Dating Detox – fri från swajps och superlikes

– fri från swajps och superlikes

Är dejtingapparnas död här? Romantikens stödhjul avinstalleras från allt fler telefoner och ord som Tindertrötthet, self partnering och dating detox trendar på sociala medier. Plötsligt vill alla sanera sitt känsloliv från swajps och superlikes. Plaza Kvinna dyker ner i detox-trenden.

Det finns en åkomma – en internetmyt enligt vissa – som kallas dead vagina syndrome. Syndromet innebär att intima delar under en viss tidsrymd stimulerats ”för mycket” av teknikens under – varefter de under en period upplevs mindre känsliga och mottagliga för särskild uppvaktning. Dead vagina syndrome tycks ha fått en känslomässig syndromkompis – också utlöst av ivrig teknikanvändning. Det kallas dating fatigue och betyder just det: dejting-utmattning – en åkomma som sägs drabba ivriga dejtingappsanvändare. Ett säkert tecken på att du lider av syndromet är exempelvis att du får lust att skära av dig ansiktet vid blotta tanken på att uthärda ännu en tråkig dejt efter ännu en matchning. Låter det bekant? Jag tänkte väl det.

Dejtingapparnas ankomst, genombrott och blixtsnabba erövrande av kärleksmarknaden mottogs först med hänförelse och geist: nu ökade chansen att träffa kärleken avsevärt, även för blyga violer som avskydde tanken på att snacka upp någon på krogen. Men efter år av swajpande och avverkande av olika potentiella partners, tycks allt fler dejtingapp-användare (varav 50 miljoner finns på Tinder) ha förlorat både hopp, lust – och till och med förmågan att bli kära. Hur blev det så att det som skulle vara romantikens yttersta hjälpmedel förvandlades till en flaskhals i jakten på kärlek? En som har träffat många med dating fatigue är författaren och dejtingcoachen Linnea

Molander, grundare av Happy Dating. Hon menar att nätdejtandet för många har blivit ett fruktlöst heltidsjobb, vars peak har skapat en rekyl mot det motsatta.

– Jag möter så många som är urtrötta på Tinder och andra appar. Många upplever att man måste swajpa oerhört mycket för att få till en halvbra dejt – som sedan inte nödvändigtvis leder till något. Samtidigt förstår de inte vad jag menar när jag föreslår att de ska lägga ner mobilen. Det har gått så snabbt. Vi sätter numera likhetstecken mellan digitalt dejtande och dejtande. Vi minns inte hur man gjorde förr.

Är vi all a som Leo?

Att kärleken har avförtrollats ett superlike i taget, tror även konstnären och serieskaparen Liv Strömquist. I fjol skrev hon serieromanen Den rödaste rosen slår ut, ett akut tidsdokument som dissekerar den rådande dejtingekonomin, Leonardo di Caprios fäbless för rågblonda baddräktsmodeller (mer om det snart) och vår alltmer stukade förmåga att handlöst falla för någon.

– Allt fler ser på världen som ett projekt: vi närmar oss sökandet efter kärlek på samma sätt som vi tar oss an viktnedgång eller en juristexamen. Det här rationella sättet att angripa kärleken är ett effektivt sätt att avförtrolla den. Jag tror att det kan bli svårare att bli kär när man ser på det som ett rationellt projekt.

Och vår rationella fixering och vårt allt mer effektivitetsbetonade sätt att kärleksjaga har minst sagt fått konsekvenser, till och med för Leo. Den firade skådespelaren har avverkat ungefär femtioelva svinheta baddräktsmodeller som är förvillande lika till utseende, ålder – och till och med uppdragsgivare ( Sports Illustrated, Sports Illustrated, Sports Illustrated). Alla Leos relationer sedan nästan tjugo år tillbaka tycks dessutom följa samma mönster och dejtingaktiviteter, där flickvänner byts ut på löpande band – så fort de fyllt 25, oftast. Detta garnerat med en dokumenterad ovilja att inte ha med sig någon annan än sin mamma på röda mattan. Och ni vet ju hur många galor Hollywoods golden boy går på! I serieromanen undrar Liv Strömquist om Leos tärda hjulspår beror på narcissism, konsumtionssamhället – eller helt enkelt på en oproportionerlig tillgång? Och med en singelmarknad där utbudet är större än någonsin förr – börjar vi alla bli Leo? Avtrubbade av valmöjligheter? Det tror författaren och skribenten Helena Granström som i artikeln Så förändrar Tinder våra tankar varnar för att nätdejtingapparna utarmar möjligheten för djupare känslor. ”På samma gång som jaget på jakt efter kärlek tvingas göra sig till ett säljbart objekt, riktar det också en motsvarande konsumistisk blick mot sin omvärld”, skriver hon i Sydsvenskan.

Och nog verkar vi bli mer och mer avdomnade känslomässigt av det stora sortimentet. I sin bok har Liv Strömquist undersökt hur känslan av att bli kär har blivit mer ovanlig i vår tid.

