Dumpa machokulturen

Vad är en riktig man? I ett genusmedvetet 2018 är den frågan hetare än någonsin. Med globala kvinnomarscher, satiriska memes och handlingskraftiga hashtags peppas tjejer att ta plats. Samtidigt börjar allt fler killar ledsna på att vaggas in i machokulturen med dess påklistrade roller. Men vad skulle hända om vi vågar uppfostra pojkar mer som flickor?

Lekplatsen har fått en ny maktspelare. I varje klätterställning finns en liten flicka med trassligt hår och trasiga jeansknän som vill klättra ända till högsta tornet, och komma dit först. Hon är resultatet av att fler och fler föräldrar uppmuntrar sina döttrar att ta för sig och tuffa till sig – egenskaper som tidigare har varit reserverade för pojkar. Men denna nya frihet verkar bara gälla för flickor. En stillsam pojke i glittrig klänning som ömt vårdar en älskad docka möter inte samma entusiasm. 2018 finns det fortfarande ett starkt tryck på en pojke att vara som en pojke. ”We’ve begun to raise daughters more like sons, but few have the courage to raise our sons more like our daughters.” Citatet är hämtat från den amerikanska feministikonen Gloria Steinem redan 2004. 84-åriga Steinem, som har kämpat för jämställdhet mellan könen sedan 60-talet, menar att så kallade feminina egenskaper – att vara lyhörd, empatisk och omtänksam – borde uppmuntras hos alla barn, oavsett kön. Ett skäl till att det går trögt är att de traditionellt manliga egenskaperna – som handlingskraft, mod, styrka – fortfarande värderas högre än det traditionellt kvinnliga. En man som är mjuk och lyssnande får lägre status, bland både män och kvinnor, än en man som pekar med hela handen.

– Det finns fortfarande en stark mansnorm i samhället. Om vi uppmuntrar döttrar att vara mer som män så säger vi fortfarande att mannen är norm. Men om en son tar till sig något typiskt kvinnligt så tänker vi att h anger avkall på något, säger försko lepedagogen och genus vet aren Lotten Herou.

Ett annat skäl till att pojkarna har hamnat i skymundan är att kampen för jämställdhet har saknat drivande män. Något som har gjort att bara kvinnor blivit feministiska modeller för nästa generation medan pojkar har saknat bredden av förebilder. Det är först på senare år som färgstarka normbrytare har tagit plats i rampljuset. 2011 stod Iggy Pop för en populärkulturell höjdpunkt, när en bild på honom i klänning och med Dior-väska (plåtad av svensken Mikael Jansson) spreds i sociala medier ihop med citatet ”I’m not ashamed to dress ’ like a woman’ because I don’t think it’s shameful to be a woman”. Fem år senare blev skönhetsbloggaren James Charles utsedd till sminkmärket CoverGirls första CoverBoy. Sverige har inte varit sämre, med namn som popstjärnan Yohio och operasångaren Rikard Söderberg som tagit ett nytt grepp om genus och vad det innebär att vara man år 2018. Lotten Herou har jobbat på förskolor med tydlig genusinriktning, och där mötte hon föräldrar som var måna om att även deras söner skulle få tillgång till hela spektrat av känslor och egenskaper. Där kunde pojkarna ta på sig prinsessklänningar eller göra pärlhalsband utan att få gliringar från de andra barnen.

– Det hade väldigt positiva effekter, både för gruppen och individen. Det blev en större trygghet i gruppen, med fler som både vågade ta plats och ge plats. Barnen lekte mer fritt med varandra i stället för att dela upp sig efter kön. Pojkar som har fått möjlighet att utforska flera sidor hos sig själva har lättare att se olikheter hos andra som tillgångar.

Att män tar skada av den snäva mansrollen märks tydligt i statistiken. Mer än 90 procent av alla som sitter i fängelse i Sverige är män. I västvärlden är det nästan fyra gånger fler män än kvinnor som begår självmord – i åldersgruppen 15–44 år är det den vanligaste dödsorsaken bland män. Nästan var femte svensk man har ingen nära vän, ett faktum som bland annat gett upphov till initiativet killmiddag.se, där män som vill prata om känslor och normer får möjlighet att mötas. Dessutom lyckas pojkar generellt mycket sämre än flickor i skolan, något som skolforskaren Fredrik Zimmerman har undersökt i sin rykande färska doktorsavhandling. Efter att ha följt en grupp niondeklassare kunde han konstatera att ett sätt att förbättra pojkarnas resultat skulle vara att uppfostra dem mer som flickor – att lära dem självdisciplin och samarbete. Men han upptäckte också att pojkarna var fullt medvetna om att mansnormerna var en sorts teater.

– Jag blev förvånad över hur ärliga de var med det när vi pratade en och en. De var tydliga med att de hade samma känslor som flickorna, men berättade också att ”det vågar vi inte visa, för då blir vi sedda som mesar och mindre manliga”. Idéerna om vad som är manligt och kvinnligt har skiftat genom historien. I början av 1900-talet var rosa en färg för aktiva pojkar, medan blått ansågs passa bättre för stillsamma flickor. Det var först i samband med världskrigen och dess murriga uniformer som en dovare färgskala letade sig in i pojkmodet. Genom historien har det dessutom ständigt hävdats att män var manligare förr.

– När tv-reklamen kom på 90-talet började företag att rikta reklam direkt till flickor eller pojkar, och då drog man upp könsrollerna ett snäpp till, så att det blev ännu mer uppdelat än tidigare, säger Marie Tomičić, en av författarna till den hyllade genushandboken ”Ge ditt barn

En stillsam pojke i glittrig klänning som ömt vårdar en docka möter inte lika mycket entusiasm.

100 möjligheter i stället för 2”. Marknadslogiken är enkel: genom att marknadsföra leksaker och kläder till bara flickor, eller bara pojkar, kan man sälja dubbelt så mycket prylar. För hur ska en pojke kunna ärva en tröja med puffärmar och texten ”Daddy’s little princess” från sin storasyster? Marie Tomičić menar att könsrollerna sitter så djupt att det krävs att många föräldrar samtidigt vågar förändra sin pojkuppfostran för att normerna ska brytas. Hon pratar om transrörelsen som en viktig kraft för förändring idag. Likaså de många unga människor som börjar säga ifrån mot att bli uppdelade i antingen eller. Hon tror också att uppmärksamheten kring #metoo har boostat intresset för frågor kring uppfostran och mansrollen. Alla vittnesmål om övergrepp som vi har kunnat läsa – och det faktum att så många som fyra av fem svenska kvinnor någon gång har blivit utsatta för sexuella trakasserier – har fått fler att inse att mansnormerna är skadliga för samhället.

– Det har ruckat något i grunden, man börjar fundera på saker som ”män är väl inte onda?”. Och det är de så klart inte, men män får mycket pluspoäng i samhället för roller som är kopplade till aggressivitet.

På vilket sätt tror du att samhället skulle se annorlunda ut om vi uppfostrade pojkar mer som flickor?

– Jag tänker att det skulle vara fantastiskt, inte minst för pojkarna. För många är den maskulina gestaltningen en väldigt hård roll att spela, att aldrig få vara sårbar eller mjuk. Om vi istället bemötte barn bortom könsrollerna så skulle de få lättare att förstå varandra, även som vuxna. Men framförallt skulle alla få lära sig att känslor är en del av att vara människa.