CASH IS KING?

Finansvärlden kan vara en mörk plats – inte minst i Carolina Neuraths nya roman.

Redan som 25-åring belönades journalisten och författaren Carolina Neurath med Guldspaden för sin och Jacob Bursells granskning av revisionsbranschen i SvD Näringsliv, som inleddes efter den omtalade kraschen i HQ Bank som hon även skrivit boken Den stora bankhärvan om. Nya romanen Fartblinda är inspirerad av samma händelse – och av verkliga personer i branschen. Du har berättat att en del finansmän kan känna igen sig i boken och kanske bli upprörda. Hur blir du bemött efter alla dina granskningar?

– Den som såg min intervju på svd.se med Bert Karlsson i höstas kan se ett väldigt upprört beteende, för att uttrycka det milt. Det hör inte till vanligheterna att affärsmän tappar fattningen på det sättet. Men när man gör granskningar och tar upp känsliga frågor riskerar det att röra upp känslor. Det är en del av min vardag som jag lärt mig att hantera. Vad beror den tvivelaktiga jargongen och tankesättet i branschen på?

– Ett klassiskt problem i bankvärlden är att det tas höga risker, vilket ibland kan vara nödvändigt för att tjäna mycket pengar, men där man i vissa fall blivit just fartblind. De kör över riskansvariga och blundar för varningssignaler. Ibland har hungern efter pengar lett till att vissa banktoppar hamnat i lagens gråzon. Det är också det som skildras i boken. Vilket är det största problemet inom bank- och finansvärlden idag, skulle du säga?

– Det kan finnas ett problem i att kunder alltid är i underläge mot sin bankrådgivare. I boken framgår det hur bankcheferna har satt i rutin att alltid låta den de har ett möte med vänta några minuter, just för att personen ska känna sig i underläge. Generellt tror jag att man som kund vid ett bankmöte måste se till att vara väldigt påläst och inte lita blint på sin bankman eller -kvinna. Du måste vara medveten om att deras uppgift är att tjäna så mycket pengar som möjligt på dig – hur gulliga de än verkar.