Sophie Mörner

New York är för många sinnebilden av framgång – ett kreativt nav där pulsen aldrig avtar, ljuden aldrig tystnar och alla som har tagit sig dit kämpar målmedvetet uppför karriärstegen. Galleristen, förlagschefen och fotokonstnären Sophie Mörner vet precis hur tufft det är. Sedan 2014 driver hon det hyllade galleriet Company Gallery på Lower East Side.

Under uppväxten var det inte alls självklart vad Sophie skulle ägna sig åt som vuxen. Att involvera sig i Axel Johnson

gruppen, en av Sveriges största familjeägda koncerner som drivs av hennes mamma Antonia Ax:son Johnson, var dock inte för henne. I stället valde hon konstlivet. Efter att ha utbildat sig, först till journalist i Washington, sedan till fotograf på New York University Tisch School of the Arts, drog hon igång sin verksamhet. Först ut var förlaget Capricious

Publishing som från och till har haft ett utrymme för konst. Sedan tillkom Company Gallery år 2014. Även om galleriet har blivit mycket framgångsrikt är det en konstant utmaning att verka i en av världens mest konkurrensutsatta städer. Trots det skulle Sophie inte byta bort livet i New York mot någonting annat. Hon är en doer, en konstnärssjäl som nu gör big business i centrum av metropolens konstnärsscen.

– Jag startade galleriet själv och ville skapa en plats för queera och marginaliserade konstnärer eftersom det hade varit en vision för förlaget under alla år. Så när Company blev ett galleri med kommersiellt fokus så kändes det ännu viktigare att arbeta utifrån den målbilden. I dag representerar vi elva konstnärer och några fler kommer det att bli. Majoriteten är amerikanska, men vi ställer ut konstnärer från hela världen som tyska, kanadensiska och svenska, däribland Cajsa von

Zeipel, Hayden Dunham och Tiona Nekkia McClodden. Den röda tråden är framförallt queer, men queer kan betyda många olika saker. Vi visar också konstnärer som jobbar över olika medium, som inte bara fotograferar eller gör video, utan som utmanar traditionalism.

Hur ser processen ut när ni väljer konstnärer?

– För mig är det mycket magkänsla. Först och främst måste jag synka med konstnären på ett personligt plan för det blir ju nästan som att dejta – man måste känna att man står för liknande saker. Jag hittar många genom mitt nätverk av konstnärer, kuratorer, samlare och gallerister. Ofta är det andra konstnärer som rekommenderar. Det jag letar efter är konstnärer som är hands on och som har en distinkt stil och identitet. Alltså konstnärer som tillbringar mycket tid i sina ateljéer och gör konsten själva och inte skickar iväg saker för att få dem gjorda. Det är inget fel i att arbeta så, men det är inte det vi söker.

Varifrån kommer ditt intresse för konst?

– Jag har alltid haft konst runt omkring mig, men det var inte förrän på senare år som jag förstod att det var det som skulle bli mitt liv. När jag började plugga fotografi på NYU 1999 så var det för att det var svårt att skriva på engelska, egentligen skulle jag plugga Women’s Studies. Kameran kändes direkt som det mest naturliga sättet att kommunicera med, att komma närmare. Det blev ett sätt för mig att bygga mitt community på i början av 00-talet. Det förde mig samman med en helt fantastisk lesbisk gemenskap.

Tidigare arbetade du mer som fotograf och konstnär, men är numera främst gallerist och förläggare. Varför ville du gå åt det hållet?

– Jag älskar att fotografera och gör det fortfarande. Fotograferandet har en djup plats inom mig, som en utandning, men när jag började med Capricious Magazine för många år sedan, som sedan ledde till förlaget, så kändes det som jag kunde skapa mer förändring i samhället med de verktygen. Jag har alltid velat påverka och förändra, framför allt inom feminism och queer-världen. Jag kände helt enkelt att jag kunde nå fler människor och involvera ännu fler och så känner jag med galleriet nu.

Du har bott i New York över 20 år nu. Vad är det bästa med staden?

– Jag älskar New York. Jag har bott här sedan 1998, i allt från East Village till South Brooklyn, från Williamsburg till Lower East Side och nu Tribeca. Jag har sett det förändras och bli sämre och bättre. Jag älskar hur det alltid finns något man aldrig har sett. Varje dag. Om vi kommer att flytta tillbaka till Sverige i framtiden är svårt att säga. Min fru Cajsa är ju svensk, men vi båda älskar New York och vårt liv här. Ibland pratar vi om att flytta hem, mest för våra föräldrars skull, men vi kommer alltid tillbaka till att vårt liv är här, så det ligger i så fall väldigt långt fram i tiden.

Många kreativa människor bor i New York. Är ni en vild konstnärsklick som under Studio 54- eran?

– Ha ha, nej det är inte den glammen, men däremot andra glams. Jag har gått igenom massor med olika epoker av staden. Just nu är det många stora warehouse-fester och ravepartyn, 90-talsinspirerat. Men allt skiftar så snabbt. Det finns en otroligt stor konstscen och vi är definitivt ett stor community med yngre gallerier, massor med mindre enklaver och klickar. Jag älskar tiden vi lever i. Så många regler bryts och förfaller så att nya system kan komma på plats.

Vad blir nästa steg?

– Jag drivs av långsiktighet, oräddhet och intuition. Company har fått otroligt fin uppmärksamhet framför allt det senaste året och “mina” konstnärer är på fantastiska platser i sina karriärer. Nu har vi ögonen på oss och då har man mycket högre förväntningar. Jag känner att vi kommer framåt på grund av vår integritet, kraft och eftersom vi håller fast vid vår vision. Någon frågade mig i somras: ”Hur stort vill du att ditt konstprogram ska bli?” Jag har alltid jobbat långsiktigt, både med galleriet och konstnärerna. Jag gillar att göra saker på nya sätt, förändra och utmana de existerande strukturerna. Så när jag fick frågan var det helt naturligt att svara: We will be huge!