DET MORNAS FÖR NYBORGERLIGHETEN
Mattor, tapeter, tyger, mönster, färger – plats i salongen för ett vuxet
inredningsideal.
Luguber. Smaka på ordet. Det är lika bra att du börjar vänja dig. Hundratusentals Klas Östergren- fans minns redan den klassiska beskrivningen av paradvåningen på Hornsgatan och snart kommer de och alla som redan har läst Gentlemen att serveras Mikael Marcimains bild av lägenheten där bröderna Morgan växte upp. Luguber, det kan förstås som sorglig och dyster och det är beskrivningar som framkallar helt andra vibbar än käckheten i det antiseptiska formslagordet ” ljust och fräscht”. Ordet öppnar ridån mot en värld av vemod och nostalgi – det rymmer kanske längtan efter en tid som flytt. Det beskriver miljöer som har något att berätta, befolkade av gentlemen som dansar i boxningsringen med samma savoir faire som de får till en perfekt windsorknut. Tyst, inåtvänd och väl lämpad för kontemplation, en reaktion mot det kala, minimalistiska och det som på arkitektspråk brukar heta ” sakligt”, men som vi andra bara kallar tråkigt. Det är, kort sagt, ett heminredningsideal för vår tid.
Ingredienserna är inte så märkliga egentligen. Tyg och textilier på ställen där vi vant oss av med dem – som framför fönstren eller på golven. Papper inte bara i tidningsinsamlingen, utan mellan pärmar i bokhyllan och på väggen som tapeter. Allt detta i färg, olika färger till och med. Och gärna med mönster.
Men vad har en nyborgerlighet som vurmar för mattor, tapeter och gardiner och som vet att vitt inte är en färg med vår samtid att göra? Att leta sig bakåt, bortom modernismen, se tjusningen i mönster och färger innebär inte att man per automatik när drömmar om Fanny & Alexander- jular eller bekänner sig till en självgod konservatism som dragit för sammetsgardinerna för att hålla samtiden på avstånd. Tvärtom, den här trenden omfamnar ideal som, för att de är tidlösa, även är moderna. Vårda det gamla, gör långsiktiga investeringar, se bortom de dagsaktuella trenderna och uppmuntra lokal produktion, tycks den säga.
Ingenstans har allt detta fått ett starkare uttryck än i de miljöer som är skapade av den brittiska inredningsgurun Ilse Crawford. Hennes besatthet av vad det är som får oss att känna oss hemmastadda och bekväma i miljöer där det inte är meningen att vi ska uppehålla oss någon längre tid – som hotell, värdshus, restauranger och flygplatslounger – har resulterat i några av de mest stilbildande inredningarna i vår tid. En av dem, ett litet hotell i Stockholm, heter till och med Ett Hem och trots att ingredienserna är välbekanta: gardiner, tapeter, mattor på golvet, mönster och prylar, prylar, prylar är resultatet en inredning som både känns nyskapande och så välbekant att den upplevs som en helt naturlig miljö att vistas i för de flesta som kliver in genom dörren. Hemligheten ligger i det omsorgsfulla urvalet – ” curerandet” – och talangen för att kombinera färger och material.
För möbelföretaget Vitras butik i Weil am Rhein i Tyskland inredde hon nyligen en fiktiv hemmiljö som har alla förutsättningar att bli stilbildande. Där samsas Vitras och Arteks möbelklassiker med mattor, prylar, konst, lampor och en vägg klädd med kork, som inte bara ger ett eko av det parisiska sovrum där Marcel Proust framkallade den tid som flytt. Det kan mycket väl tänkas att bruna korkväggar snart dyker
Text DANIEL GOLLING ILLUSTRATION EMMA HANQuIST
upp i en bostad nära dig och det är ett material- och färgval som ligger helt i linje med vad Ilse Crawford utlovat att inredningen ska göra: ” convey real life in all its eccentrities”. Nyckelordet här är just excentrisk – för om det är något som det antiseptiska inredningsidealet som alltjämt härskar i bostadsannonserna inte bjudit på så är det just det excentriska. Tvärtom, så stor är vår längtan efter något annorlunda och personligt att när väl sådana hem läggs ut till försäljningen sprids länkar till annonsen som en skogsbrand i sociala medier.
Men Ilse Crawfords framgångsrecept bygger också på en förståelse för vad som skapar trivsel – och det är sannerligen ingen rocket science. Att Pia Walléns ulltofflor blev en av nittiotalets stora designikoner hör naturligtvis ihop med att de funkade i hem som inreddes enligt den tidens ideal där grova golvplankor och frånvaron av allt som såg ut som mattor var det enda rätta. Det var klart att det blev kallt om fötterna.
När tapeter fick en renässans för några år sedan, var det med rejäla, figurativa mönster som ofta fick klä en vägg i ett rum – ett sätt att accentuera och ett alternativ till annan väggdekoration. Att Claesson Koivisto Rune nu designat en hel kollektion tapeter för Engblad & Co är ett tecken på att tapeterna definitivt har blivit accepterade inslag i heminredningen. Deras abstrakta arkitektoniska mönster visar att en samtida estetik går att kombinera med tapeter, mattor och gardiner.
När danska Hay, ett av de designföretag som haft störst inflytande över heminredningsidealen på senare år nyligen delade ut sitt Young Talent Award till designstudenter vars examensarbete skulle kunna passa i företagets svällande katalog var en av pristagarna brittiska Konstfackstudenten Hannah Waldron. Hennes belönade projekt är inte bara en gobeläng för vår samtid. Cloud in hand är dessutom – precis som medeltida gobelänger – rikt illustrerad, men det är inte sedelärande berättelser ur Bibeln eller nobla riddare i skinande rustningar som pryder Waldrons gobeläng, utan en lätt abstraherad berättelse inspirerad av en dikt av Patti Smith.
På Ege Carpets i Danmark som i de murrigaste stunderna på sjuttiotalet till och med saluförde väggryamattor har man märkt av det nya uppskattningen av mattor, även om företaget anpassat mönsterutbudet till sina olika marknaders preferenser. Det finns gott om enfärgade och abstrakta mönster i Eges katalog som ska locka formintresserade skandinaver.
– Med mattor kan man skapa en hyggezone, säger Signe Fink Nørgaard som är formgivare på Ege Carpets som förklaring till mattornas återkomst. Hon påpekar även att ljudmiljön förbättras med mattor på golven.
Kanske kan vi översätta det till trivselzon – och det är ett passande uttryck, för hemmet är ju inte något vi i första hand ska visa upp, utan en plats vi faktiskt ska trivas i. Och ska vi göra det så skadar det inte om vi i stället för att sätta ned fötterna på ett iskallt parkettgolv kan borra ned dem i en mjuk tuftad matta det första vi gör när vi klivit ur sängen och sedan dra isär gardinerna för att släppa in en ny dag.
vårda det gamla, gör långsiktiga investeringar, se bortom dagsaktuella trender.