ITALIENS KA JOBB

Tre av våra mest framstående formgivare berättar om sina erfarenheter av att arbeta med italienska företag.

Monica Förster Designer och creative director

Monica har genom åren samarbetat med företag som Cappellini, De Padova, Poltrona Frau och Bitossi och har även tidigare uttalat sig om hur mycket hon uppskattar det uppriktiga intresset och respekten som italienska företag generellt visar för formgivare och designprocess precis som för produktionen. Hon är en av få svenska formgivare som har erfarenhet av att ha jobbat med Alessi.

– Jag gjorde måttsatsen Tower för Alessi tidigare och har fler projekt på gång framöver. Det är ett företag som verkligen gör tryffelworkshops. Jag var inbjuden som en del av Alessis arbete med hyveln som lanseras nu i höst, men annat kom emellan då tyvärr. Det var synd, man är kanske med om en tryffelworkshop bara en gång i livet.

– Alberto Alessi känns som en varm person som bryr sig när man är där och jobbar med dem, även de omkring honom som Carlo Gasparini och Gloria Barsellini. Jag upplever det som att de verkligen vill jobba med oss, det finns en uppskattning och ett intresse för både design och formgivare, man känner sig alltid välkomnen. Jag gillar också att det är ett familjeföretag – det passar mig som person.

– Det är långa processer när man jobbar med Alessi. Det beror delvis på ett poängsättningssystem som Alberto har utvecklat, en typ av marknadsundersökning för att kolla den kommersiella bärigheten. Samtidigt släpper de igenom produkter som är mer vågade, kanske inte så kommersiella. Det är ju viktigt, och utvecklande, att också våga ta risker. Den förståelsen och friheten finns hos företag som har en designdriven kultur – inte bara marknadsdriven – man förstår vad som krävs för att förflytta företaget framåt.

Eero Koivisto Designer och arkitekt, Claesson Koivisto Rune

Eero började arbeta tillsammans med italienska designproducenter i ett annat århundrade... få andra svenska formgivare, om någon, har erfarenhet av samarbeten i liknande omfattning: Boffi, Busnelli, Casamania, Cinova, Globo, Italesse, FontanaArte, Living Divani, sanitetsporslin, kristallkronor, dricksglas, marmor, träleksaker, dörrhandtag, silver och sängar.

– Italienarna har en inbyggd aktning för det kreativa och man kan sin designhistoria och är stolt över den. De är väldigt benägna att experimentera och de är öppna för udda lösningar och att hitta en annan approach som kan vara bättre än den man tänkt sig. Till skillnad från de flesta andra tänker italienare ” Det där har vi inte sett förut – det kör vi på!”

– Det tar aldrig mer än 3- 4 meningar på ett möte innan de börjar prata estetik – linje, estetik, huruvida Sottsass grejer verkligen var vackra... det får hellre vara tunt och elegant än stadigt... men de är oerhört kluriga och duktiga ingenjörer. Det är ingen tillfällighet att Lamborghini och Ferrari är italienska. Jag är stolt över att ha arbetat med FontanaArte, deras vintagegrejer kostar ofta mycket eftersom de har extra duktiga ingenjörer. ” Jag tänkte att den här skulle svänga runt sin egen axel men jag fattar inte hur man får ut strömmen”, säger jag. En stund senare kommer en liten farbror tillbaka och säger ” Du, jag har tänkt på det där... ” och så är det klart!

– Att många italienska företag fortfarande är familjeägda är en viktig poäng. Jag har jobbat med Arflex i tio år, de är tre syskon som leder företaget och pappan är alltid med. Det blir en mer familjär relation än om man möter en ny försäljningchef när man kommer.

Joel Berg Art director

Joel Berg flyttade tillbaka till Stockholm för något år sedan. Innan dess bodde han först i Treviso i fem år i en villa som var ” så genomarbetad så man knappt trodde det var sant”, ritad av ” en protegé till Carlo Scarpa”, därefter i Milano i fem år. Han arbetade som creative director på Benetton och som art director för veckotidningen L ´ espresso och för La Repúblicas modemagasin D.

– Sedan den senaste ekonomiska nedgången för fem år sedan tycker jag tyvärr att mycket av det Italien som jag älskar inte finns längre. Det är en otroligt krass ekonomisk verklighet där miljontals människor går arbetslösa. Det har också gjort att det har börjat tummas på design och innovation, som tidigare alltid varit satt i första rummet.

– Med det sagt finns det saker som förmodligen aldrig ändras. Jag jobbar till exempel med Ferrari i ett projekt nu, och där tummas det inte på nånting... man har i Italien en väldigt stor respekt för form och design, det är fullständigt självklart att det ska tillmätas ett stort värde. Och det är klart, konfektion, mode och produktdesign är ju av tradition viktiga italienska näringar och de är alla näringar som står och faller med bra formgivning, så det blir i det närmaste på liv och död.

– Som art director kunde jag göra saker som jag inte tror att jag hade fått göra någon annanstans. Det fanns ett mod och det var högt i tak, jag kunde tänka nytt och pusha gränser – det var väldigt befriande.

– Jag kan ändå sakna italienarnas sätt att bejaka det humoristiska och uppsluppna, att man får ta lite större grepp och lite mer plats.