Fading Prints

Design och produktion: HANNA HANSDOTTER

De förföriska glaskropparna i glaskonstnären Hanna Hansdotters examensarbete Fading Prints golvade Sveriges designklick i ett slag. Hanna, som såg glasblåsning på tv första gången och tyckte att det verkade passa hennes temperament, delar sin tid mellan att vara formgivare för Orrefors Kosta Boda och att skapa för egna utställningar såväl som för samarbeten, hittills med bland annat Sneakersnstuff och Artilleriet. Hur går det till när du gör glaskroppar som de i Fading Prints?

– Tillverkningsprocessen är både styrd, med de järnformar jag använder, samtidigt slumpartad i form av att jag formar om objektet efter att det har varit i formen. Jag vill att resultatet ska förmedla en känsla både av det kontrollerade och det kollapsade. Det är viktigt för mig att föremålen bär tydlig karaktär av hantverk och tillblivelseprocess. Arbetssättet är såväl en tolkning av industriella tekniker som en flört med och en skepsis mot glasindustrin. Genom att manipulera en befintlig teknik rör sig objektet i ett fläskigt tillstånd mellan det formblåsta och det frihandsblåsta glaset. Det här med att du tyckte att glasblåseri verkade passa ditt temperament, stämde det?

– Jag är en ganska hetsig person, och processen inom glasblåsning kräver en viss snabbhet och närvaro. Jag letade nog efter en praktisk färdighet, och glaset erbjöd det motstånd jag behövde. Det är skitsvårt att blåsa glas, det krävs tålamod och ett stort engagemang. Vad är viktigt för dig när du gör en ny produkt?

– Det viktigaste är ju såklart att objektet känns nytt och ogjort. Vägen dit kan se olika ut. För mig blir föremålen ofta intressantast när de bär på en kontrast mellan tradition och något som ifrågasätter traditionen. Det blir oftast bäst när det är lite obekvämt på något vis. Vad gör du just nu?

– Jag arbetar på en offentlig utsmyckning till Linnéuniversitetet i Kalmar. Den är en rumslig utveckling på det koncept jag arbetat med runt Fading Prints.