krönika
Vad betyder hållbarhet i en relation?
och jämföra med andra och skratta Skilsmäss or och snedsteg tillsammans och barn och drömmar och familjer och jobb och semestrar och gemensamma vänner och kvällar och morgnar och hur man beter sig mot varandra. Ilska och pussar och läppstift och svärmor och läxor och gympa och terrorattentat och lämna och hämta och det är kallt ute och fan jag måste börja träna. Fest hos grannar och lördag på Emmaus och bilen är sönder och jag hatar att vara fattig och champagne och anklever och sex i duschen. Köper du ett par sneakers till så lämnar jag dig och ska vi fira jul i Sverige och yoga och är du full nu igen och jag ska ut på fredag och jag älskar dig. Verkligen.
Jag älskar allt det där och jag vill aldrig vara utan. Aldrig utan dig. Aldrig utan oss. För när jag blundar så håller du mig. När jag inte orkar. Inte vågar. När jag faller. Så håller du mig. Det är hållbarheten. Vi är hållbarheten. Det är inte sällan jag funderar på hållbarheten i mitt förhållande med Fransyskan. Man måste tänka på det ibland. Anstränga sig lite. Det tror jag på. Och jag vet att hon gör det med.
För – hållande. Det förutbestämda. Att det skall hålla. Jag brukar hata sådant. Man vet vad man får. No surprises. Samma frukost. Samma väg till jobbet. Samma kollegor. Samma helger och samma polare. Samma musik och samma allt. Men med henne? Jag älskar det. Det är inte där jag vill ha förändring. Gärna allt det andra. Men låt min kärlek vara densamma.
Idag är det två dagar sedan terrorattentatet här i Paris. Jag har en vän som var på konserten i Bataclan, men han klarade sig utan fysiska skador. Han flydde upp på taket och blev genom ett fönster insläppt i en lägenhet tillsammans med ett fyrtiotal andra. Det dröjde nästan fyra timmar innan polisen gav dem klartecken att lämna lägenheten. Hans flickvän är höggravid och låg hemma och sov. Hon undrade mumlande om konserten hade varit bra när han lade sig bredvid henne i sängen. Han svarade kort ja, och bestämde sig för att berätta dagen efter för att inte orsaka någon panik. Han sov inte en blund den natten, men kände ett helt osannolikt lugn bredvid henne och sitt ofödda barn. Tacksamheten. Och den ofantliga kärleken.
Min vän är en riktig man. Han är franskt macho, kort och gott. Från Normandie. Spottar i näven och går vidare. Men här, under duntäcket med armarna runt sin sovande flickvän, grät han som ett barn. Hela natten. Han bara grät. Och grät. Och grät.
Jag tror hållbarheten handlar lite om det också. Om tacksamheten. Som jag skrev i en statusuppdatering en gång: ” Ibland tänker jag så här; jag är inte helt säker på att jag skulle vilja vara ihop med mig. Och om vi alla tänker så, borde vi också vara nöjda med att vi har nån som står ut.” Visst, om bara jag går runt och är tacksam hela dagarna så lär det ju inte funka så skitbra i längden. Men om alla är det. Om alla bara blev lite ödmjukare inför sin egen förträfflighet. Kanske är jag inte så jävla kul att vara ihop med ändå? Alltså helt ärligt. Och så har vi en människa, en enda, som faktiskt är villig att gå hela vägen. Att hänga på i vått och torrt trots att du emellanåt är en idiot. Borde man inte köra på det då?
”Jo, men vi växte liksom ifrån varandra.” My ass. Kanske om ni blev ihop vid femton års ålder och vid tjugofem kom fram till att en ville ha barn och den andre inte. Eller något sådant. Ok. Fair. Men inte fan kommer du plötsligt på grejer när du fyller fyrtio som är avgörande för din kärlek till någon som du har känt i femton år? Och om du gör det, är det värt det? Blir det bättre? Grönare? Verkligen?
En del säger att man måste vara bästa kompisar för att få det att funka i längden. Andra nämner gemensamma intressen som en viktig ingrediens, och somliga menar att om man vill att ens relation skall hålla så måste man hitta på något extra kul ibland. Överraska liksom. Något med choklad. Något som man kan leka med. Ett jävla Kinderförhållande. Jag köper inte det. Jag tror det är mycket enklare än så. För när jag blundar så håller du mig. När jag inte orkar. Inte vågar. När jag faller. Så håller du mig. Det är hållbarheten. Vi är hållbarheten.
”… jag är inte helt säker på att jag skulle vilja vara ihop med mig.”