CAMILLA LUNDSTEN
Designern Camilla Lundsten driver inredningsföretaget Littlephant med en stor dos medvetenhet kring hållbarhetsfrågor i fokus. Kärleken till mönster och den fria kreativiteten syns också i allt hon skapar.
Vi hälsar på hos designern Camilla Lundsten som driver företaget Littlephant och samtalar om svårigheterna och inspirationen kring att alltid sätta miljön i fokus.
pPÅ EN AV STOCKHOLMS kortaste innerstadsgator huserar en av Sveriges absolut envisaste inspiratörer tillika mest kreativa mönsterformgivare, Camilla Lundsten – grundare av det lekfullt sprudlande designföretaget Littlephant. I dag är lokalen fylld av egna produkter, allt från tapeter, porslin och kuddar till hantverksvirkade lekfigurer och böcker tampas om det lilla utrymmet. Fast fint är det – inte en centimeter lämnas åt slumpen när det handlar om estetik, eller egentligen aldrig.
– Vi går igenom vårt lager, mycket prylar, jag vet – men det är ändå rätt lagom mysigt här, eller hur? säger Camilla och visar de nya tapetrullarna från Ulricehamns tapetfabrik.
Med en mamma som var textilformgivare och en pappa som var krögare växte Camilla upp i ett kreativt tillåtande hem där pennor, papper och garnhögar alltid låg framme, redo att testas.
– För mig har det alltid varit roligt att skapa. Och jag hängde med min mamma till Konstfack, där hon var student, och följde med min pappa till hans restaurang. Det var många fysiska material runt mig hela tiden och jag tänker fortfarande på bra form som något som smakar gott. Någonting som man gillar och som känns bra i magen.
Efter att ha utbildat sig på Beckmans designhögskola och arbetat några år i London kom Camilla tillbaka till Sverige och inledde de första stegen mot det egna företaget Littlephant.
– Jag blev kontaktad av Brio, som undrade om jag ville formge en kollektion med pedagogiska leksaker, vilket resulterade i att jag öppnade dörren till alla de barnfigurer jag tänkt på länge. Därefter gick det snabbt till att elefanten Littlephant föddes, som jag även utvecklade vidare till att bli en huvudkaraktär i en rad böcker jag gjorde för Rabén och Sjögren och som snart även blir en digital värld.
Efter barnböckerna gick Camillas lekfulla design raskt vidare till egenproducerade mönsterrika väskor, textilier och kuddar som sålde som smör och prisbelönades världen
”VI MÅSTE STÄLLA OM OCH TÄNKA NYTT OCH DET FINNS VÄRDEFULL KREATIVITET INOM ALLA YRKESGRUPPER”
över. Att alla produkter som gjordes skulle vara hållbara och sparsamma för miljön har hela tiden varit i fokus.
Vad är hållbar produktion för dig?
– Att en produkt är tillverkad på ett schyst sätt. Vi arbetar med certifierade material, vilket innebär att vi vet varifrån de kommer. Och då kan vi ta ställning till om allt håller tillräckligt hög kvalitet.
Att vara ett litet företag med höga ambitioner kring rättvis produktion kan vara sårbart när någon liten del i produktionskedjan inte håller den kvalitet som utlovats.
– Vi har verkligen stångat huvudet i väggen många gånger. En liten detalj kan sätta en hel produktion på paus under lång tid, som de här väskhandtagen, säger Camilla och går och hämtar en färgglad tygväska ifrån en hylla.
– Leverantören kunde inte ge oss det läder han hade lovat från början och då fick vi ställa allt på vänt i ett och ett halvt år. Vi förlorade mycket i försäljning, för att jag inte kunde gå med på att rucka på kvaliteten på ett handtag. Då är det krångligt att vara ett litet företag och krångligt att vara envis. Samtidigt finns det inget val eftersom jag måste kunna stå för det jag gör. Men allt är inte lätt att reda ut. Det är så mycket att sätta sig in i.
Ge några exempel?
– Är det värt att använda sig av FSC-certifierat trä som måste flygas in eller åka båt från en viss plats eller är det bättre att använda ett träslag som finns lokalt? Hur vet vi att färgerna vi använder oss av inte förgiftar sin närmiljö när de kommer ut från tryckeriet? Det är inte bara materialvalet utan hela processen runt omkring som man måste kunna påverka och ha insyn i. Förutom allt detta måste jag som designer vara medveten om vilka produkter som behöver finnas.
Hur menar du då?
– Att jobba med hållbarhet är något som sträcker sig över många områden. Det handlar inte bara om att välja ett ekologiskt material utan också om livslängden på en produkt. Det existerar hysteriskt många koppar i den här världen. Vad är det som gör att just den som jag har designat också ska finnas – håller den till exempel extra länge?
Ja, varför ska den finnas?
– Våra koppar är till exempel gjorda med en speciell bränningsteknik som gör att de kan diskas i stort sett hur många gånger som helst. Sedan vill jag med mina färger och mönster inspirera till en mer kreativ och lekfull vardag. Alla designers behöver veta vad de gör och varför. Och människan kommer alltid att ha ett behov av att förnya sig lite. Vi behöver inte en helt ny soffa, men kanske ett kuddöverdrag eller textil till att sy ett nytt sofföverdrag. Och så måste vi inse att vi inte kan förändra våra hem i samma takt som nya trender kommer och går. Låt magasin och inredningsbilder göra dig glad och ge inspiration, inte vara ett facit för förändring.
Mer som en bildlig källa?
– Ja, fixa till och plocka fram sådant du redan har. Byt med kompisar. Och jag tycker det är konstigt att det inte finns ett ämne i skolan som heter just kreativitet. Vi fortsätter utbilda alla generationer i de fasta strukturerna med språk, matematik och så vidare, men problemlösning borde också gå att mäta. Hur bra kom vi vidare från det vi trodde vi inte kunde lösa, egentligen?
Och vad är kreativitet för dig?
– Nyfikenhet och experimentlust, att man vill utforska och se saker från flera vinklar. Lyssna på andras idéer och utveckla dem till något nytt. Och det händer ju just när denna pandemi breder ut sig. Vi måste ställa om och tänka nytt och det finns värdefull kreativitet inom alla yrkesgrupper.
Aktion framför passivitet?
– Ja, och att lära sig att tänka från olika perspektiv. Om du ställer dig i en annan vinkel kan ett objekt få en ny betydelse. Och det är samma sak med en åsikt, eller hur du ser på en människa.
Verkligen. Vi ser saker som vi är, inte som de är?
– Precis. Vi måste kunna se grunden, hur den eventuellt kan ändras utan att bytas ut. Och framför allt hur vacker den är i sig. Det är det som är att leva hållbart i längden.