabo. Skeppet var fullastat med guld och värdefulla juveler som tillhörde Goas biskop och Portugals vicekonung som båda befann sig ombord på en returresa från Lissabon. Skeppet såg ut att bli en rejäl utmaning med sina 74 kanoner mot Levasseurs 26.

Tursamt nog för piraterna hade Nossa Senhora do Cabo skadats i en storm vilket hade tvingat besättningen att dumpa alla 74 kanoner överbord och sedan lägga till på en sandbank medan skeppet reparerades. I en av de mest lyckosamma plundringarna någonsin lyckades Levasseur och hans besättning lägga beslag på ett fullständigt osannolikt byte – varje besättningsmedlem fick hela 50 000 pund och 42 diamanter var. Den stulna skatten uppskattas ha varit värd omkring 2 miljarder dollar i dagens penningvärde.

Efter att ha lyckats genomföra den största och mest imponerande bedriften i sin karriär beslutade sig Levasseur för att han behövde en paus. Han slog sig i all hemlighet ner på Seychellerna där han började spendera sina pengar. Men som för de flesta pirater lyckades han inte få till ett lyckligt slut – hans farliga och olagliga förflutna kom slutligen ikapp honom 1730 då han tillfångatogs nära Fort Dauphin,

Madagaskar. Han hängdes den 7 juli.

Men Levasseurs historia slutar inte där. Bara ögonblick innan han hängdes, med snaran runt halsen, kastade piraten ut ett föremål i folksamlingen som hade samlats för att bevittna hans avrättning. Det var en medaljong som innehöll ett kryptogram. Han ropade: «Den som löser det här hittar min skatt!» Det blev Levasseurs sista ord.

Sedan den bisarra händelsen ägde rum har många människor, både pirater och andra, försökt knäcka koden och hitta skatten. Vissa påstår till och med att de har varit ganska framgångsrika, men det finns inga bevis på att bytet med guld och juveler någonsin har hittats. Somliga kan dock ha kommit nära.

Enligt legenden upptäckte en kvinna vid namn Rose Savy några mystiska inskriptioner i klipporna vid stranden Bel Ombre nära Beau

Vallon på ön Mahé på 1920-talet när vattnet stod ovanligt lågt. Efter att ha hört talas om inskriptionerna – som föreställde en hund, en orm, en sköldpadda, en häst, en fluga, hjärtan, ett nyckelhål, ett stirrande öga, ett skrin, en kvinnokropp och ett manshuvud – gick en offentlig notarie i Victoria, Seychellerna, igenom sina arkiv och kom till slutsatsen att symbolerna faktiskt hade gjorts av pirater.

Fler ledtrådar dök upp i testamentet efter piraten Bernardin Nageon de L’Estang som dog 70 år efter Levasseur och påstod att han hade hittat delar av skatten. I testamentet fanns följande meddelande till hans syskonbarn: «Jag har förlorat många dokument under skeppsbrott. Jag har redan bärgat flera skatter men det finns fyra kvar. Du hittar dem med hjälp av kodnycklarna och de andra pappren». Testamentet innehöll också Levasseurs ursprungliga kryptogram, som fick följa med Savy på en ångbåt till Kenya och ett flyg till nationalbiblioteket i Paris så att dess ursprung till slut kunde verifieras.

År 1947 förskte Savys granne Reginald CruiseWilkins dechiffrera kryptogrammet och upptäckte en koppling till zodiaken, Salomons nycklar och Herkules tolv stordåd. För att hitta skatten, som bör ligga begravd under markytan, trodde han att en rad uppgifter måste utföras i rätt ordning. Cruise-Wilkins dog 1977, men hans son John som är historielärare, fortsätter med sin fars sökande. Sökandet har hittills inte gett någonting.

Under hela sitt liv var Levasseur egentligen inte beroende av skatterna som han kom över i egenskap av buckanjär. Han gjorde det hela bara för skojs skull. Det samma gäller kryptogrammet, människor försöker fortfarande knäcka koden och hitta skatten, så han fortsätter på sätt och vis att roa sig själv och gäcka andra även efter döden.