förnyaren i fitzrovia
Libby Sellers är en av de mest spännande galleristerna i en rörelse som ger Londons designscen en ny dimension.
Libby Sellers är en av de mest spännande galleristerna i en rörelse som ger Londons designscen en ny dimension.
I London är designgallerierna de nya möbelbutikerna. Åtminstone är det tydligt så att allt fl er designintresserade köpare vänder ryggen åt massproduktion och de stora möbelaffärerna, för att i stället styra stegen mot mindre butiker som arbetar med nya talanger eller gallerier som säljer möbler och designobjekt som unikat eller i starkt begränsad upplaga.
Libby Sellers är en av de mest spännande galleristerna på Londons designscen. Hennes galleri ( www. libbysellers. com) ligger strax norr om Oxford Street, i Fitzrovia som på kort tid blivit stans ledande konst distrikt. Interiören liknar just ett konstgalleris, inte en mer ordinär designbutiks. Libby ingår i den internationella infrastrukturen i det som brukar kallas design art, designkonst, och som defi nieras som design där koncept är viktigare än funktionalitet. Möblerna eller objekten tillverkas som unikat eller i några få exemplar. Intresset för den här typen av design har växt ordentligt på senare år berättar Libby Sellers när jag träffar henne på galleriet.
– Jag tror att det beror mycket på globaliseringen och massproduktionens genomslagskraft. Det har lett till att designutbudet och interiörernas utseende är i stort sett desamma vilken världs- metropol man än befi nner sig i. Därför letar allt fl er efter något som är mer speciellt, som känns som deras eget.
Är det något Libby Sellers ogillar så är det uttrycket design art.
– Jag vet inget värre! Det antyder att design inte kan mäta sig med konst vad gäller personligt uttryck. Det kan den
DET ÄR HISTORIEN BAKOM ETT OBJEKT SOM INTRESSERAR
MIG, INTE UTSEENDET.
visst! Jag använder i stället begreppet collectable design. Det var Alexander Payne på auktionsverket Phillips de Pury ( numera Phillips) som 1999 hittade på begreppet design art för att marknadsföra sina designauktioner men fenomenet är inte nytt. Folk har genom århundranden gått till snickare för att få specialtillverkade möbler och formgivare som Marc Newson och Ron Arad tillverkade i begränsad upplaga redan på 1980- talet. Libby kan sin historia. – Jag studerade konsthistoria, därefter designhistoria och fortsatte sedan vidare till ett jobb som chefscurator på Design Museum här i London. 2007 beslutade jag mig för att starta eget, de första åren i form av ett pop up- galleri. Jag hade aldrig jobbat i ett kommersiellt sammanhang tidigare så det var en läroprocess. För tre år sedan tog jag steget och öppnade mitt permanenta galleri.
Samlarna har flockats och Libby har presenterat många verk som fått ikonmässig status. Som Julia Lohmanns Lasting void, ett möbelobjekt som skapats genom att gjuta av insidan på en självdöd ko, samt Formafantasmas Moulding tradition, ett komplext projekt med krukor, fotografier, text och filmer. Det illustrerade hur keramiktraditionen i Caltigirone på Sicilien uppstått på den tid då ön var islamsk och hur de islamska flyktingar som i dag kommer från Nordafrika betraktas som en fara för den italienska kulturen och ekonomin.
– Det är alltid historien bakom ett objekt som intresserar mig, inte utseendet på objektet, berättar Libby Sellers. Om en de- signer har en intressant historia vill jag hjälpa honom eller henne att berätta den.
Libby är känd för att ha ett bra öga för talanger och har i flera fall hittat begåvningar på designskolornas examensutställningar. Det var så hon kom i kontakt med den svensk- chilenske designern Anton Alvarez och hans möbler och objekt, skapade med hjälp av en ” trådinslagningsmaskin”.
– Jag var först osäker på om det fanns mer i hans arbete än maskinen. I samma veva höll jag på att sammanställa min utställning på Design Miami/ Basel med vitt skilda objekt utan en röd tråd. Jag insåg att det som fattades var just ... Anton! Så jag gav honom i uppdrag att skapa en kollektion som kommenterade de övriga objekten och knöt ihop dem. Det fungerade helt förträffligt och sedan dess har vi fortsatt att arbeta ihop.