Hallå där!
Edie Chambers, som lämnade modebranschen för leran, efter en karriär som modeskapare på bland annat Donna Karen och Levi’s och nu satsar på sitt företag Āteme Ceramics.
Hur och varför fastnade du för keramik?
– Jag snubblade in i en keramikgrupp 2015 och där blev jag kvar i två år. Keramiken blev en del av min läkningsprocess efter att jag varit utbränd. Kontakten med leran var omedelbar och keramiken blev som ett slags meditation. I dag hyr jag en studioplats i en 1800-talsateljé på Södermalm i Stockholm. Och medan jag jobbar deltid som designkonsult och trendanalytiker bygger jag upp Āteme.
Berätta om resan från modeskapare till tillvaron som keramiker?
– Efter mer än 13 år inom modebranschen började jag känna mig desillusionerad. De standardiserade kläderna, de snabba processerna, masskonsumtionen och effekterna på miljön vägde tungt på mitt samvete. Jag kände ett behov av en långsammare designprocess och att få arbeta mer fritt. Dessutom hade jag en massa kreativitet inom mig som ville ut på ett mer autentiskt vis. Till en början hade jag ingen tanke på att göra business av keramiken, men livet ville något annat.
När kreativiteten får flöda fritt och du skapar från hjärtat attraherar du positiva saker. Det var som om keramiken valde mig och ur det föddes Āteme.
Hur beskriver du ditt signum och dina produkter?
– För mig är det inte så viktigt att förmedla en signaturstil, utan jag vill mest skapa objekt med en själ. När jag arbetar kanaliseras mina känslor till leran och jag hoppas att betraktaren ska känna dem. Och kanske vilja ta med en bit av dem att vårda i sitt hem. Varje objekt är skulpterat för hand, utan keramikhjul, eftersom jag vill att leran ska leda fram formen. I det avseendet kan man kalla min keramik för en typ av intuitiv skulptering. Jag ser min keramik som en hyllning till det vackra i det ofullkomliga.
Hur går arbetsprocessen till?
– Den är väldigt flytande, jag gör det jag känner för den dagen. Jag har en skissbok med grova idéer, men det mesta finns i mitt huvud. Jag har lärt mig att aldrig försöka tvinga fram en form, det blir bättre när du låter processen flyta på naturligt. Och så ska man tillåta överraskningar i processen. Du kan ändå aldrig helt kontrollera vad som händer med leran och glasyren i ugnen. Det är det där överraskningsmomentet som är den vackra skillnaden mellan keramik och massproducerat mode.
Vad gör keramiken med dig personligen?
– För mig verkar lera grundande – som jorden den kommer ifrån – och keramikprocessen blir som ett slags meditation. I studion måste jag våga lita på resan och vara i harmoni med leran och tillståndet som den befinner sig i. Timmar kan gå utan att jag tänker eller bryr mig om något annat. Jag älskar känslan av att gå vilse i det jag skapar.
Intresset för keramik och drejning har ökat på senare år. Varför, tror du?
– Vi lever i en teknikbesatt tid där digitaliseringen överstimulerar oss. I det tror jag att keramik för många blir till något både tillgängligt och terapeutiskt. Att arbeta med lera drar dig ur vardagsruljansen och tar dig tillbaka till dina rötter. Du tvingas helt enkelt att återansluta till dig själv.
”JAG ÄLSKAR KÄNSLAN AV ATT GÅ VILSE I DET JAG SKAPAR”