På djupet med Alicia Vikander
Alicia Vikander är på toppen av sin karriär. Vi åkte till London för att träffa henne och fick ett nära samtal om #metoo, efterhängsna paparazzis och den nya rollen som actionhjälte.
”Jag var extremt chockad när nyheten kom ut ”
V i har inte ens hunnit hälsa på varandra när
Alicia brister ut i ett stort leende och exalterat berättar hur glad hon är över att äntligen få prata svenska. I samma stund ursäktar hon sig.
– Jag har gjort så många intervjuer på engelska nu att jag har blivit så van vid att prata engelska, så det kan hända att jag tappar orden eller har en konstig meningsbyggnad, säger hon.
Men svenskan är det inget fel på. Visst slänger hon in några engelska uttryck emellanåt, men hon gör det på ett sätt som känns naturligt och charmigt.
Vi möts i en minimalistiskt inredd svit på ett lyxhotell i östra London – staden hon numera kallar sitt hem. På fötterna har hon ett par skyhöga pärlprydda pumps från Nicholas Kirkwood, men hon sitter uppkrupen i skräddarställning i soffan som om det vore ett par tofflor. Alicia Vikander tillhör numera Hollywoodeliten, men hennes varma och vänliga sätt får det att kännas som om vi sitter i ett vardagsrum och talar som vänner.
– Jag var tjugo när jag flyttade hit, när man inte riktigt vet än vad man ska göra i livet. Jag har ett sådant tydligt minne av när jag var tjugo, att jag tänkte fan nu skulle jag, ursäkta mig, nu skulle jag vilja snabbspola några år, för jag vet inte än vad jag ska göra eller vad jag vill göra. Och det var ganska mycket press utifrån. Folk frågade: ”Ska du plugga nu?” ”Vad ska du bli?”
För drygt ett årtionde sedan var Alicia Vikander en vanlig tonåring som nyligen flyttat från Göteborg till Stockholm för att utbilda sig till dansare. Idag är hon en av världens mest eftertraktade skådespelare, som tillsammans med sina branschkollegor ställde sig upp på Golden Globe-galan i januari för att applådera åt
Oprah Winfreys numera ikoniska tacktal. Precis som de andra gästerna var Alicia klädd i svart som en protest mot sexuella trakasserier och bristande jämställdhet. Av samma anledning undertecknade hon i höstas upproret #tystnadtagning, tillsammans med över 800 andra svenska skådespelare. Det är tydligt att #metoo har påverkat henne, precis som det har påverkat hela skådespelarbranschen – och världen i övrigt.
– Jag var extremt chockad när nyheten kom ut, precis som alla andra. Och jag har varit extremt stolt över och sett upp till alla dessa kvinnor som har talat ut. Och ringarna på vattnet … Det är inte bara i nöjesindustrin – det är överallt. Det är inte bara en diskussion som vi har. Inga av mina närmaste vänner arbetar i den här branschen, och för dem är det en lika stor revolution som pågår just nu, vilket är en fantastisk sak att följa, säger hon. På vilket sätt tror du att det kommer att påverka filmindustrin?
– Jag hoppas och jag känner att det finns en medvetenhet, och att en förändring sker. Det faktum att människor känner att de kan göra sina röster hörda, om sådant som konstigt nog är normaliserat, som de kände att de skämdes över, och som var en del av deras jobbmiljö, vilket är fruktansvärt och motbjudande. Nu känner jag verkligen att diskussionen har blivit så stor och den har färdats genom alla branscher, så jag hoppas och tror verkligen att den här medvetenheten kommer att föra med sig förändring.
Alicia Vikander har på kort tid blivit ett av de hetaste namnen i Hollywood. 2016 tog hon emot en Oscar för bästa kvinnliga biroll i filmen The Danish Girl – något som gjorde att ännu fler fick upp ögonen för den unga skådistalangen från Göteborg. Men det var inget som hjälpte henne att få rollen som Lara Croft i filmen Tomb Raider.
– Det var bestämt redan före Oscarsgalan att jag skulle göra den, så det är över två år sedan. De annonserade det någon månad efteråt, men jag hade redan haft diskussioner med dem under en längre period. Jag ifrågasatte självklart filmerna med Angelina Jolie som redan hade gjorts, för hon gjorde ju verkligen den filmen till en ikon. Det var ju den mest kända kvinnliga actionhjälten man hade sett för femton år sedan. Men sedan träffade jag
Roar (regissören Roar Uthaug, reds. anm.), och jag spelade det nya spelet från 2013, och insåg att det var ganska stor skillnad på spelen som har kommit ut nu och dem som släpptes under nittiotalet.
Men vi kommer inte att få se Alicia i de minimala hotpants som Angelina Jolie bar i den första filmatiseringen av Tomb Raider. Istället bär hon cargobyxor – något som Alicia anser ligger mer i linje med vad vi idag anser vara sexigt.
