drottningens privata pärlor
Hon reser konstant, är utbildad arkitekt och uppvuxen på familjens legendariska jetsethotell. Här delar Marie- Louise Sciò med sig av sina främsta inspirationskällor.
Jetset- arvtagerskan Marie- Louise Sciò delar med sig av sina favoritställen.
Taxarna Gala och Julian tar emot i våningen i Gianicolo, nära Trastevere, i Rom. Kort därefter kommer matte Marie- Louise Sció i khakishorts och denimskjorta, klädsamt brunbränd och avslappnad efter tre månader sommarledighet vid det legendariska hotellet Il Pellicano, som hennes familj äger, privat beläget vid havet i södra Toscana.
Femrumslägenheten har en harmonisk flödande planlösning och en magnifik utsikt över Rom från terrassen.
– Jag är en sucker för utsikter, säger Marie- Louise. Innan jag köpte den här tittade jag på lägenheter i de gamla stadsdelarna i centrum men de var för mörka – jag behöver verkligen ljuset och utsikten.
Huset från sextiotalet har fina tidstypiska detaljer i port och trapphus. Även möblemanget fångar ens uppmärksamhet; modernare och anspråkslösare än vad man föreställer sig en romersk aristokratvåning, med stolar av Philippe Starck till Eero Saarinens matbord, Harry Bertoias diamantstol och en fåtölj av Mies van der Rohe. Ovanför soffan hänger ett stort fotografi av Juergen Teller. På skivan till det stora matbordet närmast terrassen har Marie- Louise och hennes son Umberto i ett ögonblick av inspirerad ingivelse själva målat ett mönster, som ingen inblandad part på ett övertygande sätt kan förklara vad det föreställer. Bordet fungerar som pingisbord när andan faller på.
– Det är en blandad stil där summan är jag, förklarar MarieLouise. Det är inget märkvärdigt alls, ganska enkelt och sparsamt möblerat egentligen. Det ger en skön frihetskänsla att inte
överarbeta saker och ting. Framförallt är det här jag. Jag blir genuint lycklig av att se mig omkring här och omge mig med de här sakerna och känna att de speglar min personlighet. Konstigare än så behöver det inte vara. Jag längtade faktiskt hit den sista tiden vid Il Pellicano i somras.
Marie- Louise Sció föddes i London och bodde därefter i Schweiz och USA innan hon kom tillbaka till Rom där hennes far är uppvuxen. Hon har tre syskon och hennes mor är konstnär, född i New York med fransk- irländskt påbrå. Hennes italienske far har gjort en förmögenhet som fastighetsutvecklare. Marie- Louise själv har studerat inredningsarkitektur vid Rhode Island School of Design. Hon jobbade ett tag på ett stort arkitektkontor i New York, därefter ett lite mindre tag i Rom innan hon blev sin egen. Hon hade bara inrett några få hem när hon bestämde sig för att själv svara för renoveringen av Il Pellicano, ett av Italiens, kanske till och med Europas, mest sägenomspunna hotell.
– Jag hade egentligen inte alls självförtroende nog att göra det, berättar Marie- Louise. Men pappa var väldigt modig och gav mig en budget och frihet att göra uppdateringen av hotellet – från visitkorten till sviterna – som jag insåg var helt nödvändig för att attrahera en ny generation gäster. Så det var bara att ta ett djupt andetag och hoppa in i projektet.
Marie- Louise är uppvuxen på hotellet La Posta Vecchia – ett 1600- talspalats utanför Rom. Hennes far Roberto Sció köpte först fastigheten som privatbostad av den amerikanske oljemiljardären John Paul Getty – och sedan det legendariska jetsetgömstället Il Pellicano. Nu är båda i familjens ägo. Sedan 2014 är Marie- Louise vd för verksamheten med planer på att expandera varumärket Il Pellicano till att omfatta fler hotell och restauranger. Nyligen startade hon också upp en konsultverksamhet i eget namn riktad mot hotell som söker en ökad själfullhet genom arkitektur.
– Jag har ett rikt socialt liv på Il Pellicano, säger Marie- Louise. Men jag måste ha ett liv utanför de kretsarna också, på enkla ställen, eller helt privat. Jag behöver ett balanserat liv annars blir jag galen. Hela somrarna är jag på Il Pellicano. Men på vintern är det tyst och jag pratar inte på tre månader.
Marie Louise Sció utstrålar en världsvan svalhet, men ger också uttryck för en jordnära enkelhet och en filosofisk intellektuell sida. På sin ena handled har hon tatuerat ” Be water” – som syftar på vattnets livgivande harmoniska egenskaper men också dess obändiga styrka och förmåga att forsa fram runt alla hinder – och på den andra ” Here now”. Hon säger att hon helst bor på enkla ställen, ” med en hink vatten som dusch”, på exotiska platser när hon reser någon annanstans, även om favorithotellen som hon tipsar om här är en uppgradering därifrån.