– Jag tror att det finns trender och utvecklingsdrag i samhället som gör det svårare att falla pladask för någon. En annan trend som gör det svårare är också att vi är så fokuserade på oss själva. Vår kultur är narcissistisk och vi är alldeles för upptagna med tankar på hur vi uppfattas för att på riktigt upptas av någon annan. Andra människor reduceras till speglar när vi går runt och undrar: hur ser andra människor på mig? Tycker de att jag är snygg? Tycker de att jag är intressant?

Fler sätt att misslyckas

Att vi konsumerar andra människor, snarare än att älska dem, leder också, föga förvånande, till att vi ofta blir missnöjda med kärleken vi själva får, förklarar Liv Strömquist.

– För att få kärlek handlar mycket om att ge kärlek, något vi blir allt sämre på. Detta yttrar sig, i sin extrema form, i incelfenomenet. En grupp som är så otroligt arga över att ingen begär dem. De fokuserar på varför ingen bekräftar och speglar dem istället för att tänka: hur skulle jag kunna träna på att ge kärlek till en annan person? Hur ska jag försöka förstå en tjej och ge henne kärlek? Istället går de in i den arga känslan: Varför begär ingen mig?

Förutom att apparna kortvarigt kan tillfredsställa vårt begär efter bekräftelse, kan de också expandera behovet. Något som även trappar upp vår osunda inkrökthet, menar serietecknaren.

– Det är så mycket idag som handlar om för att få bekräftelse på sitt jag, istället för att se en annan människa på riktigt. Varför är vi på Instagram, Facebook, Tinder? Man vill få en försäkran om att andra tycker att man är sexuellt attraktiv eller snygg. Och när folk inte vill det så blir man jättejätteledsen. Visst har möjligheterna att träffa någon mångdubblats i och med apparnas framväxt, men så har även möjligheten att bli dissad.

Besvikelserna har också lett till att fler och fler nischade dejtingappar har satts till världen. Det dyker ständigt upp nya kärleksplattformar som riktar sig till en allt mer begränsad målgrupp. Många nyutkomna appar är noga med att framhäva att de finns till för användare som eftersöker seriösa relationer. Det finns dejtingappar som fokuserar på olika intressen, yrken och inkomstnivåer. Är du båtälskare, Merlot-älskare, en furry? Inga problem! En potentiell dejt är ett swajp bort. Nyligen kom också en dejtingapp som fokuserar på något som torde vara självklart – tjejer som inte vill ha oombedda dickpicks(!). Dejtingappen GoodOnes togs nyligen fram efter en grundlig kartläggning av svenska folkets dejtingvanor och verkar för att minska sexuellt ofredande online.

Medan appmagnaterna har vänt ut och in på sig själva för att möta efterfrågan på att knäcka kärlekskoden – det mäts avstånd, likes och superlikes, det verifieras med bank-id och nu utvecklas förutom blodgruppsdejting även DNA-dejting och det görs matchningar baserat på harmonierande immunförsvar – så längtar användarna tillbaka till en tid när man mötte någon organiskt. Men varför? För att apparna, hur många och avancerade de än må vara, inte riktigt fungerar, menar dejtingcoachen Linnea Molander.

– Mest är användarna trötta på att de inte lyckas träffa någon, trots brett och nischat utbud. Det är en ganska specifik

Alla vill knäcka kärlekskoden – det mäts avstånd, likes och superlikes.

färdighet att dejta överlag och särskilt att dejta på nätet. Man ska snabbt kunna etablera en personlig kontakt med någon skriftligen i en chattruta. Det här är en färdighet och det är inte roligt om man har misslyckats ett antal gånger.

Andra vågens singel

Medan allt fler vittnar om ökad frustration som dejtingapparnas enda skörd, förespråkar nu många dating detox. Inte nödvändigtvis för att avblåsa kärleksjakten för evigt, utan för att bryta mönstret av dåliga dejter och besvikelse. Kort och gott: vägra hetsen och jakten! Det populära Instagramkontot 180days_of not dating låter sina följare hänga med på en dating detox som i slutändan blev mycket längre än 180 dagar – följare kunde observera avhållsamhetens ups and downs i två år. Den anonyma kontoinnehavaren, som beskriver sig själv som en serial monogamist, gav sig själv tiden att undersöka vem hon själv var och vad hon längtade efter i ett hälsosamt förhållande. En avgiftningstrend som förespråkas allt oftare.

Dejtingapparnas storhetstid har också skapat en motreaktion på andra sätt. När potentiella dejter finns ett klick bort har den självvalda ensamheten fått en ny vokabulär. Ordet ”singel” tycks inte längre räcka till för att uttrycka relationsstatusen som man har med sig själv. Med Emma Watson i spetsen (och Harry Potter- kollegan Tom Felton hack i häl) talas det nu om ”self partnering”.

Medan ordet ”singel” under 90-talet och tidiga 2000-talet återtogs av partnerlösa som något empowering – man talade om att ha ett förhållande med sig själv, bilda ”singelfamiljer”, ge varandra kärlek i självvalda, släktlösa vänskapsfamiljer, så har det nu fått en dräkt (en powersuit?) i self partnering, ett

möjligheterna att träffa någon mångdubblats i och med apparnas framväxt, men så även möjligheten att bli dissad.

