ATT DÖPA ETT BARN
Stämmer myten om att designers verk är deras ”barn"? Plaza Deco tog frågan bokstavligt och frågade två formgivare som döpt sina ”barn" efter sina, ja just det, barn.
PIA AMSELL, ENA halvan av Amsell Berlin Designstudio, är nu aktuell med lampan Rut för c/o Bankeryd. Rut är även namnet på Pias dotter, idag 18 år. Lampans tillkomst – innan namnet kom in i bilden – bottnar i Pia Amsells och Barbro Berlins frågor kring belysningens funktion och miljö, närmare bestämt köket. Resultatet blev en lampa som sätter middagsbordets sociala sammanhang i fokus. Den kommer i två storlekar. Den stora kapslar in ljuset i det opalvita glaset och har en öppning som ger ett riktat ljus nedåt utan att blända, vilket resulterar i att ljuset lyfter fram det som serveras på bordet. Den lilla Rut-lampan är mer sluten i sin form. Nätt och smidig tycks den enkelt finna sin plats, ensam eller i sällskap med sin "storasyster”. Lampan har ett svagt rutmönster och kopplingen till köket dök med ens upp hos duon, köket är ju ett rum med accessoarer av just rutor. "Det är sen gammalt", som Pia Amsell uttrycker det. Hon tänker på den klassiska köksrutan som "finns i miljontals varianter på handdukar, tapeter och tyger – en djupt förankrad mönsterbild som vi förknippar med mat, värme och trygghet Lampan Rut uppdaterar uttrycket i en modern armatur som har kapacitet att kameleontiskt ta en självklar plats både i en klassiskt lantlig miljö och i en supermodern inredning.”
Samtidigt fanns det så mycket mer för Pia i de tre starka bokstäverna R, U, T; en älskad dotter. Plaza Deco ställde Pia Amsell mot den kreativa köksväggen för att få svar.
Ni har döpt en av era designprodukter efter din dotter, hur tänkte ni egentligen?
– I detta fall hann vi inte tänka alls. Vi fick ett prov skickat till studion och vid första anblicken utbrast Barbro: "Den döper vi till Rut!" Jag svarade: "Ja, såklart!" Eftersom lampan är rutig och mitt barn heter Rut, så blev det ett självklart val. Det har nog aldrig gått så snabbt att hitta ett passande namn!
Ligger just detta designobjekt dig extra nära, med tanke på referensen till människan Rut?
– Kanske inte egentligen som objekt, men på så sätt att jag automatiskt tänker på min dotter när lampan Rut kommer på tal, och hon ligger mig extra nära.
Det må vara en kliché, men är design lite av en designers barn?
– Ja faktiskt. Man tvingas klippa navelsträngen och hoppas på att den får bra förutsättningar och blir omtyckt.
Hur tänker ni annars när ni namnger ett objekt?
– Namnet är viktigt, det fyller ofta produkten med en ny dimension som det är bra om man reagerar på. Oftast har det med inspirationskällan att göra. Vi försöker nog tydliggöra den med namnet.
Slutligen, vad tycker människan Rut om sitt ”designsyskon”?
– Hon är stolt över att ha fått en produkt designad av oss namngiven efter sig. Hon är förtjust i den och har önskat sig ett exemplar till sitt framtida hem.
EN ANNAN DUO som har en tradition av att döpa sina designbarn efter sina människobarn är Chris Martin och Magnus Elebäck. Pallen Harry, stolen Rose och bordet Sander som vunnit både priser och uppmärksamhet åt formduons designföretag Massproductions, bottnar alla tre i Chris Martins respektive Magnus Elebäcks telningar. Plaza Deco ha ade Chris, som i höstas belönades med det prestigefyllda Bruno Mathsson-priset, för ett samtal om konsten att döpa föremål i allmänhet och efter sina barn i synnerhet. Nu i vinter har vi kunnat stifta bekantskap med nya stolen Jump, det säregna namnet – i alla fall för en stol som ju helst ska stå stadig och helst inte hoppa runt – kommer från den (ö)kände backhopparen Eddie ”the Eagle” och syftar på de V-formade armstöden. Att det är kreativa herrar som döljer sig bakom företagsnamnet Massproductions vet nog de flesta av Plaza Decos läsare, men en sak är säker – den kreativiteten återspeglas även i dopkonsten. Plaza bad Chris Martin sätta sig på sin skapelse Rose – stolen alltså, inte dottern – för att förklara hur de tänker egentligen.
Ni har döpt tre av era designprodukter efter dina respektive Magnus barn, hur tänkte ni?
– Det är … ”just for fun really”, det är trevligt för barnen att känna att de har en koppling till företaget.
Ligger möblerna Rose, Harry och Sander er extra nära, tack vare barnreferenserna?
– Det måste vara ett alldeles speciellt designföremål som får äran att bära ett barns namn – något med gott om karaktär och som samtidigt är ett objekt som är så starkt att det kan stå för sig självt. Det skulle vara hemskt att namnge ett hyllsystem efter sitt barn!
Det må vara en kliché, men är design lite av en designers barn?
– Ja, jag kan definitivt se kopplingen, det är något – eller någon – du skapar, älskar och försöker att verkligen ge den bästa starten här i världen som du kan uppbringa, något som innefattar gott om tu t arbete!
Hur tänker ni när ni namnger ett objekt?
– Generellt sett försöker jag välja ett namn som inte är alltför uppenbart, ett namn som fonetiskt sett är tilltalande och som gärna på något vis förklarar eller adderar något i storyn bakom designen.
Slutligen, vad tycker Rose och Harry, som är dina barn, om sina respektive ”designsyskon”?
– De gillar föremålen. Men är inte överväldigade av glädje, vilket är lite tråkigt. Kanske den glädjen kommer längre fram i livet när de ser att designobjekten fortfarande är populära och när de själva mognat en aning.