Samlarens dilemma
Hemläxan som feng shui- konsulten gav var kompromisslös.
Att samla på vad- det- nu- kan- vara kommer oftast till en punkt då det känns motiverat att utvärdera nyttigheten i det hela. Det kan vara kul att samla på något, eller trösterikt, eller rent av en god investering. Men manin lurar ofta bakom hörnet. Och om det du samlar på inte kommer till användning, om det plötsligt belamrar en hel vägg utan att du har något bra svar på den näsvisa frågan ” varför?” eller bara samlar damm på undangömd plats, så är det kanske dags att ställa relevanta frågor till dig själv.
Mitt eget samlande har genom åren omfattat allt från klistermärken till salt- och pepparströare och kulminerade för tiotalet år sedan när en feng shui-inredare vi hade anlitat på försök öppnade dörren till vindsförrådet och stängde den igen åtföljt av en enda kärnfull kommentar: – Oj. Vem kunde klandra henne? Trots att förrådet ifråga var större än mångas förstalägenheter hade det fyllts till bredden av min långvariga kärlek till 1950– 80- talsmöbler: soffgrupper, fåtöljer, en matgrupp, en bokhylleserie, bänkar, soffbord, hörnbord, kartonger med lampor och plastpinaler … Wegner, Magistretti, Saarinen, Ellekaer, Panton, Chadwick, Juhl, Eames, Harcourt, Hvidt & Mølgaard och gud & hans moster … – Oj. Hemläxan som feng shui- konsulten gav på stående fot var kompromisslös. Snart insåg jag att det fanns ett visst fog för hennes rekommendation, och att konst rent praktiskt tar mindre plats i anspråk.
En som också har bestämt sig för att sälja av lite möbler är belgaren Jean- François Declercq. För honom var ett vindsförråd inte tillräckligt. Han köpte en 400 kvadratmeter stor villa hemma i Bryssel för att härbärgera sin samling av moderna efterkrigspärlor designade av Europas allra högst värderade namn. Way to go, Jean- François! Nu säljer han i princip rubbet – för att kunna uppgradera sitt samlande. Vi skyndade oss att hälsa på innan klubbslagen faller.
Andra personer i det här numret av Plaza Deco som jag önskar att jag hade haft en del gemensamt med är ägarna till en remarkabel Manhattanvåning. Eftersom dollarn stod rekordhögt i förhållande till kronan under den tid då jag bodde i New York är det förvisso möjligt att vår månadskostnad låg i ungefär samma härad. Men inte vad vi fick för pengarna. Jag: etta med kokvrå i East Village, utsikt mot kvarterets tvättomat tvärs över gatan. De: duplexvåning om 400 kvadratmeter med dubbla terrasser, egen hiss för Porschen och panoramavy över ett stekhett Chelsea.
Dynamiken mellan högt och lågt, smalt och brett, djup och yta är viktig för Plaza Deco. Därför arrangerar vi Nordiska Mästerskapen för 100- åriga designlegendarer med samma självklarhet som vi sätter ljuset på de senaste dödsoch färgsplatter- trenderna. Vi tar dig med både till rustika hotell i Alperna och ett möte med det Parisbaserade kontoret som ritar makalösa villor med evighetspooler i Marocko och ett hemligt pågående Yves Saint Laurent- museum. Supersamlingen i Bryssel och Porschehissen i New York kompletteras av arkitektparet Josef Eders och Sanna Hederus plywoodklädda två- seklers- hem i Nacka. Vi pratar grillkväll och racercyklar med våra favoritformgivare Broberg & Ridderstråle på Kungsholmen i Stockholm, dyker ner bland nyborgerlighetens mattor, tapeter och gobelänger och dyker upp hos mästerfotografen Ruy Teixeira i Brasilien som delar med sig av de bilder och miljöer han själv älskar mest. Jag hoppas du gillar det!