– liv strömquist

begrepp som särskilt framhäver det självvalda i ensamheten. Och varför inte förresten? I en djungel av relationsstatusar, där det funnits oändligt många ord för olika partnerkonstellationer har det nästan bara funnits ett ord för att vara partnerlös – singel – och därtill några skamliga tillmälen som ”nucka”. Att fler ord för singelskap uppstår skapar också nyanser där många annars ser grå materia av väntan och längtan efter den upphöjda tvåsamheten.

Så vad betyder då self partnering? I en intervju med NBC News förklarar psykologen Carla Marie Manly att det helt enkelt handlar om att aktivt ge sig själv kärlek.

– Self partnering hjälper dig att fokusera på att vara lycklig och fullkomlig som individ. En person som är self partnering känner sig hel och tillfredsställd med sig själv och känner inte ett behov av att söka den här känslan genom att ha en annan person som parter.

Med det sagt betyder det inte att personen inte kommer att ingå ett förhållande med en annan människa framöver, utan att fokus ligger på att utveckla sig i själv. För att verkligen vara sin egen partner behöver man helt enkelt avsätta tid för personlig utveckling – en devis som även Emma Watson följer. I en intervju med Vogue medgav hon att hon lagt oräkneliga timmar på att sträva efter ett förhållande när hon var i 20-årsåldern men bestämde sig, när hon närmade sig 30, att ägna samma tid, energi och kärlek åt sig själv.

– Om du är på väg in i 30-årsåldern och du inte har en make, bebis eller stadig fas i din karriär. Om du fortfarande räknar ut saker och ting… så finns en otrolig ångest kopplad till det. Det tog lång tid för mig men jag är väldigt nöjd nu med att vara singel och jag kallar det self partnering.

Plocka lösgodis med ögonbindel

Self partnering och dating detox kan också ses som ett sätt att trotsa en sällan formulerad dogm som narrar många singlar. Nämligen att vårt värde vilar i vår relationsstatus. Liv Strömquist menar att vi lägger oerhört mycket av vår självaktning i andras händer.

– I vår tid så konstrueras mycket av vår självkänsla på kärlekens arena: vill någon ha mig så är jag jättevärdefull. Vill ingen ha mig så är jag inte bra. Vi har lagt mycket mer värde i den här grejen med relationer än någonsin förr. I tidigare samhällen, som så klart har varit hemska på andra sätt, har man haft sin identitet fastställd av andra faktorer. Nu tycks väldigt mycket av vem vi är läggas i andras händer. Vad jag är värd förknippas med min relation. Och när vi väl är i ett förhållande mäter vi vidare. Finns det någon annan? Finns det någon bättre? Finns det något bättre kap? Det blir så fruktansvärt viktigt för oss.

En attityd som dejtingcoachen Linnea Molander menar är oerhört kontraproduktiv.

– Mitt motto är att dejting börjar med dig. Du behöver lära känna dig själv innan du letar efter någon annan. Många vet inte vilka de är och hur de fungerar när de börjar dejta. Många vet inte heller varför de överhuvudtaget vill dejta. Man tänker att man är så och så gammal och borde träffa någon. Men när jag frågar: ” Vad ska du ha den här personen till?” så kan de inte svara. Vet man inte vad man söker dejtar man fel personer. Det är som att plocka lösgodis med ögonbindel och bli besviken på karameller man inte gillade.

I samband med detta har intresset för analogt dejtande ökat – en bortglömd konst som Linnea Molander får vägleda många genom. Men dejtingcoachen tror inte att Tinder eller dess appsläktingar kommer att helt gå i graven i och med det analogas uppsving och detox-trenden.

– Vi gör ju allting digitalt numera. Det är lite som att fråga ”tror du att folk kommer att sluta handla på internet?”. Vi kommer inte att sluta vara digitala. Men det kommer att komma en våg där vi fokuserar på vår analoga gemenskap. Vi är extremt ensamma och individualistiska i Sverige. Det är inte sunt. Vi måste lära känna oss själva, hörsamma vad vi vill, ha mer roligt och befinna oss i sammanhang där vi träffar människor. Vi måste ha mer roligt, helt enkelt.

Ytterst kan man konstatera att den enda som på riktigt kan råda bot på sin dating fatigue är den dejtingutmattade själv. Oavsett om det sker via dating detox eller self partnering eller genom att dissa det digitala för att ragga analogt, så ligger kruxet i att identifiera vad som känns tungrott och omvärdera sina invanda beteendemönster. Men kan man verkligen lära gamla hundar att sitta? Mjo, låt oss titta på Leo igen. Under Oscarsgalan 2020 hade Leonardo Di Caprio, som de senaste åren bara släpat med sig mamma på röda mattan och aldrig någon påstådd flamma, med sig sin flickvän Camila Morrone. Något som fick en Twitter-skara att skrika rakt ut om att vår tids mest principfasta och svårbetvingade playboy kanske har förändrats för kärleken skull.

Well, kan Leo, så kan väl vi?