En sport på frammarsch
Amerikansk fotboll är en stor sport ute i världen men den är inte lika välbekant för oss i Sverige, allra minst hos kvinnor. ”Det är väl ingen sport för tjejer?” kanske någon tänker. Det är det visst! Plaza Kvinna har mött en av de kvinnor som tar sporten
Man behöver inte ha provat på sporten för att förstå att det är tufft. I fjol knep Anna Jonsson en plats i Sveriges landslagstrupp och nu spelar hon sin fjärde säsong i det Stockholmsbaserade laget Mean Machines. Bara namnet säger en del om attityden. Men bakom spelet ligger även mycket taktik.
– Det roligaste är nog att det är mycket strategi. Vi är väldigt beroende av varandra, och vi förväntas göra saker på ett visst sätt. Vi har alla en rutt som är förutbestämd, antingen för att man ska få bollen eller för att luras. Om jag inte gör mitt jobb så förstör jag för någon annan. Alla räknar med att jag gör det jag ska. Punkt slut. Sen är det kul att det är en kontaktsport; att det smäller lite. Om man inte gillar att det smäller så är man lite fel ute. Det jobbigaste är nog det mentala. Det är tufft. Du måste hela tiden fortsätta, oavsett hur mycket stryk du än får. Men det är något bra med lagsport, det borde alla hålla på med. Hur är stämningen på planen?
– Stämningen bland oss tjejer i laget är bra. Man måste ha stor tillit till varandra. Om vi inte kan lita på varandra så kommer vi att skada oss. Vi är en tajt grupp med bra människor som har väldigt kul tillsammans. Stämningen på matcher däremot är tuff. Det är tufft där ute på planen, men samtidigt schysst spel. Även om det ser ut som att man får göra vad som helst så finns det regler. Man försöker att inte göra illa varandra, även om det ser ut så. Starkast vinner. Så är det bara. Brukar du få frågan om hur det är att vara kvinna i sporten?
– Ja, det får jag. Men jag tycker inte att jag får den frågan lika ofta längre. I början var det ju väldigt mycket sådana frågor. Men i takt med att damsidan växer så avtar det. Överlag kan jag tycka att det är lite väl mycket fokus på manligt och kvinnligt. Det är ju ändå bara en sport, och sporten är så pass liten i sig att männen inte heller har speciellt bra förutsättningar. Skillnaden är inte jättestor, även om det är fler män som spelar. Det är en sport på frammarsch, för oss alla, och det är jättekul. Varför tror du att frågan om hur det är att vara kvinna i sporten förekommer, även om den börjat avta?
– Frågan förekommer nog i alla sporter som anses vara manliga. Men speciellt i amerikansk fotboll då det är en väldigt ung sport bland kvinnor i Sverige. ”Gör det inte ont?”, ”Är det inte farligt?”, ”Det är väl ingen sport för tjejer?”, är väldigt vanliga frågor man får. Men många säger också ”Wow så modig du är!”, "Det skulle jag aldrig våga eller klara av". Så majoriteten man pratar med är väldigt positiva och imponerade och vill veta mer. Hur önskar du att det ser ut för kvinnor inom amerikansk fotboll i Sverige om fem år?
– Jag vill se en förbättring främst vad gäller landslagsnivån. Damlagsverksamheten borde vara på en högre nivå än vad den är idag. Det är verkligen något att sträva mot. Det ska vara fint att spela i ett landslag, att ha hamnat där. Nu betalar vi till exempel våra resor själva, förvisso till ett reducerat pris, men ändå. Så det blir även en kostnadsfråga i och med att man får vara med. Alla ska ha råd att få vara med i landslaget. Sedan hoppas jag att det om fem år finns en ännu större damserie i Sverige med ännu fler lag. Men samtidigt behöver både herr- och damsidan växa. Sporten måste lyftas. Det är ju en stor sport i världen men inte hos oss. När man slutar träna själv får man inte sluta bidra. Träna och led andra, lär de yngre! Skapa en flickserie! Det behövs.