– Det är inte bara karaktären Lara Croft som har förändrats, det är samhället. Jag tror att det vi upplever som attraktivt och sexigt helt enkelt är annorlunda. Jag tror inte att ens unga pojkar, tonåringar eller vanliga tjejer skulle säga att ett par korta shorts är det de tycker är sexigt. Det har faktiskt förändrats, vilket är en fantastisk sak. ”Du vill inte göra henne sexig?” Jo, jag vill göra en ung kvinna som är sexig, men jag vill även göra henne grym, cool, kvick, rolig … Jag vill att hon ska vara någon du vill umgås med, både som kvinna och som man. Jag tycker att det sociala samhället har förändrats på ett bra sätt, och det här är mer aktuellt och i linje med vad vi anser vara sexigt. Vad vill du säga till dem som anser att en kvinnlig huvudkaraktär inte kan bära upp en sådan stor och kommersiell actionfilm?
– Jag menar, Hunger Games och Wonder Woman släpptes och bevisade att de hade fel …
Inför inspelningen av Tomb Raider fick Alicia genomgå fyra månaders hård träning för att komma i fysisk form och gå upp de 5–6 kilon som rollen krävde. Hon berättar också att hon under de 107 inspelningsdagarna gick upp klockan 04.45 varje
morgon för att gå till gymmet.
– Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att göra en pull-up i hela mitt liv. Första gången hängde jag bara där, och min tränare sa åt mig att det första jag skulle göra var att försöka lyfta mina axlar. Och jag sa ”Jag försöker lyfta mina axlar”. Men inget hände. Och den första gången jag klarade av att göra det, adrenalinet jag fick … Det var en mix av att vara glad, exalterad och totalt överraskad. Jag kunde inte tro att jag faktiskt klarade det. Nu kan jag nog göra 35–40 armhävningar och 6–7 pull-ups. Det tar fyra månader att komma dit och det tar tre veckor att tappa allt, skrattar Alicia. Du gjorde de flesta stunten själv. Skulle du säga att du är orädd som person?
– Ibland var jag verkligen rädd. Jag visste att jag hade ett fantastiskt team som alltid var där, och att om jag hade sagt till dem att nu har vi nått gränsen, så hade de sagt att det var okej. Men de såg att jag ville försöka. Jag var så kall. Det var så kallt. Och man måste hålla energin uppe, så man blir så fokuserad på att bara göra det. Det var roligt att göra det, men det är inget jag behöver göra igen. Du har en bakgrund som dansare. På vilket sätt har det hjälpt dig?
– När det blir tufft i livet brukar jag alltid tänka att det inte är lika tufft som det var att träna dans. Det är förmodligen det tuffaste jag någonsin har gjort. Jag känner det fortfarande när jag går på opera och ser dansare; att det är ett sådant engagemang bortom något jag har sett i mitt liv. Även om jag lämnade dansen, och visste att det inte var något jag skulle hålla på med i mitt liv, så älskade jag det.
Alicia är även bioaktuell i filmen Euphoria – ett känslomässigt systerdrama där hon återförenas med regissören Lisa Langseth som upptäckte henne en gång i tiden.
”Alicia är en enorm världsstjärna nu, och på en helt annan plats. När vi var i Zürich var det kravaller kring hotellet. Jag kan inte sluta förvånas över hur stor hon är. Det går inte att gå på gatan med henne”, sa Lisa Langseth i en intervju i januarinumret av Plaza Kvinna. Och det strålkastarljus som nu vänds mot Alicia är inte alltid uppskattat.
– Jag var ute i Nevadaöknen på en buggy med en tjejkompis, och så skämtade jag.”Ja, jag ska väl inte ta av mig min topp här. Här kan det vara paparazzis”. Fast jag tänkte att så kan det ju inte vara. Men då är det någon som har klättrat upp i bergen och tagit bilder. Och det är konstigt, för det känns inte som att det borde vara lagligt. Jag har inga problem när folk kommer fram och säger hej, det är fantastiskt. Jag är social och jag älskar att prata med folk, men den biten är den enda som jag tycker är konstig.
Alicia har fler exempel på hur påfrestande det kändisskap som följer med karriären kan vara, och hur det har påverkat hennes sociala umgänge.
– Jag är nog ganska privat generellt så jag rör mig kanske mer på ställen där det inte är lika stora folksamlingar. Det här året är första året jag har varit iväg med vänner, och vi hade en incident när vi trodde att vi var ensamma, fast det var en båt som tog bilder på 300 meters avstånd. Vi var ute till havs och det var inte en enda båt i närheten. Men 300 meter kan man tydligen ta bilder ifrån. Och sedan ska jag hänga med mina tjejpolare, som är mina gamla polare som jag har hängt med sedan jag var 17 bast. ”Nu ska vi gå ner och bada”. ”Nej, jag sitter här i min håla istället”, och det är tråkigt, förklarar hon.
När intervjun har avslutats, vi har kramat om varandra och jag går ut till alla de andra journalisterna som rest från världens alla hörn för att få några minuter med Alicia, påminns jag om att det avslappnade samtalet till trots är en världsstjärna jag precis talat med. Alicia Vikander tillhör numera Hollywoodeliten, och hon kommer att få vänja sig vid att ha efterhängsna fotografer i hälarna även i framtiden. För hennes karriär – den går spikrakt uppåt.
”Ibland var jag verkligen rädd”