VÄLKOMMENMEN
Chefredaktören har ordet.
Solen skiner ståtligt och från mitt köksfönster ser jag fullt med människomyror som behagligt rör sig runt på olika sätt och i diverse tempon. Det springs uppför en slalombacke ( ja, faktiskt så har jag Stockholms enda centralt belägna skidbacke precis utanför balkongen, byggd av skräp är den minsann också), det drillas boll på fotbollsplanen och det kryps runt på marken ( både vuxna och barn under fem år är ansvariga för just denna aktivitet). I många fall bara sitts det länge på marken eller på en sten, dricks kaffe och tittas upp i himlen. Den yttre stressen bor inte här, just nu i varje fall. Och det är så himla fint att se, att vi vill hålla oss i rörelse och hittar sätt att njuta och gå ner i varv trots att vår omvärld just nu känns både lite oviss och okontrollerad. Människan är mindre bra på rätt mycket ibland, men är det något vi är grymma på så är det att bestämma oss för att göra det bästa av det vi har. Plussar vi på en stor dos av drömmar om förändring framåt och lägger till en hög med vilja att genomföra dessa så hittar vi mänsklighetens historia inramad. Även 2020 kommer att läggas bakom oss. Årsberättelsen kommer till stor del att innehålla en mängd svåra och sorgliga historier, men rösterna som berättar om de mer mjuka mänskliga insikterna kommer också att finnas där.
I DET HÄR NUMRET av Plaza Interiör har vi en hållbarhetsspecial. Jag tänker att det nog kanske är en av de sista. Medvetenheten och normaliseringen när det gäller hur vi måste tänka kring att leva mer hållbart och hur vi ska förhålla oss till materialval och konsumtion har ökat så mycket bara under de två senaste åren. Vi har lärt oss att tänka större, tittar upp och tänker ” behöver jag verkligen just detta”, eller så vänder vi på kudden med kaffefläcken och kommer på att den andra sidan var till och med finare. Allt har två sidor. Och ja, jag är en obotlig optimist, eller jag är en obotlig realistisk optimist. Och vinden har inte bara vänt, den har också hunnit lugna ner sig. En mer hållbar värld kommer och människomyrorna som sitter med kinderna mot solen utanför mitt fönster kommer att fortsätta göra det även 2021.
Eller som designern Camilla Lundsten säger i detta nummer: ” Vi måste lära oss att tänka från olika perspektiv. Om du u ställer dig i en annan vinkel kan ett objekt få en ny betydelse. Och det är samma sak med en åsikt, eller hur du ser på en människa.”
Trevlig läsning, och hoppas ni hittar en plats där våren värmer lugnt!