Glasobjekt med karaktär
Hanna Hansdotter bor och verkar i Glasriket. Hon har sin ateljé i The Glass Factory i Boda – här pågår många nyskapande projekt och samarbeten. Hennes dagar består, enligt henne själv, av att hon flyttar runt saker.
”DET JAG GÖR MEST UNDER DAGARNA ÄR NOG ATT FLYTTA På SAKER”
HUR BÖRJADE DET?
– Jag började utbilda mig till glasblåsare för tio år sedan, då flyttade jag till Glasriket i de småländska skogarna och lärde mig blåsa glas. Efter det studerade jag på Konstfack där jag tog examen för drygt ett år sedan.
EN VANLIG DAG?
– Det finns inga vanliga dagar på mitt jobb. Oftast stressar jag till förskolan för att, nästan alltid, komma cirka fem minuter sent till frukosten som min son har där. Efter det åker jag till The Glass Factory i Boda där jag har min ateljé. Det är ett väldigt speciellt museum, som driver dels traditionell museiverksamhet, dels många nyskapande projekt och samarbeten. Vi är ett fåtal konstnärer som har våra ateljéer och verkar här. Jag fördelar tiden mellan glashyttan och datorn. Dessutom är det enormt mycket logistik och administration när man driver eget. Det jag gör mest under dagarna är nog att flytta på saker.
HUR PÅVERKAR PLATSEN DITT ARBETE?
– På alla sätt, jag är känslig för min omgivning och känner direkt om någon exempelvis har en dålig morgon. Arbetet är både ensamt och socialt och båda delarna är viktiga för mig.
På SKRIVBORDET?
– Jag kan drömma om ett
uppstyrt skrivbord med ordning och reda, men har varken ordning och reda eller ett riktigt skrivbord.
På VÄGGARNA?
– Där finns lagerhyllor med glas. Som det ser ut nu så är det mest prover som ska utvecklas till något så småningom.
VILKA PRYLAR ÄR VIKTIGAST?
– Främst är jag beroende av duktiga hantverkare i mitt yrke. Det är många personer som är inblandade på vägen till det färdiga objektet.
INSPIRERAS AV?
– Modiga människor, normkreatörer och hantverk.
I HÖGTALARNA?
– Jag lyssnar mycket på powerballader men på också reggae och hiphop. Jag brukar varva musik med dokumentärer av olika slag.
LUNCH?
– Lunchen äter jag med kollegor och då i form av en matlåda som varieras beroende på gårdagens middagssituation. Man får planera här i skogen eftersom det i stort sett inte finns några lunchställen i närheten.
SVÅRASTE ARBETSMOMENT?
– Det svåraste är nog också det roligaste och det viktigaste ögonblicket. Att tillföra varje objekt en karaktär som känns intressant, det måste kännas personligt.
DAGENS BÄSTA STUND?
– Det är absolut när jag får åka till förskolan och hämta Valdemar. Han blir så himla glad och jag inser hur mycket tid man faktiskt spenderar ifrån varandra. Man är ju i olika roller i olika tider på dagen, när jag kommer hem försöker jag att släppa arbetet och komma ihåg att jag är mer än mitt yrke.