De senaste modenyheterna
Efter femton år som modell tröttnade Cecilia Bönström på yrket, men hon kände inte att hon var klar med modebranschen. På vinst och förlust ringde hon upp Zadig & Voltaire och fick börja arbeta som assistent. Tre år senare utsågs hon till chefsdesigner. Plaza Kvinna mötte henne backstage vid vår- och sommarvisningen på New York Fashion Week. När uppstod ditt modeintresse?
– Jag och min tvillingsyster växte upp i Hovås utanför Göteborg, där vår mamma brukade klä ut oss. Ena dagen som Sarah Moon med långa klänningar och stråhattar, och nästa dag var det svart polo med en Burberry-trench. Sedan blev jag modell, reste världen runt, såg så mycket snyggt i modebranschen och fick ett intresse för det. Sedan, från den ena dagen till den andra sa jag, ”Nej, jag kan inte vara modell längre. Jag älskar det, men jag måste ändra på mitt liv. Jag tycker om Zadig & Voltaire, jag ska ringa upp dem”. Och det var mitt öde. De sa ”Okej kom över och visa vad du kan”. Jag har ju aldrig gått i någon modeskola, utan det var något som låg naturligt för mig tydligen. Sedan har jag fått lära mig dag för dag. Var det så enkelt alltså, att bara ringa upp dem?
– Ja, och det är ju också ett bevis på att Zadig & Voltaire är ett väldigt tufft märke, som vågade investera sin tid i mig. Vem är den här tjejen som kommer hit liksom? Henne måste vi ge en chans. Och efter tre år som assistent gav de mig ansvar för hela schabraket. Det känns som ett märke med mycket girl power?
– Javisst! Jag gillar girl power. Jag gillar att vara feminin, men med en maskulin touch. Jag gillar att vara en tjej, men att ha en kille bredvid mig. Och det är den kontrasten jag gillar i mina kläder: att man kan ha på sig en tunn sidenklänning med en stor herrkavaj över. Din tvillingsyster berättade före visningen att du var fullständigt lugn backstage. Blir du aldrig nervös?
– Jag koncentrerar mig så mycket. Det är något jag är född med. Det var likadant när jag började göra pre-kollektionen i Paris. När vi började rita på visningskollektionen var vi jätteförsenade och alla hade panik. Jag sa: ”Få inte panik. Nu gör vi det här. Koncentrera er. Vi fixar det”. Och i slutet av juli hängde allt klart i Paris, och alla kunde åka på semester i augusti. Jag är född sådan: koncentrerad och fokuserad. Jag tänker positivt helt enkelt. Är det ett svenskt eller ett franskt drag? Med tanke på att du bott i Paris större delen av livet?
– Det är helt svenskt. Det kommer från min svenska uppfostran och den svenska mentaliteten. No drama – bara positivt tänkande. Och hela teamet följer mig i det tankesättet. Jag pushar dem framåt. Har du någon personlig favorit i vårkollektionen?
– Ja, det är den vita kostymen i läder. Den oversized kavajen och byxan i vitt skrynkligt läder, matchat med en lila bh. Du skulle kunna gå och gifta dig så, och bara vara så cool.