kunde verkligen en istanbulfödd new yorkarkitekt vara rätt person för jobbet?
blommig tapet som ännu inte hade bestämt sig för om den ville vara romantisk eller funktionalistisk, gången innan det andades rummets interiör frisk 1960-talsoptimism. Det är ett hotell som lever med sin tid på ett självklart, otvunget sätt utan att för den skull tappa kontakten med sitt ursprung. Med andra ord går det att säga exakt samma sak om Hotel de la Poste som vi nyss sa om Rolling Stones: sättet som det lyckats hålla takten till tiden på genom att konsekvent göra samma sak – bara några få justeringar och renoveringar här och där på utförare och utförande – är onekligen fascinerande.
Det är en belönande känsla att vakna i det här hotellet, dra ifrån gardinerna, kliva ut i tofflor och morgonrock på balkongen och se det innersta av Dolomiternas juvel sakteliga ta itu med sina morgonbestyr.
Den känslan delar Hotel de la Poste med The Omnia i Zermatt. The Omnia är högt placerat intill Zermatts gågata, med utsikt över snöklädda tak bort mot bergen, den typen av vy som får en att vilja fylla lungorna med frisk morgonluft i en enda inandning som man sedan sakta släpper ut i en förnöjd suck. Alla rum har balkong. Utanför de tre tornsviterna löper balkongen hela vägen.
Det är många som kallar Zermatt världens bästa skidort. Det är förståeligt. Den bedårande charmen kopplas på redan i Visp på det enkla lilla regionaltåget för den sista, drygt fyra mil långa och mer än 100 år gamla sträckan. Zermatt är omedelbart inbjudande. En plats som utstrålar lugn och ro, stillhet och belåtenhet över sakernas tillstånd. Du kliver ut från stationen rakt in i hjärtat av byn där kuskarna stå lutade mot sina parkerade hästskjutsar på torget. Kommer du i bil måste du stanna på parkeringen i Täsch och ta tåget sista biten. När du börjar promenera längs den ringlande gågatan lägger du märke till att människorna du möter ser påfallande nöjda ut, avkopplade, leende, just ingen brådska.
Zermatts framgångsformula är enkel: här finns allt. Du kan både åka pulka och bestiga Matterhorn. Du kan ta långa promenader eller festa fram till gryningen. Du kan äta en korv i ett gathörn eller en avsmakningsmeny på en modern toppkrog. Du kan börja ett skidåk i Schweiz och avsluta det i Italien. Du kan röra dig mellan bruntimrade små trähus eller fascineras av dagsaktuell arkitektur, och du kan bo på vandrarhem eller i Alpernas bästa designhotell.
Fram till dess att The Omnia stod färdigt fanns fler exempel på malplacerade och misslyckade designhotell än lyckade i skidmiljö. Kunde verkligen en Istanbulfödd, New York- baserad arkitekt med förebilder som Vladimir Kagan och Raymond Loewy förbättra den balansen? Ja, Ali Tayar lyckas hålla allt precis på rätt sida. De uppenbart amerikanska stilmässiga influenserna balanseras av lokalt material och hantverk med fin känsla och precision. Elden sprakar i äggformade svarta kaminer, ljus ek och mörk granit formerar fond åt möbler som specialtillverkats av schweiziska snickare.
Två av de mer spektakulära inslagen är entrén och poolen. Du anländer genom att promenera in i ett utkarvat bergrum där du tar en hiss upp - inuti berget - till lobbyn. Poolen rinner ut i en uppvärmd utomhusdel med fantastisk utsikt.
Kanske hade Hotel de la Poste blivit så här om det hade byggts 2006.
Det återstår att se hur The Omnia mår om 175 år.