Urtidsblomma
Mest liknar den en färggrann kronärtskocka. Eller en ovanligt fin kotte. Men egentligen är protean en uråldrig blomma som växer vilt i Sydafrika – med oanade förmågor.
Nu under hösten, då det är vår i Sydafrika, finns den i de flesta svenska blomaffärer, men få vet vad den heter, få frågar efter den – står den däremot i vårt blickfång, är vi många som blir intresserade av den kronärtskockslika blomman.
Den största protean av dem alla, kungsprotean (eller Protea cynaroides), har av sydafrikanerna utsetts till deras nationalblomma – inte att undra på. Den är stor som en hand, har en krans av röda till rosa eller blekgula skyddsblad, vilka omfamnar en riklig uppsättning blommor som är som silvervita spröt. Den växer enbart i Kapprovinsen, ingen annanstans i världen. Cynara scolymus är det latinska namnet på just kronärtskocka, som den klart liknar och därför döpts efter, men inte alls är besläktad med.
Släktnamnet Protea då? Jo, som vanligt har Carl von Linné haft ett finger med i spelet. År 1735 uppkallade han denna unika växt efter den grekiska guden Proteus som kunde skifta skepnad. Namnet skulle med tiden visa sig vara mer än relevant när botaniker fortsatte att samla arter och sorter i det oändliga.
Protean fanns redan för 125 miljoner år sedan, vilket kan påvisas via fossiler, och räknas därmed till jordens allra äldsta blommor. Den växer vilt och kan slå sig ner precis var som helst. Eftersom protean är allra vanligast i sydafrikanska landskap som ofta drabbas av skogsbrand har den format förmågan att överleva lågornas värme. Den kan spira på nytt ur rötterna under jord – och hos en del arter är det till och med nödvändigt med eld för att den ska öppna sina hårda kottar och kasta ut fröna som ska få gro. Åh, denna blomma upphör aldrig att förvåna!