sista ordet
– Sveriges egna In redningsess
Joanna Lavén
Hon delar sin tid mellan projekt i New York, Schweiz och Stockholm. Med sin känsla för tidlös sydeuropeisk prägel, skandinavisk luftighet och ett särskilt öga för sten och trä har Joanna Lavén blivit en av våra mest eftertraktade inredningsstjärnor. För Plaza Kvinna berättar hon om sin personliga stil, hur man får till ett bra flöde i hemmet och kärleken till vintage.
Stämmer det att du har en särskild böjelse för pampiga lampor?
– Ja, särskilt taklampor. De är pricken över i:et och jag gillar när de får vara lite maxade. Sedan handlar allt i rummet om proportioner. Har man ett 60-talshus med låg takhöjd, så kan man inte ha en lampa som hänger ner hur lågt som helst, men det är roligt när de får ta för sig. Med lampor kan man verkligen styra tempot i hemmet. Om hallen pryds av en pampig variant, så kan man ha en nedtonad i nästa rum. Det ger ett fint flöde i hemmet.
Dina tidiga designminnen ska ha varit förknippade med ångest. Hur började ditt designintresse?
– Jag har alltid varit intresserad av design, från att jag var barn. Jag sparade ihop veckopengen för att köpa designobjekt. En gång lade jag alla mina pengar på en vintage-soffa – när jag fortfarande bodde hemma! Men ja, det var lite ångestfyllt. Ingen annan i familjen var intresserad. De hade ingen riktig förståelse för att jag ville lägga mina besparingar på det här, utan de tyckte att det var onödigt och ytligt. Saker var bara saker. Det gjorde kanske också att jag blev lite tvärtom. Jag visste också tidigt att jag ville jobba med design professionellt på något sätt, men om det skulle bli inredning eller mode var inte självklart. Själva branschen var en stark faktor i mitt val.
Vad avgjorde valet?
– Jag kände mig mer bekväm i inredningsvärlden, där är det inte lika mycket negativ attityd. På modefotograferingar kunde man få höra om fotografer som ”inte tålde assistenter” och då förväntades man stå klistrad mot väggarna, gömd, men inom hörhåll för befallningar. Människosynen i modevärlden var väldigt märklig. Jag uppfattade inredningsvärlden som mer human och vuxen, men också en bransch som är lättare att bli äldre i. Sedan har jag stor respekt för mode. Det finns mycket djup och kreativitet, men jag känner mig mer hemma här.
Vad är det som utmärker din stil?
– Jag tycker att det är viktigt med harmoni och att sakerna inte skriker utan hänger ihop. Man ska ha valt varje objekt för att det är unikt och fint i sig själv. Jag tror mycket på vintage. Det är mycket bättre för miljön – det finns oerhört många fina saker redan, så det är bättre att de får gå runt än att det nyproduceras – klä hellre om stolen än köp en ny. Jag gillar design från 20-30-talet fram till idag, men min favoritepok är nog 60-70-talet.
Du är eftertraktad internationellt också.
– Förfrågningarna ramlar in från många olika länder. Det finns många roliga projekt utomlands. I Sverige har man inte tagit in hjälp med inredning så länge. Många svenskar kan tycka att det nästan är skamligt. Att anlita någon är som att säga att man inte har egen smak. I USA är det lite som att klippa sig själv. Man vet vad en bra frisyr är, men skulle för den sakens skull inte fatta saxen och försöka frisera sig själv. Nyligen jobbade jag med ett townhouse på Manhattan och tänkte på vilket utbyte det blir. De har en annan smak i USA. Man överdekorerar inte på samma sätt i Sverige. Här vill man ha lite mer luft och lätthet. Amerikaner vill ofta ha mycket av allt, samtidigt.
Hur ser ditt eget hem ut?
– Det är en mix av saker som jag tycker om. Ett ganska harmoniskt och tidlöst hem. Det är inte mycket som skriker efter uppmärksamhet utan det är ganska nedtonat. Luftigt. Jag gillar dekorationsobjekt, men övermöblerar aldrig. Jag är väldigt förtjust i naturmaterial, trä och sten. Jag gillar ädla träslag – inte det här nordiska, bleka: ask och björk, utan mer teak. Jag går också igång på intressant mönstrad sten. Vi har ett blombord och ett sidobord i riktigt brokig marmor som ger mycket effekt.
Vad är din drivkraft?
– Att skapa trevliga, personliga miljöer som folk vill vistas i. Jag tror att hemmiljön påverkar jättemycket. Även de som inte är intresserade av design blir gladare, lugnare och får mer energi. Man mår bättre av att befinna sig i något harmoniskt, något som inte skaver.