Electra Hallman om sitt engagemang
Skådespelaren Electra Hallman har på kort tid gjort raketkarriär i Teatersverige. Med sina gestaltningar ser hon till att ifrågasätta både normer och det rådande samhällsklimatet.
Electra Hallman står redan på scenen när publiken börjar strömma in på Dramatens stora scen i slutet av november. Hon är klädd i en stor, pompös klänning och står fokuserad, vänd bort från havet av människor. Snart ska ljuset dämpas och Electra ta ton som Hedda Gabler, en frustrerad kvinna instängd i patriarkala strukturer som tolkats av många regissörer sedan pjäsen med samma namn skrevs av norska Henrik Ibsen 1890. I regissören Anna Petterssons nytänkande tolkning spelar Electra mot en gigantisk skärm där en film med andra karaktärer loopas och blir som motspelare.
Det här är Electras första huvudroll sedan hon gick ut Teaterhögskolan i Malmö 2015 – en roll som inneburit ett stort genombrott för den blott 22-åriga skådespelaren. När hon fick frågan av regissören (efter att Electra frågat om en fika …) hade Electra aldrig sett en Ibsen-pjäs. Nu har hon spelat för utsålda hus och flyttats från en lite mindre scen på Dramaten, Lejonkulan, till en av Sveriges mest prestigefulla: Stora scenen på Dramaten.
– Jag blev taggad på Annas koncept kring föreställningen och såg det hela som en gigantisk utmaning, vilket det också har varit. Föreställningen kräver enormt hög koncentration, i och med att den är så tekniskt avancerad. Det går inte att spela den till 80 procent, det är allt eller inget, vilket jag uppskattar när jag jobbar, säger hon.
Electra Hallman hamnade inom teatern av en slump. Först var det en fritidsaktivitet som barn, och när hon valde att gå teatergymnasium insåg hon att det ju faktiskt kanske skulle gå att försörja sig på skådespeleri.
– Jag hade lärare där som berättade om scenskolorna. Då bestämde jag mig för att söka, och så gick det vägen. Det är inte nedärvt alls med andra ord, utan något jag hittade själv, säger Electra som också har ett stort politiskt engagemang som hon gärna tar med sig in på teatern.
– När vi lever i en så pass ondskefull tid måste man som medmänniska ta sitt ansvar för att ändra på det. Man kan kalla det för politiskt engagemang, men jag skulle helst se att viljan att ha en jämlik värld kunde ses som ett neutralläge snarare än något radikalt. Finns det något du skulle vilja förändra med branschen?
– Mycket. Men främst att bredda synen på vad vi kan göra på scenen. Vilka berättelser och kroppar som får ta plats och vad vi kan åstadkomma med hjälp av scenkonst. En modigare bransch skulle jag vilja ha. Många i publiken längtar efter nya bilder och många som inte är i publiken längtar efter att bli inbjudna. Finns det någon fråga du brinner extra för just nu?
– Asylrätten. Det är en stor skam att svenska politiker har så lite solidaritet att de stänger våra gränser, splittrar familjer och har normaliserat ett fascistiskt samhällsklimat. Internationell solidaritet för fan. Vad skulle du säga är din styrka som skådespelare?
– Jag vill tro att jag har en vass analys som på scenen övergår i en skarp och exakt fysisk gestaltning. Jag tänker att jag har ett stort fysiskt fokus som skådespelare, något jag själv uppskattar när jag ser andra skådespelare arbeta. Jag gillar när kroppen får berätta det som ord kanske inte alltid kan uttrycka. Jag tänker att det är det som är unikt för vår yrkeskategori – att det faktiskt handlar om att sätta en fysikalitet till det skrivna ordet. Vad har du för drömmar med ditt yrke?
– Jag drömmer om att skapa tillåtande och inkluderande rum för så många som möjligt. Att skapa en plats och ett forum där perspektiv som gärna glöms bort eller negligeras får ta plats. Kulturen och konsten är bland det viktigaste vi har i samhället och en politisk plattform som har möjlighet att skapa andra vägar till möten än genom diskussion kring sakpolitiska meningsskiljaktigheter. Att via olika historier utmana samhällsordningar och makthavare, som ett av flera steg i riktningen mot ett mindre segregerat och hierarkiskt samhälle. Jag vill också vinna en Oscar för bästa huvudroll.