135 Sneaky fuckers och andra vänner
Plaza Kvinnas krönikör Andreas Jakobsson menar att det ligger i vår natur att sortera in människor i fack, och utvecklar sitt resonemang kring olika sorters vänner.
en krönika angående olika Jag skrev för ett tag sedan sorters vänner där jag av platsbrist var tvungen att utesluta ett par kategorier. Tänkte prata lite om dem nu.
Sneaky fuckers. Det här är egentligen ingen grupp utan snarare ett fenomen. Oftast (och kanske som tur är) har man bara en sån här vän. För ett par år sedan läste jag en artikel där en engelsk biolog vid namn John Maynard Smith gjort en tämligen fantastisk upptäckt. Genom DNA-analyser hade han kommit fram till att det ofta inte var alfahannen i gorillagrupper som var pappa till alla små ungar, utan istället den betydligt lägre i rang stående betahannen. Eftersom alfahannen ständigt var upptagen med att försvara sin ställning och slå sig själv på bröstet, fanns det utrymme för betahannen att smyga fram och ligga med honorna när han inte var där. Därav begreppet sneaky fucker.
Fenomenet med en snubbe (för det är oftast snubbar) som smyger sig till samlag låter föga fräscht. Det håller jag med om. Det är viktigt att poängtera att sneaky fuckers inte är några stalkers eller andra sliskiga polare som ligger i en buske någonstans och väntar på rätt tillfälle. Kanske funkar det så i djurriket. Det vet jag ingenting om. De är ju lite mindre politiskt korrekta de där djuren. Nä, en sneaky fucker är den där killkompisen som har många tjejkompisar, är lagom fysiskt snygg och väldigt social. Och det viktigaste av allt; han håller sig i bakgrunden till alfahannen. Det finns alltid någon i hans direkta närhet som tar all uppmärksamhet. Keep your friends close and your enemies closer …
Föräldrar-till-ens-barns-vänner. Det här är en grupp som är oerhört viktig, framför allt om man som jag har flyttat till en ny stad eller till och med ett nytt land. Föräldrar-till-ens-barnsvänner är i stort sett den enda gruppen förutom jobbvänner som man får tillgång till när man passerat 30. Ibland blir det jackpot och man lär känna riktigt bra människor och ibland blir det … mindre bra. Som när vi blev inbjudna till söndagsmiddag hos några föräldrar till min äldste sons klasskompis, och pappan i familjen satte igång ett klipp från en catwalk med Victorias Secret på projektorn. Halvmeterstora stringrumpor och guppande bröst framför storögda sjuåringar. Pappan som fnissade och kom med nervösa kommentarer. Mamman som inte sa något alls. Och jag och min fru som sjönk djupare och djupare ner i stolen. Det hela inträffade för tre år sedan och vi har inte riktigt hittat ett datum att bjuda tillbaka än. Svårt. Det är mycket i kalendern just nu. Asmycket.
Idrottsvänner. Jag har börjat spela volleyboll på måndagar. Volleyboll är oerhört trevligt. Dock mycket trevligare än dem som spelar volleyboll. Eller så här, jag ska inte säga att de inte är trevliga, för det är de. Men antalet långa nördar som får utlopp för sin sexuella frustration genom att hoppa upp och smasha på en vit läderboll är förvånansvärt många. Jag har en teori om folk som sysslar med idrott där det inte förekommer någon fysisk kontakt. Men det kan vi ta en annan gång.
Idrottsvänner är en grupp som är väldigt platsorienterad. Man träffas en gång i veckan i en sunkig gympasal i förorten iklädd shorts och knäskydd, och skulle man stöta på varandra utanför den miljön kan man ha svårt att känna igen varandra. Det blir lite som när man är på bilsemester i Europa och ser sin bil, som man är van vid att se utanför ICA eller dagis eller sin lägenhet, plötsligt stå parkerad i solnedgången vid någon stenig strand i södra Italien. Och man tänker: fan, är det verkligen samma bil?
Oönskade vänner. Vad är en oönskad vän? Är det inte motsägelsefullt att ha en vän som man inte vill ha? Jo. Men ibland är livet egendomligt. En oönskad vän är inte sällan en väns vän. Så enkelt är det. Såvida man inte är inblandad i någon form av gangsterverksamhet. Då har man antagligen en tomtesäck full med oönskade vänner. Jag tror vi alla har riktiga vänner som i sin tur har vänner som man bara … varför?! Och eftersom många av oss lever under devisen ”dina vänner är mina vänner” så kan det ibland bli komplicerat.
– Jag bjöd med Karin på fredag. Hoppas det inte gjorde något. – Karin? Hon som … – Ja, jag vet. Hon är lite speciell. Men jävligt rolig. Du måste bara lära känna henne först. – Ok. Kul. Verkligen.