TJUS­NING­EN MED SJÖ­RÖ­VERI

Pirater! - - Sjöröveriets Guldålder -

Un­der pi­ra­ter­nas guld­ål­der, härs­ka­de ban­di­ter en­väl­digt över ha­ven.

Un­der det se­na 1600-ta­let och ti­di­ga 1700-ta­let trans­por­te­ra­des enor­ma mäng­der vär­de­ful­la laster över At­lan­ten, till och från de ame­ri­kans­ka ko­lo­ni­er­na, vil­ket fick er­far­na sjö­män att bli oräd­da re­bel­ler och stjä­la va­ror­na för egen vin­nings skull. By­tet va­ri­e­ra­de vitt till in­ne­håll och mängd, från skatt­kis­tor fyll­da med guld, sil­ver och glitt­ran­de ju­ve­ler, till to­bak, livs­me­del, am­mu­ni­tion och fat fyll­da till bräd­den av vin el­ler kon­jak. Många av des­sa im­por­ter, till ex­em­pel kaf­fe, soc­ker och tyg, var myc­ket ef­ter­frå­ga­de och kun­de säl­jas el­ler by­tas för av­se­vär­da be­lopp. För­u­tom dyrbara ju­ve­ler kun­de de plund­ra­de las­ter­na för­se pi­ra­ter­na med prak­tis­ka sa­ker, som va­pen och far­tygs­ut­rust­ning, och mat och dryck. För många var sjö­rö­veri­et det en­da sät­tet att få en in­komst och över­le­va. Det var ett le­ve­bröd och en livs­stil.

För and­ra var pi­rat­li­vet in­te ett eget val. Of­ta be­slag­togs far­tyg un­der färd och dess be­sätt­ning tving­a­des tjä­na un­der nytt be­fäl, sär­skilt de som re­dan ha­de er­fa­ren­het av sjö­mans­li­vet el­ler ha­de sär­skil­da kun­ska­per, till ex­em­pel lä­ka­re, koc­kar och snic­ka­re. My­te­ri­er var ock­så en vik­tig del av sjö­rö­veri­et. Det fanns många sjö­män som var miss­nöj­da med si­na lev­nad­s­och ar­bets­för­hål­lan­den men som var be­ro­en­de av si­na över­ord­na­de och livet om­bord för att över­le­va. Om be­sätt­ning­en kun­de enas och gö­ra upp­ror kun­de de ta över far­ty­get, of­tast ge­nom att av­sät­ta of­fi­ce­rar­na och seg­la bort det från dess pla­ne­ra­de rutt.

Vid slu­tet av spanska tron­följd­s­kri­get i bör­jan av 1700-ta­let blev tu­sen­tals nya re­kry­ter i flot­tan snabbt av­ske­da­de, och de som var ma­tro­ser blev då my­te­ris­ter för att få en in­komst. År 1856 skrev de fles­ta län­der­na un­der Pa­ris­de­kla­ra­tio­nen, en sjö­rätts­lig över­ens­kom­mel­se som för­bjöd ka­pe­ri. In­nan det­ta av­tal ha­de re­ge­ring­ar för­sett si­na flot­tor med kapar­brev, vil­ket gav dem till­stånd att an­fal­la och be­slag­ta fi­en­dens far­tyg, det vill sä­ga lag­lig plund­ring. När de­kla­ra­tio­nen skri­vits un­der och krig­fö­ring till havs bli­vit olag­ligt, ha­de re­ge­ring­ar­na in­te läng­re nå­gon an­vänd­ning för ka­pa­re och många av dem blev då pi­ra­ter för att und­vi­ka ar­bets­lös­het.

Bland pi­rat­be­sätt­ning­ar­na be­hand­la­des al­la män och kvin­nor li­ka och ing­en ha­de hög­re grad än nå­gon an­nan. De val­de si­na eg­na kap­te­ner, vems le­dar­skap de öns­ka­de föl­ja, och

al­la skrev un­der öve­rens­kom­mel­ser om att de­la al­la by­ten li­ka. Sjö­rö­veri­et ver­ka­de ut­an­för sty­ran­de la­gar, med si­na eg­na reg­ler, och det var en verk­sam­het som var svår för myn­dig­he­ter­na att kon­trol­le­ra. För de som sak­na­de peng­ar och fram­tids­ut­sik­ter och ha­de myc­ket små möj­lig­he­ter att klätt­ra på den so­ci­a­la ste­gen, er­bjöd sjö­rö­veri­et en själv­stän­dig livs­stil med möj­lig­het till per­son­lig ri­ke­dom. Att va­ra pi­rat – el­ler även ba­ra tan­ken på att va­ra pi­rat – er­bjöd ut­sik­ter, möj­lig­he­ter och även­tyr, långt bor­ta från den gråa till­va­ron på land. Seg­lan­det var en möj­lig­het att re­sa och ut­fors­ka, och pi­ra­ter här­ja­de runt he­la värl­den, från det ökän­da Kari­bi­en till El­fen­bens­kus­ten.

Lyc­ka­de plund­ring­ar in­ne­bar ri­ke­dom – och ri­ke­dom in­ne­bar nö­jen och njut­ning­ar. Om allt gick en­ligt pla­nen kun­de en en­da re­sa ge möj­lig­he­ter för en pi­rat att tjä­na mer än un­der ett helt liv, och det fanns inga krav på att läm­na över nå­gon del av vins­ten till nå­gon äm­bets­man i nå­gon myn­dig­het. Port Royal på Ja­mai­ca var en av en hand­full stä­der som var be­ryk­ta­de på 1600-ta­let för sin he­do­nism och si­na ut­sväv­ning­ar och se­des­lös­het; en pi­ra­tu­to­pi där man ohäm­mat kun­de hänge sig åt al­ko­hol, ha­sard­spel och pro­sti­tu­tion, och un­der många år var det ett myl­ler av buc­kan­jä­rer där, även om det of­ta slu­ta­de med att de för­lo­ra­de si­na för­mö­gen­he­ter for­ta­re än de skaf­fat dem.

Fram­för näs­tan allt an­nat in­ne­bar pi­rat­li­vet fri­het; en möj­lig­het för en per­son att le­va ef­ter si­na eg­na reg­ler och vill­kor. En till­va­ro av plund­ring, ut­fors­kan­de och verk­sam­het ut­an­för la­gen var nå­got som till­ta­la­de många – och år­hund­ra­den ef­ter sjörö­veri­ets guld­ål­der, med dess även­tyr­li­ga och skro­de­ran­de be­rät­tel­ser om skat­ter och spänning fort­fa­ran­de så ut­bred­da i po­pu­lär­kul­tu­ren, kan man nog sä­ga att myc­ket av det till­ta­lar många än i dag.

«För många var sjö­rö­veri­et det en­da sät­tet att få en in­komst och över­le­va.»

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.