HIKEFULNESS – EN URÅLDRIG NYHET
Trenden att logga ut breder ut sig, där allt fler väljer att lyfta blicken från luren och tänka om. För många har mindfulnessträning blivit svaret medan andra kör den gamla skolan och tar sig ut i naturen för att rensa tankarna och ladda om. Kombinera båd
För Angeliqa Mejstedt har naturen alltid varit en stor del av hennes liv. Idag driver hon Vandringsbloggen och har skrivit boken Vandra, och hon är också den som myntat begreppet hikefulness i Sverige. Angeliqa berättar att uttrycket kom till henne när hon försökte sätta ord på den känsla hon till och från upplever ute i naturen, när det inte finns något då eller sen utan bara just nu. Tydligast blev det när hon efter en lång dag av vandring hade slagit läger vid en sjö, knutit av sig skorna och satt sig på en sten. Plötsligt upptäckte hon att hon bara var där – hon hörde hur det blåste i lövkronorna, prasslade i buskarna och inget annat spelade någon roll.
– Det var ett starkt ögonblick, för vid den tiden hade jag en stressig livssituation där jag var igång jämt. Jag började lägga märke till den här känslan, letade efter den, och det var ju inte en slump att det skedde just där och då. Det blev en väg för mig att hitta balans i ett stressigt liv i stan.
Att naturen har en både lugnande och stärkande inverkan har nog de flesta upplevt på ett eller annat sätt. Enligt Friluftsfrämjandet kan vandring ute i skog och mark ge hälsofördelar som sänkt blodtryck, ökad fettförbränning och mindre risk för benskörhet och hjärtsjukdom. Dessutom har det stor inverkan på vårt sinne – halten av stresshormonet kortisol i blodet minskar och ger vi oss ut ensamma får vi dessutom en chans att se vår vardag, våra rutiner och livsval utifrån.
I Angeliqas fall insåg hon att hon behövde förändra saker och ting i sitt liv under den 800 kilometer långa pilgrimsvandringen El Camino de Santiago genom Frankrike och Spanien. Ett år senare gick hon den nästan lika långa, och betydligt mer folktomma, svenska St. Olavsleden. Där kunde hon gå i flera dagar utan att möta en enda människa, vilket tvingade henne att möta sig själv i tystnaden och tänka efter vad hennes drivkrafter faktiskt var. För henne innebar insikterna att hon sa upp sig från ett arbete som många såg som ett drömjobb. Men hon betonar också att vandring varken behöver vara extremt eller leda till stora förändringar.
– Det finns en skev bild av vandring som tyvärr
ofta sprids i media. Det ska vara långt bort, skitjobbigt och svindyrt. Men faktum är att det finns fantastisk natur över hela Sverige, många har naturreservat och fantastiska naturupplevelser bara 20 minuter hemifrån. Kanske är många fortfarande fast i bilden av hur vandring var på 70- talet med supertunga väskor. Idag kan man ju i fjällen gå från stuga till stuga eller utgå från en och komma tillbaka varje kväll efter dagsutflykter. Nu ser man många fjällturister som sover gott i en riktig säng och äter trerätters på fjällhotell. Det behöver inte vara det tunga och tuffa. Egentligen kan man bara knyta på sin kängor, packa ryggsäcken och bege sig ut. Till fjällen åker man kanske ett par helger om året, men vad gör man alla de andra helgerna?
Bilden av personer som vandrar får vi till stor del från medier: tv, tidningar, filmer och inte minst sociala medier med bilder av snygga Instagram- personligheter som beger sig ut på ” hike” och sträcker ut armarna på en bergstopp med en exotisk kuliss. Liksom de flesta av oss är även Angeliqa beroende av mobilen. Dels för jobb då hon idag driver sin blogg på heltid, men också för att hon upplever samma snabba dopamin- kick som vi alla får i hjärnan när vi kollar på skärmen.
– Mobilen överlag är kanske det värsta som har hänt människan. Det låter extremt, men det blir som ett gift för kroppen. Så för mig handlar det om att göra medvetna val, oavsett vad man gör – som att se över och faktiskt välja vilka man umgås med. Genom min blogg har jag byggt upp en community på Facebook där medlemmarna skriver till varandra och går ut och vandrar ihop. De tar selfies med varandra och postar dem efteråt. Är det bra? Ja, för det skapar minnen och gemenskap. Den är om det blir ännu en plats att prestera på som det blir ett problem – att man vill visa upp vart man har åkt, hur långt man har gått och så vidare. Jag tror att det handlar om förhållningssätt, är man som privatperson ute för att leverera så har man förstört något. För mig har det aldrig handlar om kilometer och höjdmetrar. Visst, jag har utmanat mig själv, men det har aldrig handlat om målet.