VkdorärvV
ar och med vilka ska ni fira jul i år? Svaret på den frågan
oecrh f ösmrms-itgråodcharmhiintaocbha rdnita. Olltmid jnaåggsrkauellxet rrait ataunpkpedruent - närmsta familjeträdet – med alla förlängda och utvecklade hjärtegrenar som ständigt förädlas, så blir vi fler individer än ett (ofta för litet) lägenhetsvardagsrum i Stockholm kan uppbringa. Därför landar tankarna mer kring vad som behövs för att nå fram till en lugn och stämningsfylld julhelg. För mig personligen är det enkelt: Jag vill ha det så stressfritt som möjligt, eller det är väl egentligen mitt året-runt-mål. När det gäller högtider har jag ett minimalt kontrollbehov och är öppen för de flesta lösningar och förslag, så länge de utgår från – just det – att jag ska slippa åka runt i en bil halva dagen och ”försöka hinna med”.
I år ska vi börja julafton med att jag och mina tre döttrar vaknar i lugn och harmoni hemma hos mig: det vill säga om den äldsta har hunnit med planet hem från Barcelona och om min yngsta kommer över tanken på att hon absolut måste ge sin kattunge ljummen julgröt och ett rött sidenband (måste tydligen ske exakt på julaftonsmorgonen) Och just det: ragdoll Belger a.k.a. Herr Katt, bor hemma hos hennes pappa, som i sin tur huserar några tunnelbanestationer bort. Logistikens lustiga loopar. Okej då, vi får se var vi landar i den kompromissen. Men vakna ska vi, och äta frukost kommer jag i varje fall att göra. Och efter det ska vi alla ta oss vidare till ett uppdukat bord på den lokala favoritrestaurangen. Vilket jag i detta nu inser nog inte kommer att funka, hjälp, för att jag har glömt boka bord, vilket jag lovade att göra för tre månader sedan. Okej då, vi kommer äta och jag kommer krama er alla, tända massa ljus, gråta några skvättar för att julen alltid är en sorts cirkel som sluts: Ett år till har gått och jag måste alltid göra någon sorts tankevurpa. En månadssammanfattning som resulterar i nostalgi och några doser melankoli. Var allt detta sker? Det vet jag absolut inte.
Fast vet ni, det gör ingenting alls. För jag har kommit på att jag älskar julen för att den finns inuti. Inser att jag är väldigt formad av min uppväxt som en tvättäkta extended familyunge här, och ordet ”inuti” låter säkert både flummigt och stort. Men så får det vara.
Jag önskar er en trevlig läsning. Men framförallt en fin helg. Öppna ert hem, kontaktboken i telefonen, lås upp dörren och bjud in den där polaren, kollegan eller släktingen du är nyfiken på. Ensam kan ofta vara skönt, men ofta smakar just pepparkakor och praliner bättre tillsammans.
Om du själv vill.